Igår fick jag rosor av min mamma. Tio till antalet. Det var fint.
söndag 7 november 2010
den om veckan
Det är väl ganska uppenbart att jag inte riktigt fungerar för närvarande. Väljer därför att läsa om Jimmie Åkesson (tja-la-la-la-la) som i vart fall torde vara mer fucked up än jag, undersöka mina möjligheter att lämna landet för en stund, låta den utmärkt slicka Daniel Adams-Ray tala till mig, samt avstå från bloggandet tills dess allting slutar vara enfaldiga plattityder från min sida.
Igår fick jag rosor av min mamma. Tio till antalet. Det var fint.
Igår fick jag rosor av min mamma. Tio till antalet. Det var fint.
lördag 6 november 2010
den om mig
Ska jag berätta för er hur det är att vara jag? Det är ungefär som att man oavbrutet, konstant och ideligen vill att någon ska skjuta en i huvudet. Inte på det post-modernistiska sättet utan på det väldigt omedelbara sättet. Nu har jag ringt ungefärligen tio personer som jag betraktar som mina närmaste personer och uppskattningsvis hälften av dessa har sina telefoner avstängda och de övriga svarar inte. Så är det. Ett visst mått av självförakt tillhör i och för sig människan i allmänhet, och den som basunerar ut fragment av sitt liv i en blogg i synnerhet. Men. Jag önskar att jag hade vokubulär nog att uttrycka det mindre krasst än vad jag gör. Om så nu är fallet så sviker den mig. Vokabulären alltså. Jag önskar intensivt att jag slipper vakna imorgon och vara jag, för det är det mest ovärdiga ni kan föreställa er. Tro mig.
den om matlaget och i synnerhet vindruvorna
En annan sak à propos gårdagens allahelgonafirande var att jag nästan omedelbart möttes av ett påhopp så fort jag klivit in i tamburen. Det var P som ville ställa mig mot väggen angående en händelse som inträffade tidigare i veckan, vilken han fått höra om skvallerledes.
I tisdags när vi hade matlag i F:s nyombyggda kök så åt vi vindruvor till efterrätt, efter en storslagen varmrättsinsats av J. Jag kan dock inte för mitt liv förstå hur man kan äta vindruvor med kärnor i. Inte för att göra en neurotisk Seinfeld av problemet, men det går ju faktiskt inte att undvika kärnorna och de förstör hela druvupplevelsen. Antingen äter man halva druvan, ägnar några minuter åt att med tänderna plocka upp och spotta ut kärnorna, för att sedan äta resten av druvan, eller så stoppar man in hela i munnen och för att inte råka tugga på de beska kärnorna får man aldrig bita ihop käken helt. Vilket sålunda är oerhört otillfredsställande. Då avstår jag hellre.
I det här fallet lyckades jag dock övertala F att kärna ur mina druvor innan jag åt dem. Det var himla sympatiskt av honom, men J måste ha tyckt att jag ansåg mig vara "för fin" för vindruvsätande. Den uppfattningen tycktes i alla fall P ha när han häcklade mig för det igår.
Jag vill alltså med detta bara konstatera att jag gör mina prioriteringar när det gäller vindruvor och ber er att inte lägga er i det.
Såhär serverades sålunda mina druvor. Tack, F. Du är min bästa person.
I tisdags när vi hade matlag i F:s nyombyggda kök så åt vi vindruvor till efterrätt, efter en storslagen varmrättsinsats av J. Jag kan dock inte för mitt liv förstå hur man kan äta vindruvor med kärnor i. Inte för att göra en neurotisk Seinfeld av problemet, men det går ju faktiskt inte att undvika kärnorna och de förstör hela druvupplevelsen. Antingen äter man halva druvan, ägnar några minuter åt att med tänderna plocka upp och spotta ut kärnorna, för att sedan äta resten av druvan, eller så stoppar man in hela i munnen och för att inte råka tugga på de beska kärnorna får man aldrig bita ihop käken helt. Vilket sålunda är oerhört otillfredsställande. Då avstår jag hellre.
I det här fallet lyckades jag dock övertala F att kärna ur mina druvor innan jag åt dem. Det var himla sympatiskt av honom, men J måste ha tyckt att jag ansåg mig vara "för fin" för vindruvsätande. Den uppfattningen tycktes i alla fall P ha när han häcklade mig för det igår.
Jag vill alltså med detta bara konstatera att jag gör mina prioriteringar när det gäller vindruvor och ber er att inte lägga er i det.
Såhär serverades sålunda mina druvor. Tack, F. Du är min bästa person.
den om día de los muertos
Det mexikanska (?) allahelgonafirandet tog plats i Årsta detta år. Jag hade stora fotoambitioner som dessvärre föll. Dels på att ljuset fick alla att se sjösjukegröna ut i nyllet. Och dels att jag inte pallade.
Innan vi gör någonting annat vill jag dock att vi alla tar en ordentlig titt på mina nya skor. Visst är de väl alldeles ljuvliga?
Väl i Årsta träffade jag A, vars favorit-döda-person givetvis var Brittany Murphy. Här i Clueless-outfit med obligatorisk pärm.
Brittany Murphy var där med Kurt Cobain, som - inte helt oväntat - stod och drog ner ärmarna över händerna.
Själv var jag ju som sagt Billie Holidays vita syster, Lillie. Annan pappa - samma röstbegåvning. Lillie Holiday bondade omedelbart med Brittany Murphy.
Leeloo kom som sin idol, Cujo.
