den om google translate

Jag och L har de senaste dagarna excellerat i att göra oss lustiga över fransmän, u-landsfaktorerna, strejkerna och givetvis deras generande dåliga engelska. Det är förstås inte lika diskret när vi raljerar över allt detta på just engelska, som det vore om L kunde svenska. Men å andra sidan har fransmännen i Lyon en fullständigt icke-befintlig slutledningsförmåga. Trots att orden är väsentligen desamma på franska och engelska så är det ingen som förstår vad man menar om man inte applicerar den franska brytningen på ordet. Om jag till exempel beställer "a pack of lucky strike light" på tabacen kommer jag gå därifrån tomhänt. Om jag däremot beställer "un paquet de lööökii strike light" (med skorrande r) så är det pas de problèmes. Samma sak gäller på Starbucks, där man inte köper en "lyon citymug", utan en "lyon citiiimöööög".

När jag och L idag utövade vår jargong på universitetets kafeteria så kom vi att tänka på den roligaste fadäsen från fransmännens sida hittills. Vi fick nämligen ett mail för några dagar sen där vissa utvalda delar av innehållet hade översatts med vad som måste ha varit google translate. Så här hade de översatt "attention":



"Attention" blev alltså "be careful" i översättningen. Vi ska tydligen "vara försiktiga" då detta mail bara är ämnat för de utbytesstudenter som är inskrivna på juridiska fakulteten.
Ganska hilarious.

den som skrevs live från en föreläsning

Vilket blogginlägg som nu inte skrivs live. Men det känns lite extra spännande och förbjudet om skrivandet sker på okonventionella ställen, inte sant?

Klockan är kvart över åtta. Fram till just nu var professorn en no-show. En bedårande fransyska, visade det sig att hon var. Hon har småsprungit hit så snabbt hon har kunnat, säger hon. Jag tror henne. Det är, föga förvånande, strejk i Lyons kollektivtrafik TCL. Små lökisar skymtar under hennes armar. Jag drog just ett djupt andetag när hon kom åt en knapp vid katedern som gjorde att den vita gardinen åkte ner framför tavlan. Projektorn gick på och lyste blått mot hennes ansikte. Jag vände mig om till Louise och vi tittade på varandra med tindrande ögon; kanske, kanske skulle hon använda sig av visuella hjälpmedel. Kort därefter beklagade hon dock sin klumpighet och lyckades med ett knapptryck stänga av projektorn. Hon påbörjade sedan föreläsningen. Jag hade fullt sjå med att hålla mig vaken, men lyckades i vart fall konstatera att vår vän UNIDROIT var tillbaka för att stanna. (Alltså juunidrojt, som P skulle ha sagt).


Ur: Dagens beklagligt dåliga anteckningar

den om mitt elixir

Varje morgon Madeleine Peyroux. Lyssna ni med.

den om min temporära roomie

Så. Jag har förbarmat mig över en liten anglosax som hyrde ett rum i en treplansvilla. Familjen var lika snål som den var förmögen (alltså väldigt). Ergo: hon har flyttat in hos mig till dess hon hittar en egen lägenhet. Men det är fint. Hon har utsökt tv-smak så vi tar 30 rock-pauser mest hela tiden. Hon flyttar emellertid imorgon. Trist, jag tycker.

den 28 september 2009

En vanlig fredagkväll i wonderstudio (vän av ordning förstår att denna ligger näst efter originalet, wonderflat, på skalan). Jag gosar till det lite extra för mitt eget nöjes skull. Romantic times hade jag med ljus, thaimat och Nina Simone.










Vad gotte det blev. Jag är ett geni.


Efter denna hell-week kände jag mig också compelled att bejaka svensken i mig och således unna mig förhöjd promille- samt blodsockerhalt. Detta medelst Bacardi och ett slags grenadinliknande hallonsörja som smakar som destillerat socker.


