den med mitt first-aid kit

Att jobba på advokatbyrå kräver sin elitidrottare, tänker jag ibland. För att hålla sig vaken måste man vidta ett antal åtgärder. Och som tur är har jag ett vuxenjobb nu, då man har sina egna lådor och viktiga papper och kylskåp. Det har tagit mig nästan ett år att lära mig vad jag behöver och när jag behöver det. Resultatet ser ut så här:



Från vänster:

1. Icas ekologiska sesamkakor. Massa honung och russin. Sen eftermiddag. Yum!

2. Ginsengbrustabletter. Smakar skit. Tidig morgon.

3. Samarin. För eftermiddagskrampen när mina tarmdysfunktioner pockar på uppmärksamhet.

4. Torkad frukt-bars. Förmiddagsfika.

5. Mörk choklad. Efter lunch för att motverka matkoma.

6. Cashewnötter. Antingen att toppa en sallad eller thaimat med på lunchen, eller tillsammans med en eftermiddagsbanan.

7. Gojiberries. Det dyraste bäret. Tydligen hysteriskt hälsosamt. Kan intagas när som helst under dagen när jag behöver peppa.


Det här är alltså min första hjälpen-låda. Mycket nöje.

den med smakråd

Bra eller anus?

Ganska dyr. 1200. Tycker att det är lite mycket kanske. Men är det en buyer eller?

den om drömtydning

Jag vaknar varje natt numer. Och varenda gång är halslinningen på min Obama-sovtisha helt blöt och iskall av svett.  Totalt keff att behöva byta nattetisha varje dygn. Ett problem.

Som i alla andra sammanhang känner jag att en god analys med påföljande KBT-behandling är mitt recept. Så.

Inatt drömde jag att jag var i Malmö med massa random vänner. Bland annat var C och A där, dock inte H som ju faktiskt bor där. Vi hade i alla fall roligt tror jag. Men sen när jag skulle åka hem från flygplatsen fick jag för mig att istället åka till USA. Så jag köpte en enkel biljett för 10 000 kronor. Men jag blev på något sätt sedan varse att mannen som försålt biljetten i disken egentligen hade varit en vaktmästare som lurat av mig pengarna, och biljetten var inte giltig. Detta gav av någon anledning upphov till en stor juridisk utredning som leddes av en professor på juridicum, fast utredningen gjordes i omklädningsrum som var belägna på flygplatsen.

Jag hittade till slut vaktmästaren och tog tag i honom och skrek på hjälp. Dessvärre kom det knappt någon röst ur mig, så jag började istället vifta på vakterna. Vakterna förstod dock inte problemet och släppte vaktmästaren fri. Jag var såklart utom mig. Sen pratade jag med en oerhört trevlig biljettförsäljare som sa att jag visst kunde få åka med, men att flyget redan hade gått.

Och där tog drömmen slut. Nu återstår att klura på vad detta betyder. Pengaångest? Juridikångest? Spontanitetsångest?

den om att jag inte vill någonstans alls

Jag har haft ett husmorsdygn. Igår var C och A här och åt middag. De kollade på tv - mamma fick för sig att dammsuga och moppa alla golv, tvätta tre maskiner samt vim-a hela badrummet. Idag har mamma köpt penséer, vita och vinröda, till uteplatsen och mamma och pappa ska rensa ut sina garderober. Dessutom har vårt kvarter blivit totalt hip and happening sen Dalagatan försetts med en ginourmous Ica-butik och ett sprillans Espresso House mittemot oss.

Och frågan är vad tusan jag ska till Lyon att göra? Jag menar, bara idag har jag fått fika med T på Mellqvist, jag har fått cykla på min cykel Ella, jag har fått leka Mrs Dalloway och peka ut blommor jag vill ha och jag har dessutom varit på spinning och core. Jag undrar just hur jag har tänkt mig det här.

Kolla! På nya Ica kan man köpa ekologiskt odlade grödor på tapp! Till middag igår blev det därför svart rårisrisotto. Lyckan var gjord.

den om min fashionabilitet

Som vi alla vet är jag djup som en vattenpöl, så därför följer här ett inlägg om ett estetiskt spörsmål som ni kanske kan hjälpa mig med.

Eftersom jag burit glasögon sen jag var fyra år ser jag det som en civil rättighet för mig att köpa ett par nya bågar vart tredje år, och nu är det dags. Glasögonköpets komplexitet är dock påtaglig. Förutom att bågen måste sitta rätt på näsroten, i rätt höjd jämfört med ögonbrynen och ha rätt bredd i förhållande till avståndet mellan ögonen, kan följande anmärkas.