Bride of Chuckie kanske? Värdinnan bar i alla fall brudklänningen från tidigare i år och hade av ögonen att döma lidit av svår sömnbrist den senaste tiden.
Och de här marsipanhistorierna får avsluta detta inlägg. Däremot undrar jag var ESN, JS och JJ var? Och just det, C, jag glömde mig peruk hos dig. Den är din tills dess jag ska klippa den och gå på Pulp Fiction-fest.
Innan vi gör någonting annat vill jag dock att vi alla tar en ordentlig titt på mina nya skor. Visst är de väl alldeles ljuvliga?
Väl i Årsta träffade jag A, vars favorit-döda-person givetvis var Brittany Murphy. Här i Clueless-outfit med obligatorisk pärm.
Brittany Murphy var där med Kurt Cobain, som - inte helt oväntat - stod och drog ner ärmarna över händerna.
Själv var jag ju som sagt Billie Holidays vita syster, Lillie. Annan pappa - samma röstbegåvning. Lillie Holiday bondade omedelbart med Brittany Murphy.
Leeloo kom som sin idol, Cujo.
Bride of Chuckie kanske? Värdinnan bar i alla fall brudklänningen från tidigare i år och hade av ögonen att döma lidit av svår sömnbrist den senaste tiden.
Och de här marsipanhistorierna får avsluta detta inlägg. Däremot undrar jag var ESN, JS och JJ var? Och just det, C, jag glömde mig peruk hos dig. Den är din tills dess jag ska klippa den och gå på Pulp Fiction-fest.
torsdag 4 november 2010
den om nostalgisk sentimentalitet
Jag har ingen förklaring på varför. Men när jag kom hem från kvällens måttligt dekadenta inslag så insåg jag - precis som jag gör alla andra kvällar, bara med aningen mer potens - att jag måste sjunga. Det finns liksom inget annat som rimligtvis kan åstadkomma samma status av att faktiskt vilja gå upp ur sängen om morgnarna. Don't get me wrong. Masterförsäkringar och service claims är förstås pimptastic. Men jag förstår inte varför inte allting är som 2006. Det var ett fint år. Jag hade minskat ungefär 20 sköna i vikt och Livelihood var tyngre än någonsin. Vi spelade på obskyra veganfestivaler i ockuperade hur i Tyskland, på Ungdomshuset i Köpenhamn som sedermera revs och på Uppsala reggae. Allting var så enormt mycket bättre. Så här lät det för övrigt på Öland roots det året.
http://www.youtube.com/v/bCZUzf0_CIQ?fs=1&hl=en_US
Jag är alltså den inte alls särskilt stora körsångerskan med movesen och Carola-vibratot.
http://www.youtube.com/v/bCZUzf0_CIQ?fs=1&hl=en_US
Jag är alltså den inte alls särskilt stora körsångerskan med movesen och Carola-vibratot.
den om min åkomma, del II
Idag har min afte blivit aningens aningens bättre. Därför kunde jag ta mig upp ur sängen och ut på stadsfika med C. Så oerhört glädjande.
Mellis har blivit större och därmed sämre. Å andra sidan har deras första vattentoalett anlänt. Progress, people. Progress.
Yes, alltså. C!
Här sitter jag och ser naturlig ut.
Andra fikande personer jag tänkte att ni skulle få se.
Mitt på självaste St Eriksplan tog jag sedan fram min aftemedicin, som olyckligt nog är formad som en medicin som används elsewhere.
Sen hittade vi ett hemligt hål och funderade på våra favorit-döda-personer. Klassiker.
Mellis har blivit större och därmed sämre. Å andra sidan har deras första vattentoalett anlänt. Progress, people. Progress.
Yes, alltså. C!
Här sitter jag och ser naturlig ut.
Andra fikande personer jag tänkte att ni skulle få se.
Mitt på självaste St Eriksplan tog jag sedan fram min aftemedicin, som olyckligt nog är formad som en medicin som används elsewhere.
Sen hittade vi ett hemligt hål och funderade på våra favorit-döda-personer. Klassiker.
den om billie holiday
Många av er har mailat och frågat vad jag kommer ha för outfit på mig i helgen. Ni ska givetvis få svar, var så säkra.
Imorgon ska jag på en försenad halloweenfest mest det utomordentliga temat; klä ut dig din favorit-döda-person. Ingen högoddsare att jag kommer gå som Billie.
Att kedjeröka och bära hatt är jag redan ytterst down med. Däremot är min fråga till er hur jag gör en reversed Michael Jackson, dvs. blir mulatt över en natt (obs: rim)?
Imorgon ska jag på en försenad halloweenfest mest det utomordentliga temat; klä ut dig din favorit-döda-person. Ingen högoddsare att jag kommer gå som Billie.
Att kedjeröka och bära hatt är jag redan ytterst down med. Däremot är min fråga till er hur jag gör en reversed Michael Jackson, dvs. blir mulatt över en natt (obs: rim)?
onsdag 3 november 2010
den om vad h skriver om idag
På grund av nedan sagda syndrom kan jag ju inte bedriva bloggverksamhet. Men det betyder inte att mina vänner inte kan. Även om jag visserligen förväntat mig ett antal sympatiinlägg som för närvarande lyser skiten ur mig med sin frånvaro.
Hank the tank skriver i alla fall ett inlägg om allt ni har att vänta er från det nya 10-talet. Jag blev livrädd, tills dess jag insåg att det nog bara rörde Örebro. Det kan de ha, tänkte jag då. Anyhoo. Läsvärt värre. Låt oss snart ses över en sensuell hambo.