För att det inte skulle kännas alltför patetiskt kom det över ett glatt gäng och hjälpte till att tömma flaskorna.


Vi tog minst femton frames, jag och S. Och varje gång såg vi just såhär stela ut.


Min tillfälliga roomie var där. Det var också Parker, men han syns inte i bild.


I vart fall en fransman.


Last frame. Något mer avslappnade. Detta var uppskattningsvis strax innan allsången till Alicia Keys "No one" började. Vi tyckte att vi skapade helt fenomenala ljudbilder, men mina grannar tyckte otherwise. Nåväl.

Och till sist, ett stort grattis till P som fyllde år för en timme sedan.

den om ''' och ´´´

Okej. Nog för att mitt defaultläge sedan igår är att vara rasande, men då är det sista man behöver att folk inte behagar lära sig skillnaden mellan apostrofer och accenter. Det första jag ser när jag loggar in på facebook idag är någon som skriver att den vill gå någonstans på engelska. "Let´s go", står det.

Så en gång för alla:

' = apostrof
´= accent aigu

Apostroftangenten sitter bredvid bokstaven ä på det svenska tangentbordet och accenttangenten sitter bredvid frågeteckenstangenten. Yttermera kan nämnas att accenten enbart används ackompagnerad av en bokstav såsom é. Apostrofen däremot, används bland annat för att dra ihop två ord och för att markera possessiva pronomen PÅ ENGELSKA (inte svenska). Don't even get me started on folk som använder apostrofer i svenska.

Okej?

den om mitt nervösa sammanbrott

För säkerhets skull har jag slagit upp "nervöst sammanbrott" i ett webblexikon; "depression nerveuse". Så att jag ska kunna förklara min situation oavsett språk. Situationen (på svenska) ser ut som så att jag fick reda på, så sent som igår, att alla de kurser jag påbörjat denna vecka har attendats förgäves, då inga utbytesstudenter klarar juridikkurser på masternivå. För ett par veckor sedan lät det att vi kunde välja precis de kurser vi önskade, inga restriktioner. Så yours truly valde glatt de kurser i europarätt som fanns att tillgå, och ja, de var förstås på masternivå.

Efter att ha kämpat mig igenom de första tre dagarna denna vecka nådde alltså nyheten mig att alla failar dessa kurser. Äpple+alt+esc och tvångsavsluta programmet. Ironiskt nog finns heller inget schema för de andra kurserna on the line, utan jag är nu på väg till skolan för att leta bland anslagstavlor och kanske, kanske, kunna pussla ihop en ny höst åt mig själv. Och då har jag dessutom missat de första föreläsningarna i samtliga ämnen. Kul? Kul. Det kan även noteras att introföreläsningar här inte alls motsvarar introföreläsningar på SU. Det finns inga s.k. visual aids eller något annat som underlättar förståelsen för strukturen. Det är inte ens en introduktion per se. Professorn hälsar bara välkommen och börjar helt sonika att prata. Detta fortsätter sedan monotont i ca tre till fyra timmar.

Man visste för all del att den här dagen skulle komma. Jag är ju trots allt i Frankrike; Europas mesta u-land. Ingen direkt skräll att absolut ingenting fungerar. Eller att de skulle klubba igenom den här retarderade fildelningslagen.
Jag skulle vilja att A var här och gjorde det hon gör bäst, nämligen att säga att allting löser sig.



FÖRGÄVES.

den om dagens outfit

Mina vänner, tiden är kommen. Jag ska nu modeblogga arslena av er. Hold on tight.

Idag fick jag två paket. Smiley, smiley, utropstecken etc. Se här hur lyckliga min fötter blev av det första paketet:


Okej, det här är en påver dagens outfit. Men det är i vart fall en ärlig dagens hemmakväll-outfit. Och skorna är inte de här, men de är goda tvåor. Klackarna är rätt så fugly, men om de duger åt Sarah Jessica Parker - som enligt bild på Asos har burit dessa - så duger de åt mig.