Sist jag köpte glasögon kom de från Specsavers och bågen kostade blott 600 patchoulies. Så för att min fashionabilitetsstatus inte ska sjunka alltför märkbart tror jag att jag bör satsa på ett par märkesbågar denna gång.

Sen gäller det ju att man är hipp. Jag försöker känna av stämningen, men känner mig oerhört osäker. Därför tänkte jag fråga om ni tror på runda plastbågar? Är det nu? Är det framtiden? Är det bara såå 2008?

Här är kandidaten!



Vad tycks? Förutom att jag varken tvättat håret eller bemödat mig med att måla mitt glåmiga ansikte med smink, vill säga.

den om min vän A

Min smått extraordinära vän A skriver en blogg med förljande adress: www.europeanroots.blogspot.com.
Läs den. Kvinnan kandiderar till eurpoaparlamentet, så jag tänker mig att EU då går en ljus framtid till mötes. Hon är dessutom från fem länder och pratar fem språk, så om någon känner att de behöver läsa en overachievers blogg, så varsågoda. A är ungefär allt jag inte är. Hon är snygg, framgångsrik och statsvetare. Och hon kan helt seriöst allt om allt.

Mycket nöje.

Själv ska jag fortsätta min arbetsdag med att googla bilder på Salem al Fakir och pussa datorn.


These words are my own, from my heart flow, I love you, I love you, I love you

den om kött

Jag har ju inte ätit rött kött på många år. Men nu har jag kommit på att jag ska börja. Anledningen härför är att min mage inte pallar trycket när jag äter för mycket fibrer, och det enda jag kan komma på som är motsats till fiber är just kött. Så en gång i veckan tänkte jag börja upptrappningen med. Planen är att äta kött vid tre tillfällen i veckan. Det betyder inte att jag gör några som helst avkall på fiskätandet, men minskar baljväxtintaget.

Dessutom låter det så härligt. Kött. Köttigt. En riktigt köttig sås. Jag tror på det här.

Häromdagen köpte jag mig ett paket köttfärs som jag gjorde en himmelsk köttfärssås av. Visst, jag kanske backar upp med quinoapasta och dricker morotsjuice till den, men icke desto mindre pratar vi riktigt nötkött. Jag ser så mycket fram emot att grilla i sommar.

Och jag vet att naturen kommer hata mig. Men det gör den egentligen redan eftersom jag flyger överallt. Och just vad gäller naturen så har jag fortfarande ett antal frågor. Jag förstår nämligen inte riktigt varför det påstås att den är så viktig att rädda. Är livet så himla värt att rädda? Livet är ju ett rövhål merparten av tiden. Lider man inte av lite storhetsvansinne när man anser sig själv vara så skyddsvärd?

Eh. I don't know.



Snart i min mage.

den om mina misslyckanden

Hej guys. Här kommer ytterligare ett inlägg om livet av yours truly. Blä.

När jag var nere hos H utförde han ett psykologiskt test på mig för att avgöra vilka psykiska åkommor och dysfunktioner jag led av. Det var himla roligt. Som tur var slapp jag undan diagnoser som "osjälvständig" och "psykopat". Däremot fick jag anmärkningsvärda resultat vad gäller depressivitet, borderline syndrome och passiv-aggressivitet.
Och ja. T har nu upplyst mig om att jag redan behandlat det här temat i ett tidigare inlägg. Hon passade även på att sticka in att hon tyckte att det var pubertalt och töntigt. Men denna kvinna du roomat med i över ett år är en 23-årig tonåring som dessutom har glasögon. En tönt!

Hur som helst har jag mycket lätt att konstatera misslyckanden. Jag kan hitta misslyckanden i veritabla succéer. Och mycket kan jag också vifta bort genom att hänvisa till mitt dysfunktionella väsen. Visst, jag är egentligen en bra person, men jag är för depressivt lagd för att kunna förstå det etc.

Och det här förfarandet köper jag. Med ett undantag. Jag tål inte när jag DE FACTO misslyckas. För alla att se!
Så länge det är i mitt huvud är jag okej. Eller bättre än okej. Till och med bra. Men när jag får mitt sjätte raka BA i Fastreg. Då är det liksom inte kul längre.