Hank the tank skriver i alla fall ett inlägg om allt ni har att vänta er från det nya 10-talet. Jag blev livrädd, tills dess jag insåg att det nog bara rörde Örebro. Det kan de ha, tänkte jag då. Anyhoo. Läsvärt värre. Låt oss snart ses över en sensuell hambo.
den om min nya åkomma
Hörni, jag kan dessvärre inte blogga idag, då jag lider av afte. (Ja, det är ett ord. Let me google that for you).
Den här blåsan kanske inte ser så livshotande ut. Men om ni hade precis en sådan precis där skulle ni gråta. GRÅTA.
Den här blåsan kanske inte ser så livshotande ut. Men om ni hade precis en sådan precis där skulle ni gråta. GRÅTA.
måndag 1 november 2010
den om att sconesfrukost har blivit ett sätt att leva
Jag har hört det sägas mer än en gång att vi i Sverige skulle lida av bäst före-paranoja. Och givetvis har även den därefter följande meningen - att bäst före inte betyder sämst efter - upprepats av otaliga personer. Retoriken är tvivelaktig. Hur som helst vill jag slå ett slag för brödet med världens kortaste livslängd; sconesen. Och därmed direktplagiera Total eclipse-bloggens rubriktema. Cause my mama didn't teach me better than that.
Les scönes. Nybakade med fem minuter kvar att leva. En timme senare inträder oätbarheten.
T:s mun fylld med scone.
Undertecknads mun fylld med scone.
H:s hand fylld med scone.
Jag tillhandahåller sannolikt scones i helgen när de här fagra personerna på bilderna ovan är a-wall. Kom förbi då tycker jag.
Les scönes. Nybakade med fem minuter kvar att leva. En timme senare inträder oätbarheten.
T:s mun fylld med scone.
Undertecknads mun fylld med scone.
H:s hand fylld med scone.
Jag tillhandahåller sannolikt scones i helgen när de här fagra personerna på bilderna ovan är a-wall. Kom förbi då tycker jag.
söndag 31 oktober 2010
den om miles davis, eller; varför somliga bör avhålla sig från att skriva böcker
Idag har jag läst Miles Davis självbiografi. Och hur enastående briljant jag än tycker att han är som musiker så är hans försök till självbiografisk prosa närmast en skymf mot litteraturen som institut. Det är inte Liza Marklund-dåligt språkbruk, utan snarare inget språkbruk alls. Varken översättaren eller Miles själv har till exempel bekymrat sig med att göra skillnad mellan de och dem.
Min uppmaning är därför att snälla, snälla anlita spökskrivare om man ska gå in i en författarroll som är uppenbart övermäktig. Kolla på Jenna Jameson. Hon vet att föregå med gott exempel. Nu tog hon ju visserligen hjälp av Neil Strauss, vilket man såklart kan ha synpunkter på, i synnerhet när man skriver en bok om porrindustrin. Men ändå.
Men låt oss glömma boken och i stället lyssna på det han faktiskt kunde.
Min uppmaning är därför att snälla, snälla anlita spökskrivare om man ska gå in i en författarroll som är uppenbart övermäktig. Kolla på Jenna Jameson. Hon vet att föregå med gott exempel. Nu tog hon ju visserligen hjälp av Neil Strauss, vilket man såklart kan ha synpunkter på, i synnerhet när man skriver en bok om porrindustrin. Men ändå.
Men låt oss glömma boken och i stället lyssna på det han faktiskt kunde.
den om kommissionen
Som ni vet skriver ju jag och H vårt ex-jobb; en analys av när kommissionen får vidta interimistiska åtgärder då skada på konkurrensen uppstår vid licensvägran av en immateriell rättighet. Efter tio veckors arbete och uppemot 90 sidor text har vi kommit fram till följande lagom derivativa slutsats; kommissionen måste typ ha kollen på rättspraxis.
Mot bakgrund av detta kände vi att vi nog borde åka ner till Bryssel och städa upp lite i kommissionens konkurrensutskott. Vi föreställer oss att de i samband med vårt besök byter ut EG-flaggan till...
Foto: Hannah Malmberg
Hybris? Inte värre än vanligt.
Mot bakgrund av detta kände vi att vi nog borde åka ner till Bryssel och städa upp lite i kommissionens konkurrensutskott. Vi föreställer oss att de i samband med vårt besök byter ut EG-flaggan till...
Foto: Hannah Malmberg
Hybris? Inte värre än vanligt.
lördag 30 oktober 2010
den om the wedding-singer
När man är wedding-singer, eller som det också kallas; när man horar, står brudparets val oftast mellan Ainbusk singers "Älska mig", Åsa Jinders "Av längtan till dig", Ted Gärdestads "För kärlekens skull" eller - och värst av alla - Cecilia Wennerstens "Det vackraste". Varför folk som gifter sig aldrig har egen musiksmak övergår mitt förstånd. Det finns ju trots allt andra låtar utöver de fyra nyssnämnda.
I maj 2009 spelade jag och B på en vigsel i Karlbergs slottskapell. Det var - inte helt oväntat - kvinna i vit bakelseklänning och man i militäruniform, men de hade i alla fall valt lite mer oortodox musik. Glädjande för oss att faktiskt behöva öva inför vigseln. En av låtarna de valde var Israel Kamakawiwo'oles ukuleleversion av "Over the rainbow". Den är nice. Den andra låten däremot...
...var Jason Mraz radiodänga "I'm yours", om ni minns. Med det fantastiska rimmet "Come on, scooch on over closer dear, and I will nibble your ear".
Den sympatiska kvinnan som äktades under den här vigseln ringde mig idag och frågade om Odén-Bonnevier-duon kunde spela på hennes kompis bröllop. Jag är därför oerhört spänd på att höra vilket dänga det paret väljer. Själv hoppas jag såklart på Phil Collins. Jag uppdaterar när jag vet.
Jag ser ut som en crazy-person när jag sjunger, men det är inlevelsen ni vet. Jag jobbar ju väldigt hårt på det området. Bilderna är för övrigt tagna av Alicia Swedenborg. To be continued.
I maj 2009 spelade jag och B på en vigsel i Karlbergs slottskapell. Det var - inte helt oväntat - kvinna i vit bakelseklänning och man i militäruniform, men de hade i alla fall valt lite mer oortodox musik. Glädjande för oss att faktiskt behöva öva inför vigseln. En av låtarna de valde var Israel Kamakawiwo'oles ukuleleversion av "Over the rainbow". Den är nice. Den andra låten däremot...
...var Jason Mraz radiodänga "I'm yours", om ni minns. Med det fantastiska rimmet "Come on, scooch on over closer dear, and I will nibble your ear".
Den sympatiska kvinnan som äktades under den här vigseln ringde mig idag och frågade om Odén-Bonnevier-duon kunde spela på hennes kompis bröllop. Jag är därför oerhört spänd på att höra vilket dänga det paret väljer. Själv hoppas jag såklart på Phil Collins. Jag uppdaterar när jag vet.
Jag ser ut som en crazy-person när jag sjunger, men det är inlevelsen ni vet. Jag jobbar ju väldigt hårt på det området. Bilderna är för övrigt tagna av Alicia Swedenborg. To be continued.
den om idol 2010
Ett kommersialkulturellt inslag bara. Bäst i Idol är givetvis husbandet, eftersom de musikerna är de enda i programmet vars musikalitet faktiskt består från gång till gång. Men! Efter att ha snabbspolat lite repriser kan jag konstatera att flera av årets deltagare ju de facto kan sjunga. Oh joy.
Vi har Geir, seniorsångaren, med tonsäkerhet som självaste Tommy Körberg. Linnea, som visserligen skulle behöva gå igenom en massiv autotuning innan hon framträder, men som ändå har den typen av jazzröst jag skulle offra T för att ha. Sen är det Jay, som har Kurt Cobain-kvaliteter, trots att han tenderar att dra åt det fruktade Nickelback-hållet. Weise kan för all del också sjunga och det kan även Minnah.
Elin, däremot. Åh Elin. Hon har ingen huvudklang whatsoever och när hon tar i med bröströsten, som hon ju givetvis inte har någon som helst kontroll över, låter hon som en mosad kalvschnitzel. Daniel, som i och för sig hade den goda smaken att kvala med Radiohead-dänga, lider av samma syndrom som Elin även om han ibland kan sätta en och en annan falsettis.
Slutligen vill jag också kommentera Olle. Mången coverband har gjort det mest förbjudna när det gäller Wonderwall; att spela den. Och kanske, i de allra svagaste tillfällen, wailat i melodislingan. Men trots att Olle begick alla dessa misstag måste jag ändå give it up till honom för hans version, spot-on rytmik och förstås hans dialekt. Om ni bortser från en tiondel av tonerna så är det här faktiskt ganska bra.
http://www.youtube.com/v/PPb_ggsA6es?fs=1&hl=en_US&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6
Vi har Geir, seniorsångaren, med tonsäkerhet som självaste Tommy Körberg. Linnea, som visserligen skulle behöva gå igenom en massiv autotuning innan hon framträder, men som ändå har den typen av jazzröst jag skulle offra T för att ha. Sen är det Jay, som har Kurt Cobain-kvaliteter, trots att han tenderar att dra åt det fruktade Nickelback-hållet. Weise kan för all del också sjunga och det kan även Minnah.
Elin, däremot. Åh Elin. Hon har ingen huvudklang whatsoever och när hon tar i med bröströsten, som hon ju givetvis inte har någon som helst kontroll över, låter hon som en mosad kalvschnitzel. Daniel, som i och för sig hade den goda smaken att kvala med Radiohead-dänga, lider av samma syndrom som Elin även om han ibland kan sätta en och en annan falsettis.
Slutligen vill jag också kommentera Olle. Mången coverband har gjort det mest förbjudna när det gäller Wonderwall; att spela den. Och kanske, i de allra svagaste tillfällen, wailat i melodislingan. Men trots att Olle begick alla dessa misstag måste jag ändå give it up till honom för hans version, spot-on rytmik och förstås hans dialekt. Om ni bortser från en tiondel av tonerna så är det här faktiskt ganska bra.
http://www.youtube.com/v/PPb_ggsA6es?fs=1&hl=en_US&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6
fredag 29 oktober 2010
den om bridget jones-ramlingen
På allmän (nåja) begäran kommer här en redogörelse för Bridget Jones-ramlingen som inträffade för några veckor sedan.
Först och främst kanske jag borde förklara bakgrunden, så att ni verkligen förstår hur förödmjukande själva ramlandet faktiskt var. Det är nämligen så att jag vid två tillfällen idkat ni-vet med en man vars främsta attraktion är att hans hår luktar som en blandning mellan hallonpaj och pionbuske. Tyvärr är han lätt utvecklingsstörd i så måtto att han inte tycker att det är nödvändigt att hälsa på mig förutom vid de tillfällen det blivit åka av. Jag, å min sida, slightly less utvecklingsstörd anser att man binder sig till ett hej-hur-är-läget nästa gång man ses om man går hem ihopa. Av de personer som varit föremål för intercourse med mig de senaste åren skulle jag hälsa på samtliga. Förutom möjligen den där killen från i vintras som jag inte visste namnet på. Men mest av rädsla för att det faktumet skulle uppdagas.
