När jag tog Parispackningen och sjappade andra gången i mitt liv var det höst. Det var 2007 och hela idén till landsflykten hade jag fått i augusti samma år, efter många otursamma sommarneuroser. Precis innan jag åkte träffade jag min fina vän K. Hon gav mig en avskedspocket; J.D. Salingers "Catcher in the rye". Det var hennes favorit sedan många år tillbaka och hon tyckte att jag skulle ha den. Det var så ironiskt, för jag var ju just i färd med att göra en Holden Caulfield. Som väl alla ungdomar gör i viss utsträckning i och för sig. Men ändå. Jag och Holden har dessutom gemensamt att vi båda hamnade i gökboet till slut.
J.D. Salinger
kolade härom dagen. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Han har ju inte publicerat något på hundra år. Men jag blir ändå märkligt vemodig när jag tänker på det. Tack för den fiktiva samhörigheten, J-Dizzle och V.I.F.
Jag har hört att den här mannen vägrade sälja rättigheterna till romanen. Men om den gavs ut 1951 borde Salingers upphovsrätt inte sträcka sig längre än till 2021, inte sant jurister? Salinger-inferno att se fram emot på 20-talet kan man tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar