den om ett intermezzo

Jag är ett betongbarn. Förstår mig inte på skog eller segelbåtar eller mulltoaletter. Men när nöden kallar finns det sällan någon annan lösning än att ge sig ut på öppet vatten. Efter att ha suttit inlåst på Sveriges hetaste advokatbyrå den senaste veckan så kallade helt enkelt nöden (då det tydligen inte är brukligt att skriva yttranden iförd baddräkt). Jag begav mig därför ut till Grinda, medelst Vaxholmsbåt. Till sällskap hade jag en mindre journalistkår.

Alla var där. Pöbeln, prettona och pressarna. Det tog oss uppskattningsvis 40 minuter av skogsexkursion innan vi hittade en klippa vi gillade, men folket kunde inte undvikas. Lyckligtvis överröstades sommarprataren inte av barnskrik, så jag var nöjd.


Nice.


Jag - stört nöjd.


Aj.


T sittsover.


Båt.


E läser om lediga dagar. Jag tycker mig känna igen modellen ifråga.


Idag är det måndag och ordningen är återställd. Svetten riktigt ejakuleras ur huden, i synnerhet hos dem man sitter bredvid i kollektivtrafiken. Och mina händer blir klibbiga så jag måste tvåla in dem en gång i halvtimmen. Och nu gnäller jag bara, så vi hörz en annan gång.

den om bikers och kroppsodörer

Idag har det varit nice väder. Yours truly har firat detta genom att tillbringa tre och en halv timme i en trång, 90-talsmålad* lokal på Västermalms bilskola. Inget UV-ljus, men icke förty mycket svett. Den mesta utsöndringen stod kursledaren för. Han var en ex-biker på 150 kilo, som sannolikt hade sadlat om och blivit hederlig bilskollärare. Isolerat är det givetvis en aktningsvärd sak, men jag kan inte påstå att jag var nämnvärt tacksam över det just idag. Ur bikerns porer kom odörer som minner om stanken i gamla hissar på obskyra platser, kombinerat med femtio år av rökning. Det kändes som om ingen dusch i världen hade kunnat avhjälpa problemet.

När jag sedermera berättade för T om vad jag erfarit svarade hon bestämt att det var så alla bilskollärare luktade. Jag känner mig därför synnerligen osugen på att genomgå körkortsutbildningen. Säg mig, hur gjorde ni för att överleva?




*90-talsmålade väggar ser ut på så vis att man först målat väggen i en grundfärg för att sedan lasera densamma i en annan nyans. Laseringen sker oftast genom att man medelst en svamp duttar färg på väggen, alternativt använder en borste.

den om mj

Klockan är 00.03 och nyheten om Michael Jacksons frånfälle har just nått mig. Det reageras för fullt on the line. Konspirationsteorier om en simulerad död och vilket värde som nyheter på text-tv kan tillmätas.
Jag undviker debatten för nu och väljer istället att förvalta Michael Jacksons arv med en topp-fem-à-la-strage-lista. Bäst sist etc. You know the drill.


5. Dirty Diana
4. Rock with you
3. Liberian girl
2. I'll be there

Och vinnaren är...

1. You rock my world (Missa inte referenserna till Michaels andra låttitlar i musikvideons introducerande dialog)

Oavsett om ni delar min uppfattning rent musikaliskt måste jag rekommendera er å det starkaste att kolla in MJ:s outfit i tubeklippet till Rock with you (länk ovan). Den är så vansinningt sexual.




PS. Elvis är också död, om någon känner sig osäker.

den om scenskräck

När jag var ytte-pytteliten var jag ju som bekant en stolt tävlande i TV4:s fredagsunderhållning Småstjärnorna. På den tiden kände jag mig ändlöst världsvan och nervositet var inget som kunde bekomma mig. Idag; not so much.

Dagens scenskräck, som med åldern har accelererat i frekvens, uppträder i flera olika skepnader. Den mest störande varianten är kisskräcken. Denna scenskräck innebär i praktiken att jag inte kan kissa utan att utföra vissa specifika ritualer. Bland annat har jag det senaste året nödgats nynna (i forte) Billy Pauls "Me and Mrs Jones". Ingen vet varför.
Om jag är på en publik toalett där andra hör måste jag blunda, tänka låten i huvudet och mima texten. Det får heller inte stå någon i kö utanför toaletten. Då blir det no game och man tvingas gå ut från toaletten lika kissnödig som man var när man gick in.
Tvångsmässig, anyone?

Idag var jag hemma hos en bekant som möjligen kan vara ett musikaliskt geni. Och tvångsmässigheten följde såklart med mig in över tröskeln. Det är just ganska problematiskt när man försöker visa framfötterna inför musiksnubben, men samtidigt måste be denne gasta högt i köket för att man ska känna sig trygg nog att prestera ett ordentligt kiss.

När allt kommer omkring är jag dock rätt tacksam att jag inte är man. Det måste vara svårt att med slutna ögon nynna en Billy Paul-låt framför en ränna.



Eller hur det nu går till.

den med skärmdumpskul

En 2000-talsfars om internet, hämtat ur le facebook.

den om packet och patriarkerna

Meanwhile vid Sveaplan.