Anyhoo. Anledningen till min crush på mannen i fråga är dels att han, när han väl hälsar (m.m.), är himla great och verkar lagom neurotisk. Plus håret förstås. Nu träffar jag honom i la vie nocturne här i Stockholm flera gånger i veckan och ger honom alltså möjlighet att vägra hälsa på mig tämligen ofta. När jag träffade honom den där ödesmättade kvällen gjorde jag hur som helst min vanliga hej-hur-är-läget. Han svarade att det var bra OCH frågade faktiskt tillbaka hur läget var med mig. Tillbakakaka - catching! Jag hälsade sedan på kvinnan bredvid honom, som jag förutsatte var kvällens target, och hon var utomordentligt trevlig. Komplimenterade min klänning och allt. All good.
Lite senare samma kväll började jag argumentera med en annan lätt retarderad man som inte förstod vitsen med jämställdhetspolitik. I rent ursinne kände jag att det var dags att gå innan jag vräkte verbal galla över honom. Så jag gick. På väg ner för trappan utanför Kåken som leder ner till Kungsgatan gick min crush-person och (mycket riktigt) kvinnan jag hälsat på tidigare hand i hand. De såg fina ut och han böjde sig in och pussade henne någonstans i nackhöjd. Inga konstigheter.
Ungefär där hade man ju kunnat tänka sig att jag försökte göra så lite väsen av mig som möjligt. Men nej. Medan de stod i vänta-på-taxi-liplock promenerade jag, aningen överförfriskad, i mina heels nerför trappan. Jag trodde att jag tagit det sista trappsteget - men nej - det var visst ett till. Jag föll. Förmodligen med ett läte och ett uppskrapat knä som följd. Ungefär tre meter från paret.
Liksom Bridget Jones svor jag för mig själv, även om jag kanske inte sa "bugger". Sedan följde tunnelseende mot ledig taxi. Och så slutade den topp 5 mest förödmjukande kvällen i mitt liv. Vem vill göra en film om det här?
Först och främst kanske jag borde förklara bakgrunden, så att ni verkligen förstår hur förödmjukande själva ramlandet faktiskt var. Det är nämligen så att jag vid två tillfällen idkat ni-vet med en man vars främsta attraktion är att hans hår luktar som en blandning mellan hallonpaj och pionbuske. Tyvärr är han lätt utvecklingsstörd i så måtto att han inte tycker att det är nödvändigt att hälsa på mig förutom vid de tillfällen det blivit åka av. Jag, å min sida, slightly less utvecklingsstörd anser att man binder sig till ett hej-hur-är-läget nästa gång man ses om man går hem ihopa. Av de personer som varit föremål för intercourse med mig de senaste åren skulle jag hälsa på samtliga. Förutom möjligen den där killen från i vintras som jag inte visste namnet på. Men mest av rädsla för att det faktumet skulle uppdagas.
Anyhoo. Anledningen till min crush på mannen i fråga är dels att han, när han väl hälsar (m.m.), är himla great och verkar lagom neurotisk. Plus håret förstås. Nu träffar jag honom i la vie nocturne här i Stockholm flera gånger i veckan och ger honom alltså möjlighet att vägra hälsa på mig tämligen ofta. När jag träffade honom den där ödesmättade kvällen gjorde jag hur som helst min vanliga hej-hur-är-läget. Han svarade att det var bra OCH frågade faktiskt tillbaka hur läget var med mig. Tillbakakaka - catching! Jag hälsade sedan på kvinnan bredvid honom, som jag förutsatte var kvällens target, och hon var utomordentligt trevlig. Komplimenterade min klänning och allt. All good.
Lite senare samma kväll började jag argumentera med en annan lätt retarderad man som inte förstod vitsen med jämställdhetspolitik. I rent ursinne kände jag att det var dags att gå innan jag vräkte verbal galla över honom. Så jag gick. På väg ner för trappan utanför Kåken som leder ner till Kungsgatan gick min crush-person och (mycket riktigt) kvinnan jag hälsat på tidigare hand i hand. De såg fina ut och han böjde sig in och pussade henne någonstans i nackhöjd. Inga konstigheter.
Ungefär där hade man ju kunnat tänka sig att jag försökte göra så lite väsen av mig som möjligt. Men nej. Medan de stod i vänta-på-taxi-liplock promenerade jag, aningen överförfriskad, i mina heels nerför trappan. Jag trodde att jag tagit det sista trappsteget - men nej - det var visst ett till. Jag föll. Förmodligen med ett läte och ett uppskrapat knä som följd. Ungefär tre meter från paret.
Liksom Bridget Jones svor jag för mig själv, även om jag kanske inte sa "bugger". Sedan följde tunnelseende mot ledig taxi. Och så slutade den topp 5 mest förödmjukande kvällen i mitt liv. Vem vill göra en film om det här?
torsdag 28 oktober 2010
den om att jag rullar över bollen (trots att jag aldrig någonsin skulle spela bollsport)
Två utmanare har anmält sig i den dare jag presenterade nedan. I avvaktan på vinnare tänkte jag gå ut med en allmän förfrågan. Det är ju, som jag nämnde nyligen, så att jag känner inför bloggi som jag känner inför Babylon. Ungefär. Därför vänder jag mig till er, kära medmänniskor, läsare och annat löst folk. Vad skulle ni föredra att jag skrev om?