Även dessa honeys kom i paketet. Il faut promenera sig med stil.


Och mor överraskade med sverigepaket.


Jag fick korsord och gullig hälsning.


Fullkornstortilla så att jag kan arrangera fredagsmys på svenskt vis.


Och Izabella Scorupco. Tack mamman!

den om fasa för franska föreläsningar

Medan jag gjorde morgonritualen idag lyssnade jag på ett inlägg i den eviga debatten om influensavaccinets vara och icke-vara i P1. Det var oändligt jobbig lyssning, då den ena vaccinexperten hela tiden kallade svininfluensan för den nya "flunsan". Jag trodde kanske att man sa "flunsa" om man kom från någon socken i Östergötland, vilket den här människan knappast gjorde. Och inte ens en östgöte skulle väl prata om "flunsor" i radio. Jisses.

Här i Frankrike har man hur som helst intagit en avgjort mer avslappnad inställning till svininfluensan. Det framgick klart under föreläsningen igår när professorn i konkurrensrätt nämner att "jo, det är ju förstås bra om alla kan försöka anstränga sig att tvätta händerna emellanåt".

Denna information var också den enda jag kunde tillgodogöra mig under den föreläsningen. Och dagens föreläsningen gick knappast bättre. Professorn pratade i tre timmar om någon som jag uppfattade som "le brevet". Jag förstod aldrig vad det var. Men glaset är ändå halvfullt när universitetet ligger i en så här vacker byggnad:


Den här bilden har inte jag tagit.


Däremot har jag tagit den här. Från samma sida av floden som universitetet ligger på. Jag satte mig i trapporna här och åt lunch.


Dagens matlåda innehöll tofubiff med bulgursallad. Jag bedyrar att detta är hundra gånger godare än majjobaguetterna som är alternativet i kafeterian.


Och på vägen från min lilla lunchpicnic gick jag över Guillotièrebron. Och log lite när jag fann denna filosofiska ståndpunkt mitt bland övrig graffiti.

den om en veritabel parningsdans

Att mina grannar spelade Oh holy night häromdagen är fullt friskt och vettigt jämfört med vad jag måste ha framstått som när jag skrattade i forte åt den här för mig själv.

http://www.youtube.com/v/nS1tEnfkk6M&hl=sv&fs=1&


Den här hanfågeln är allt jag söker hos en man. Han är neat, pedant och gör en magnifik dans för att få sin hona i rätt stämning.

den om myyyyys

Jag tillbringade som bekant två dagar i Paris innan jag åkte vidare till min slutdestination Lyon. Och efter att i Paris ha umgåtts twentyfourseven med den förtjusande Magnus Lenneskog, så är det oundvikligt att man lagt sig till med minst ett nytt störigt uttryck. Denna gång föll lotten på uttrycket "myyyys", mot bakgrund av att folk tenderar att skriva just "myyyys" i deras statusuppdateringar på the interweb. Uttrycket är så ljuvligt fånigt att jag nu missbrukar det som vore det café crème.

Och passande nog så var det just myyyyys vi hade igår hemma hos mig. Jag och Kristofer lagade buffé till oss själva och vi kunde knappast ha blivit mer nöjda. Eftersom det var så vansinnigt mycket myyyys så kunde Parker, Alyssa, Christian, Kristofer och Elin inte motstå att ansluta framåt kvällen. I mina nya två-euros-vinglas från Tati drack vi Bordeaux och hade fredagsmys på franskt vis. För att riktigt kittla era frankofila nerver bjuder jag på några bilder från tillställningen.


Tatiglasen, vinet, osten, salladen, charkuterierna, brödet, oliverna och cornichonerna.


Kristofer myyyyste ner sig i soffan.


Parker gillade vinglasen. Jättemyyys tyckte han.


Alyssa var från myyysiga Kanada.


Det var Christian också.






Kristofer och Kristofer. Myyys med likadana svenska namn.


Kristofer, Elin och Parker pratar om livet i fönstret.

Ah livet.

den om att vara lost in francelation

Denna förmiddag har jag läst om Patrick Swayzes frånfälle, glatts åt Jens Stoltenberg och lyssnat på Språket i P1. Åh svenska, ljuva svenska. Vad fullständigt genomhärligt det är att behärska ett språk. För bara en liten stund struntar jag i att jag borde värna min franska integration och anamma franska tradtioner. Trotsigt äter jag knäckebröd med avokado och kokt ägg. Precis som jag gör hemma. Och jag dricker grönt te som jag tagit med mig från Sverige.

När man inte till fullo behärskar ett språk får man nämligen räkna med onödiga utgifter, har det visat sig. Häromdagen var jag inne i en underklädesbutik i Part-Dieu. Jag hade inte ett tydligt stipulerat mål med min visit där, men det hade däremot butiksbiträdet. Efter trettio sekunder av ändamålslöst tittande kom butiksbiträdet fram till mig och frågade vilken storlek jag sökte. Jag förstod då att hon syftade på den vita kreation jag stod framför. Tafatt försökte jag förklara vilken storlek jag hade, dels med beaktande av att den europeiska storleken 80 i Frankrike heter 95, och dels att det är svårt att klämma fram talet 95 över huvud taget (quatre vingt quinze: 4x20+15).

Jag hann inte reflektera mer än så innan hon drog fram en BH som hon tyckte skulle passa mig. Till min förskräckelse klädde hon sedan på mig denna BH utanpå mina andra kläder. Jag såg mig skärrad omkring efter ett provrum, men något sådant fanns inte i den lilla butiken. Och innan jag hunnit återhämta mig hade hon slagit in BH:n - och dessutom ett par matchande trosor - i kassan och bad mig om 30 euro. Jag frågade tafatt om jag kunde få byta varorna i den händelse de inte passade. Det gick tydligen bra. Chockad gick jag ut ut butiken med dessa smaklösa items.



När jag kom hem prövade jag ensembeln. BH:n fick mina bröst att se ut som två fotbollar som placerats på min bringa, och trosorna var genomskinliga så att inte ens en liten del av röven lämnades åt fantasin.

Jag gick tillbaka. Butiksbiträdet kände igen mig omedelbart. Jag förklarade stapplande att "ca marche pas", dvs att det här funkade inte. Hon sa åt mig att titta efter något annat i butiken, och jag hittade många fina varianter, men ingen i min abnorma kupstorlek. Butiksbiträdet hjälpte till men tog till slut fram mitt enda alternativ; en precis likadan BH, fast röd och en omkretsenhet mindre. När hon återigen gjorde sin grej med att klä på mig BH:n utanpå kläderna gav jag upp och insåg att jag aldrig skulle återse de där 30 eurona.

Nu sitter jag hemma i min soffa och de röda horunderkläderna ligger placerade på köksbordet. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mig med dem.



Likt mina fellow jurstuds i Singapore gläds jag dock åt det lilla; i det här fallet att påsen i alla fall var fin. Jag har placerat den i fönstret som om den skulle vara en del av inredningen.

den om vad som händer på äntärnät

Jag är inte mycket för löften egentligen, men precis innan jag åkte lovade jag ändå en sak. C bad mig nämligen lova att jag skulle vara "jävligt uppkopplad" under de månaderna jag tillbringade i utlandet. Jag bedyrade att jag visst skulle vara "jävligt uppkopplad" och tycker själv att jag lyckats hålla mitt löfte hittills. Så när jag inte chattar upp C på webben så försöker jag hålla mig à jour med vad som är faux och faux-pas i Sverige och resten av världen. Här är vad jag lyckats förstå:

Det går super-freaking-awesome för Boris och the Jeltsins och deras skivsläpp. Och jag är stolt som en liten mamma över J. Man kan bland annat lyssna till den här oerhört humoristiska intervjun på Kulturbloggen. Gör't!