Så med svansen mellan benen går er kära vän Odén och ställer sig i BA-skamvrån än en gång. Yeahey.

den om den nya meningen

Jag har ju alltid varit lite generad över det här med att skriva en blogg. Fenomenet lockar i första hand personer som tar sig själv på lite för stort allvar, vill jag påstå. Men oavsett den möjliga faktorn kan jag inte låta bli! Det är så självuppfyllande att få onanera i sina egna ord och uttryck. Massa text om mig, för mig, till mig. Mig, mig, mig.

Anyhoo. Min ursäkt var ju en gång i tiden att jag bodde i Paris och att bloggen var the new and improved resedagboken. Trots att det här rörde sig om några ynka månader 2007, har jag därigenom gjort en allmän friskrivning och levt på den. Men nu kan jag sluta låtsas, för jag ska tillbaka till Frankrike. Till Lyon, närmare bestämt. Jag är helt övertygad om att Lyon är nya det Paris.

Check it:







Jag vet inte riktigt vad bilderna föreställer, men enligt webben är det så här det ser ut i Lyon. Wikipedia har också upplyst mig om att Lyon är Frankrikes gastronomiska huvudstad och att den är fett stor och indelad i arrondissemang. Det är ändå det viktigaste.

Donc vad tror ni?

den om min reclaim

Jag har kommit fram till att jag har tråkigt. Att jag är uttråkad. Det brukar hända när jag varit på ett och samma ställe i ett år. Men det betyder på intet sätt att jag vill ta tag i nationalekonomin. Jag har missat en av fyra veckor som jag offrade till dels New York och dels till min nya bästis, sömn. Jag kan knappt tänka mig något tråkigare än nationalekonomi. Istället har jag, ni vet, Caroline Odén, bestämt mig för att ta en paus. Lyssna här: Under tre veckors tid, medan mina fellow jurister är duktiga barn och läser microekonomi, tänker jag göra ANDRA saker.

Medaljens baksida är att jag är sämst i världen på att vila och sånt. Jag blir knäpp och dör en plågsam själsdöd för att jag inte stimulerar duktighetskomplexet. Och jag har lärt mig att inte göra anspråk på att gå emot duktighetskomplexet. När jag förnekar det eller försöker stöta bort det blir det oftast hundra gånger värre. Så därför har jag dragit en oerhört mogen slutsats att sysselsättning är en dygd och att sysselsätta mig är vad jag ska göra hädanefter.

Det är lite oklart vad projektet ska gå ut på. Jag vet att jag ska åka till Malmö och hälsa på H i helgen, be om ursäkt till en av mina gamla klasskompisar som vi frös ut helt skoningslöst på mellan- och högstadiet, lägga sång på M:s rytm och sy igen hål i mina kläder. Kanske byta knappar på något. Men hur jag ska kombinera dessa är dagens spörsmål. Vad tycks?

the one about true awesomeness

You guys all know that I went to New York with the slightly unusual purpose to rest. And that is mostly what I have been doing. However I have found a way to schedule some time for a few rest related things, such as getting a massage, eating, drinking, listening to jazz and a lecture about the NGO for which S is working, shopping and having coffee. There is not a lot to say about those things, except maybe that S seems so be saving the world. Good thing someone is. Then I probably won't have to.

I have been spending some quality me time, mostly dedicated to sleeping and shopping. So I figured if I'm ever going to be a fashion blogger, now is the time. The fierce items below were shot on Stephanie's bed. She lives in an emprisoned dump, but her bed is quite comfy. (FYI, I was not in the shoot and will therefore not appear on the photos).


Kakis, $ 3,99, The Frälsningsarmén, Brooklyn
White cotton gloves, $ 6,99, and turkoise/purple sunglasses, $ 10, Beacon's Closet, Brooklyn


Shoes, $ 99, Steve Madden
Vitamine water, Defense, $ 1,50, found in every deli
DVDs, "Young @ heart" and "Little women", East Village


Vintage dress, $ 22, Beacon's Closet, Brooklyn


Swedish at heart, thus I did some obligatory H & M shopping in Soho as follows.


Pale blue 50's bikini, $ 29,99, H & M, Spring st and Broadway
Black tube top onesie, $ 59,99, (adress above)

I am truly pleased with what I have been able to accomplish as far as clothing goes. I have also run several errands for those who ordered stuff, which I had a great success doing. Now I hope I'm ready to go home and take the nationalekonomi classes. It is going to suck severely. You can expect me tomorrow at 2 pm.

XOXO