Om ni, likt mig, har en veritabel intresse-dryspell ger jag er några förslag. Ska jag till exempel skriva om
- mina sexcapades
- Sofia Arkelsten-affären i jämförelse med Carl Bildts fadäser
- Project runway season 8
- varför Mad men är det mest genusorienterade du kan se på tv just nu
- Gudryn Schyman
- min Bridget Jones-ramling inför mannen jag eventuellt har en crush på (som f ö stod mun mot mun med dennes hemsläp för kvällen medan jag ramlade graciöst i bakgrunden)
- bilder där jag och vänner förekommer i festliga sammanhang
- fler exempel ur min nya kärlek Språktidningen
- vad jag tänker okynneskonsumera på Modcloth
- hur jag för första gången i hela mitt liv blev utslängd från lokal förra helgen (obs: milstolpe)
Etc osv. Take your pick. Förslag emottages tacksamt.
Over.
Om ni, likt mig, har en veritabel intresse-dryspell ger jag er några förslag. Ska jag till exempel skriva om
- mina sexcapades
- Sofia Arkelsten-affären i jämförelse med Carl Bildts fadäser
- Project runway season 8
- varför Mad men är det mest genusorienterade du kan se på tv just nu
- Gudryn Schyman
- min Bridget Jones-ramling inför mannen jag eventuellt har en crush på (som f ö stod mun mot mun med dennes hemsläp för kvällen medan jag ramlade graciöst i bakgrunden)
- bilder där jag och vänner förekommer i festliga sammanhang
- fler exempel ur min nya kärlek Språktidningen
- vad jag tänker okynneskonsumera på Modcloth
- hur jag för första gången i hela mitt liv blev utslängd från lokal förra helgen (obs: milstolpe)
Etc osv. Take your pick. Förslag emottages tacksamt.
Over.
måndag 25 oktober 2010
den om sexlistan
Så. Bloggandet har skötts undermåligt på sistone. Främst av den anledningen att jag inte längre känner mig värst keen på envägskommunikationen jag har med the world wide web. Jag bara ger och ger och den bara tar och tar, som T hade sagt.
Men om jag för en stund håller min och webbens tillfälligt dåliga relation on the DL, vill jag passa på att utlysa en dare. Härom veckan kom jag nämligen på den briljanta idén att göra en intercourse-playlist. Jag inser förstås att den man utsätter för intercourse/musiken måste ha en extremt avslappnad inställning till verksamheten man bedriver. Men hur fett vore det inte om man drog på den här nästa gång man dansar the horizontal tango?
Den som först använder spellistan som soundtrack till ett fall av intercourse vinner fint paket.
Men om jag för en stund håller min och webbens tillfälligt dåliga relation on the DL, vill jag passa på att utlysa en dare. Härom veckan kom jag nämligen på den briljanta idén att göra en intercourse-playlist. Jag inser förstås att den man utsätter för intercourse/musiken måste ha en extremt avslappnad inställning till verksamheten man bedriver. Men hur fett vore det inte om man drog på den här nästa gång man dansar the horizontal tango?
Den som först använder spellistan som soundtrack till ett fall av intercourse vinner fint paket.
fredag 22 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
den om decenniets krogretard
Och vinnaren är...
Bernsklubben 2.35:1. Röstningen skedde genom acklamation.
Motivering
Juryn behöver inte egenhändigt upprätta en text som raljerar över Berns. Det gör de bäst själva. Såhär står det på deras hemsida om den nu aktuella klubben. Jag markerar, för den lates skull, de bärande meningarna med understrykningar.
BORDSBOKNING
Skicka en intresseanmälan till 2351@berns.se och ange: vilket datum ni avser, ert namn, hur många ni blir, vad ni vill dricka samt en rad eller två om vilka ni är och varför 2.35:1 är någonting för er.
Hej Berns. Jag är en glad tjej på 25 jordsnurr som jobbar med skadereglering på ett amerikanskt bolag. Jag tycker att 2.35:1 verkar så himla avslappnat och anspråkslöst. Därför vill jag komma på lördag. Får jag stå på listan, snälla snälla?
Bernsklubben 2.35:1. Röstningen skedde genom acklamation.
Motivering
Juryn behöver inte egenhändigt upprätta en text som raljerar över Berns. Det gör de bäst själva. Såhär står det på deras hemsida om den nu aktuella klubben. Jag markerar, för den lates skull, de bärande meningarna med understrykningar.
GÄSTLISTA
2.35:1 är en medlemsklubb så för vara säker på att komma in hjälper
det om du blir rekommenderad av en annan medlem. Men du måste också
skriva till oss och ange: ålder, yrke, vilket företag du jobbar med eller om du
är student och sist men inte minst varför just 2.35:1 är något för dig.
Invänta bekräftelse från oss. Om du inte hör något från oss kommer du tyvärr inte med på listan.
BORDSBOKNING
Skicka en intresseanmälan till 2351@berns.se och ange: vilket datum ni avser, ert namn, hur många ni blir, vad ni vill dricka samt en rad eller två om vilka ni är och varför 2.35:1 är någonting för er.