Gulle-J står och petar i eld. Hallå jag känner honom!

Och apropå Kulturbloggen så läste jag där att Rolling Stone hade listat världens hundra bästa sångröster. Jag kan hålla med om att Aretha Franklin förtjänar sin förstaplacering. Hon är avgjort ett geni. Men att Stevie Wonder först kom på nionde plats, vad menas med det? Vad är det för tokfrans som gjort den här listan? Och vad Bob Dylan över huvud taget har att göra i det här sammanhanget tänker jag inte ens bemöta.




Och det här tyckte jag var roligt också. Tjejen, som ser ut att vara inklippt i bilden, påstår att hon får sinnesro av att plugga i Thailand. Det är glädjande nyheter för mig och H som har för avsikt att skriva examensarbete på någon strand närmre ekvatorn i vinter. Jag är nu himla förväntansfull inför både exjobb och sinnesro. Tack CSN.




Just det. Man har börjat bränna bilar i Sverige förstår jag. Det är givetvis hemskt etc, men det kan även anmärkas att det är en frankofil trend. Betyder det att man snart i Sverige också kommer införa slanguttryck där man vänder på stavelserna? Att Fredrik Reinfeldt lämnar Filippa och istället äktar Laleh?

Jag säger som Jens; det här kan sluta precis hur som helst.

den med lite yeah

Eftersom jag inte kommer att ta mig ut på några exkursioner utanför min studio idag heller, så kan jag för all del bjuda på lite bilder från de dagarna då jag inte låg för döden.

Jag börjar denna lilla orientering med en karta, för strukturens skull.



1. Vieux Lyon, där det finns kyrkor och annat som jag tidigare visat här.

2. Place Carnot, där jag bor. Bilder från parken publiceras nedan.

3. Starbucks, operan, stadshuset, jazzklubbar och barer. Det tar ungefär 15-20 minuter att gå från 2 till 3 och vägen dit råkar bestå av de två största butiksgatorna. Vill man ta en vackrare, folktommare väg kan man välja höger eller vänster flodsida.

4. Parc de la tête d'or. Milstolpe.

5. Part-Dieu. Farsta centrum, fast i Frankrike. Här finnes inomhusfontäner, Carrefour för alla former av husgeråd samt Frankrikes samlade butikskedjor.

6. Université Jean Moulin Lyon III. Det tar ca 40-45 minuter från 2 till 6, där jag hänger, eller borde hänga, var dag.


Och på det här viset ser det ut på några av de ovannämnda platserna.


30 sekunder västerut från min lägenhet.


Två minuter nordväst om min lägenhet.


Precis utanför mitt fönster...


...där de tydligen arrangerar marknad på tisdagar av alla dagar.


Här är mitt stammisställe. Paul är en boulangeriekedja som finns i bland annat Paris. I Lyon finns det såvitt jag har sett bara ett Paul, och det råkar ligga en minut från mig. Här dricker jag café crème och får alltid en complimentary liten kaksak. Ihålig och intetsägande, men jag uppskattar gesten. Tack Frankrike.


Såhär ser Pauls lilla servering ut.


Och här är vyn från Paul rakt norrut, dvs. en av de butikstäta gatorna jag nämnde ovan.


I franska Cosmo är de väldigt nere med optimismen. Bland annat får man lära sig att om man lägger till ett "e" i crise, så blir det istället "cerise". Och cerise förstås vara bättre än en kris. Tack Cosmo.


På östra sidan om min lägenhet hänger kids och annat löst folk.


Även detta är den östra sidan av Rhône. Den fula bron man ser till höger i bild är den jag går över till skolan varje dag. Till vänster finns båtar och trappor längs strandpromenaden. I trapporna hänger glada gäng, bland annat vi, och tar med oss vin, vinöppnare och plastglas. På båtarna kan man bli gropad av fransmän. Kul kul.

Tjing tjong.