Hej Berns. Jag är en glad tjej på 25 jordsnurr som jobbar med skadereglering på ett amerikanskt bolag. Jag tycker att 2.35:1 verkar så himla avslappnat och anspråkslöst. Därför vill jag komma på lördag. Får jag stå på listan, snälla snälla?
måndag 18 oktober 2010
den om språk
Alltså Språktidningen. Jag hjärtar den högt och intensivt. Nu senast med en känga till mina branschisar som utövar versalterror i avtal. Bara för att ni är jurister betyder inte det att ni är undantagna de skrivregler som hör till det svenska språket, har jag alltid sagt. Och nu kommer bekräftelsen.
Ur "Språk" (oktobernumret)
Fråga
Det har tydligen blivit praxis med stor begynnelsebokstav i ord som finns definierade i avtal. Man skriver exempelvis "Detta avtal inklusive bilagor, härefter benämnt Avtalet, har upprättats..."
Om ett ord som finns definierat skulle skrivas med liten begynnelsebokstav, skulle det enligt en expert på området ange att skribenten syftar på något annat än den angivna definitionen. Det här har jag inte hittat någon bekräftelse på i svenska skrivregler.
Svar
Att en skrivteknisk avart är praxis är inte ett argument för att begagna den. Svenska skrivregler gäller även för den juridiska avtalsprosan.
Det förefaller märkligt att ett och samma ord skulle kunna förekomma i två skilda betydelser, och att skillnaden skulle hänga på versal och gemen. En sådan skillnad skulle dessutom inte synas om ordet inleder en mening.
WORD.
Ur "Språk" (oktobernumret)
Fråga
Det har tydligen blivit praxis med stor begynnelsebokstav i ord som finns definierade i avtal. Man skriver exempelvis "Detta avtal inklusive bilagor, härefter benämnt Avtalet, har upprättats..."
Om ett ord som finns definierat skulle skrivas med liten begynnelsebokstav, skulle det enligt en expert på området ange att skribenten syftar på något annat än den angivna definitionen. Det här har jag inte hittat någon bekräftelse på i svenska skrivregler.
Svar
Att en skrivteknisk avart är praxis är inte ett argument för att begagna den. Svenska skrivregler gäller även för den juridiska avtalsprosan.
Det förefaller märkligt att ett och samma ord skulle kunna förekomma i två skilda betydelser, och att skillnaden skulle hänga på versal och gemen. En sådan skillnad skulle dessutom inte synas om ordet inleder en mening.
WORD.
söndag 17 oktober 2010
den med kommentarer i korthet
Käkspänningar och globala ansvarsförsäkringar. Det är svaret på frågan om varför älsklingsbloggi negligeras. Som ni ju alla ställer. I korthet gäller i alla fall följande.
- Vad var det jag sa. (À propos Afghanistan).
- Word. (À propos Underbara Claras utomordentligt välformulerade bash).
- Vilket tåg menar du? (À propos vår uppsatshandledares kommentar att vårt uppsatsskrivande gick som tåget. Låt oss hoppas att han inte syftade på SJ).
Jag hade eventuellt även kunnat kommentera de franska nyheterna jag läste i Le Monde i morse. Men jag låter det vara. (Och det beror på intet sätt på att jag inte förstod artiklarna). I stället; lättillgängliga bilder.
Omnomnom etc.
- Vad var det jag sa. (À propos Afghanistan).
- Word. (À propos Underbara Claras utomordentligt välformulerade bash).
- Vilket tåg menar du? (À propos vår uppsatshandledares kommentar att vårt uppsatsskrivande gick som tåget. Låt oss hoppas att han inte syftade på SJ).
Jag hade eventuellt även kunnat kommentera de franska nyheterna jag läste i Le Monde i morse. Men jag låter det vara. (Och det beror på intet sätt på att jag inte förstod artiklarna). I stället; lättillgängliga bilder.
Omnomnom etc.
lördag 16 oktober 2010
den om när somliga tillskrev kommissionen
Ofta bedriver jag en tight business. Men ibland slås även jag av fadäsernas blixt. Ett sådant exempel, som jag på H:s inrådan nu publicerar, är när jag skrev till Europeiska unionens kommission. Som ni ser av deras svar kan jag eventuellt ha misstolkat deras villighet att vara mig behjälplig.
Enquiry posted on
13/09/2010
Enquiry
79590: Hello,
I am writing my thesis on interim measures pertaining to Art 8 of regulation 1/2003, thus the Commission's use of interim measures in accordance with said article. My thesis focuses on measures that can be taken when the competition risks suffering serious and irreparable damage due to a refusal to license a certain intellectual property. However, problems have arisen as I have tried to find information on the statistics regarding Commission's decisions to act as described in Art 8 when there is a risk of infringement. My question is statistical rather than material, as I would like to receive information on how many times Commission has decided to interfere, firstly according to Art 3 of the 17/62 regulation from 1980 (Camera Care Case) and secondly when the new regulation 1/2003 and its Art 8 went into force. Is there any statistics regarding this matter that I may find either online or somewhere else?
Best regards,
Caroline
Reply
Thank you for contacting the Citizens Signpost Service. The Citizens Signpost Service provides personalised advice and guidance about specific problems that European citizens encounter when exercising their Internal Market rights.
Your query does not fall inside the scope of this Service for one (or more) of the following reasons:
Enquiry posted on
13/09/2010
Enquiry
79590: Hello,
I am writing my thesis on interim measures pertaining to Art 8 of regulation 1/2003, thus the Commission's use of interim measures in accordance with said article. My thesis focuses on measures that can be taken when the competition risks suffering serious and irreparable damage due to a refusal to license a certain intellectual property. However, problems have arisen as I have tried to find information on the statistics regarding Commission's decisions to act as described in Art 8 when there is a risk of infringement. My question is statistical rather than material, as I would like to receive information on how many times Commission has decided to interfere, firstly according to Art 3 of the 17/62 regulation from 1980 (Camera Care Case) and secondly when the new regulation 1/2003 and its Art 8 went into force. Is there any statistics regarding this matter that I may find either online or somewhere else?
Best regards,
Caroline
Reply
Thank you for contacting the Citizens Signpost Service. The Citizens Signpost Service provides personalised advice and guidance about specific problems that European citizens encounter when exercising their Internal Market rights.
Your query does not fall inside the scope of this Service for one (or more) of the following reasons:
- Does not relate to a real situation but a hypothetical one
torsdag 14 oktober 2010
den med fortsättningen på den där urintressanta redogörelsen
Okej, vart var vi nu. Jo, men just det. Det var lördag och jag var som sagt bakfull. Men eftersom jag inte är en nay-sayer så tog jag mig samman och åkte till... ja, precis. Till mera fezt. Whaddup liksom.
Quel makeover va. I alla fall om man jämför med tidigare-samma-dag-fotot.
Jack Nicholson var där.
Och likaså Jack Nicholsons kvinnliga lookalike.
Den här bilden är rolig, tycker jag, eftersom det ser ut som att D håller upp en boktrave med ryggen medan hon är discjockey.
Vi drack Tavastgatans finest. Smakade uppenbarligen lite so-so.
C drack också drink, men med mindre grimaser.
Sen spelades en rad utmärkta låtar, varav en är soundtrack till videon här nedan.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=15817320&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0
Kvällens underhållning presenterades av D, M och A. Notera väl att A gör peka-och-backa-dansen cirka 00:59 in i klippet. I övrigt håller den här filmen ovanligt hög klass. Enjoy.
Quel makeover va. I alla fall om man jämför med tidigare-samma-dag-fotot.
Jack Nicholson var där.
Och likaså Jack Nicholsons kvinnliga lookalike.
Den här bilden är rolig, tycker jag, eftersom det ser ut som att D håller upp en boktrave med ryggen medan hon är discjockey.
Vi drack Tavastgatans finest. Smakade uppenbarligen lite so-so.
C drack också drink, men med mindre grimaser.
Sen spelades en rad utmärkta låtar, varav en är soundtrack till videon här nedan.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=15817320&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0
Kvällens underhållning presenterades av D, M och A. Notera väl att A gör peka-och-backa-dansen cirka 00:59 in i klippet. I övrigt håller den här filmen ovanligt hög klass. Enjoy.
onsdag 13 oktober 2010
den med allt ni missat som är väldigt spännande
Som ni längtat efter en redogörelse för mina aktiviteter under veckan då reparatören berövade mig min dator. Men ingen katt på taket, hörni. En unik tiger levererar.
Okej, vi tar det från början. På min första datorfria dag inträffade följande.
Eller kanske. Som ni ser var alkohol inblandat i fotograferandet, varför jag inte kan svära på vilken dag den här spritzer-bonanzan inträffade.
Någon gång under samma period måste jag ha träffat på den här tjommen som bjöd på det här superfestliga partytricket.
En annan sak som hände var att jag köpte blommor - seniorstyle. Azalea, campanula, random stickling och ljung.
Avtackningsmiddag hände. För moi, alltså. Eh gotte.
Sen här tror jag bestämt det är lördag. Jag vaknade i Liljeholmen och stötte oväntat på en liten skogspromenad med tillhörande vatten. Den som trodde Liljeholmen bara var betong etc.
Jag, A och hennes direktimporterade australiensare T åt sedan frulle på String. Hunden höll sig utanför, men jag tyckte att den var lite läcker, så den fick komma med på bild.
Sen gick jag och Dr Jacobsson till Spuntino för att utröna hans potentiella comeback i Stockholm. Här bjuder han på sin bästa "du-är-djupt-sjuk"-min.
Jag, å min sida, gör min främsta skadereglerarmin. Och ja, jag är episkt bakfull här. Men var finkänsliga och avstå med fördel från att kommentera det.
Guu. Nu blev det så vansinnigt långt detta. Rafflande fortsättning följer imorgon.
Okej, vi tar det från början. På min första datorfria dag inträffade följande.
Eller kanske. Som ni ser var alkohol inblandat i fotograferandet, varför jag inte kan svära på vilken dag den här spritzer-bonanzan inträffade.
Någon gång under samma period måste jag ha träffat på den här tjommen som bjöd på det här superfestliga partytricket.
En annan sak som hände var att jag köpte blommor - seniorstyle. Azalea, campanula, random stickling och ljung.
Avtackningsmiddag hände. För moi, alltså. Eh gotte.
Sen här tror jag bestämt det är lördag. Jag vaknade i Liljeholmen och stötte oväntat på en liten skogspromenad med tillhörande vatten. Den som trodde Liljeholmen bara var betong etc.
Jag, A och hennes direktimporterade australiensare T åt sedan frulle på String. Hunden höll sig utanför, men jag tyckte att den var lite läcker, så den fick komma med på bild.
Sen gick jag och Dr Jacobsson till Spuntino för att utröna hans potentiella comeback i Stockholm. Här bjuder han på sin bästa "du-är-djupt-sjuk"-min.
Jag, å min sida, gör min främsta skadereglerarmin. Och ja, jag är episkt bakfull här. Men var finkänsliga och avstå med fördel från att kommentera det.
Guu. Nu blev det så vansinnigt långt detta. Rafflande fortsättning följer imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)