Normalt sett när man söker jobb så eftertraktas det så kallade servicesinnet. "Serviceminded" heter det att man ska vara enligt platsannonserna. Efter ett och ett halvt år på advokatbyrå har jag dock insett att juristsläktet (i vanlig ordning) ligger i något slags radioskugga vad gäller benägenheten att hjälpa och serva klienter och andra. Möjligt är att servicesinnet är den lägst prioriterade egenskapen. Har man nu sådana kvaliteter rekommenderar jag inte att man basunerar ut dem vid ett intervjutillfälle.

Juristerna har (såklart) sitt eget adjektiv. Det har inget med service att göra utan torde bäst kunna beskrivas som att man bör uppträda som "biznizminded". Detta är servicemindedhetens raka motsats. Det betyder degers, dollars och stålars. Ett leende tyder närmast på svaghet eller osäkerhet och biznizen blir således lidande.

Nåja. Jag raljerar över patriarkerna. Men det kan de ha. Hur som helst så har jag idag bejakat sollentunapacket i mig genom att på ytterst servicemässigt manér åka bort till vår bokförings-go-to-guy för att lämna över en låda med viktiga papper. Okej, kanske inte så sollentunapack att åka taxi fram och tillbaka och betala med företagets taxikort. Men A for effort tycker jag. (Se bildbevis ovan).

den om svennebananer

Idag blev jag varse att den gräsliga låten som indikeras i rubriken faktiskt beskriver ett veritabelt förhållande.

Spotted idag kl 17.45 utanför Systembolaget på Rosenlundsgatan:


Svennebananer som snällt köar för att få komma in till kommersen på Systembolaget dagen före MSA (inte advokatbyrån).

den tvåhundrade posten

Felicitations tout le monde! Detta är det tvåhundrade inlägget och det skall firas på kungligt manér, typ såhär:


Teresa Antoinette.


Eller såhär på pöbelterrassen:


Man får vara trött ibland.


Eller bara såhär på lokal bar på Skeppsbron:


Även här, ganska trött.


Nåja. What else? Det länkväxlas en del här på byrån idag. Bland annat har jag erhållit denna länk per internmail. Jag har sällan varit så tillfredsställd och totalt knockad av en beskrivning som denna angående sommarens värsta plågor:

Koko Kintyre
Populärkulturskribent, samhällsanalytiker, bloggare på Stureplansvackraste.se och allmänt överbegåvad.

- Utan att behöva tänka till nämnvärt länge så svarar jag kreddmupparna. Alltså folket med mediabrillor som hänger på F-12. Det vilar något riktigt vidrigt över deras osjälvständiga ängslighet, inte helt olik ängsligheten som fanns hos entouraget hos varenda högtadiemobbare.
Nu har de kämpat i 20 år för att komma från sina småstäder, sen ytterligare 7-8 år för att ta sig in från Östberga till innerstan, så det finns inte en chans att de tänker släppa taget om stan när de äntligen har nått fram. Alltså syns de mycket mer när stan inte är lika utspädd med vanliga dödliga.


WORD WORD WORD. Nu har säkert den här Kintyre själv gjort sig skyldig till viss bajsnödighet, men jag applåderar insatsen och lämnnar er med de orden.

den om söndagsångest och lena ph; kanske avhängiga varandra

Somliga läser Pause och Rodeo för att få den senaste dishen. Jag är dock övertygad om att allt som är värt att veta, what to miss and what to diss etc, tas upp av wonderflats självutnämnda innegurus; Schmerry och Schmarro. Läs, memorera, njut.


Terry säger: (00.01.32) det är det där med att se om gamla ungdomsälsklingsfilmer.

caroline säger: (00.02.07) ja usch. men däremot känns det imperativt att vi snart kolla på 10 orsaker att hata dig

caroline säger: (00.02.16) jag växer aldrig ifrån den. ALDRIG

Terry säger: (00.02.42) det är verkligen högst imperativt.

caroline säger: (00.03.46) alltså vem döper sitt barn till nike?

caroline säger: (00.03.49) det är weird

caroline säger: (00.04.06) ungefär som att jag skulle ge mina barn namn som orfeus och eurydike

Terry säger: (00.04.22) HAHAHAH

Terry säger: (00.04.26) åh, ondska.

Terry säger: (00.04.32) oh, oh, eller reebok!

caroline säger: (00.04.36) buäääh

caroline säger: (00.04.40) vem skulle göra så?

caroline säger: (00.04.47) i och för sig: lena ph

caroline säger: (00.04.51) "noa månfare"

caroline säger: (00.04.53) liksom

Terry säger: (00.05.16) huh?

Terry säger: (00.05.24) har hon döpt sin avkomma till det?

caroline säger: (00.05.28) japp

caroline säger: (00.05.27) ett namn som jag dock tycker är fantastiskt är juno. min kompis daniels barn fick heta så.

Terry säger: (00.05.34) the lady haz the crazies

caroline säger: (00.05.36) that's lena ph for cheezy

Terry säger: (00.05.37) juno är jättefint.

Terry säger: (00.05.40) jag gillar även luleå.

Terry säger: (00.05.43) på allvar.

caroline säger: (00.05.49) nooooooooo

caroline säger: (00.05.57) that's just crazy talk

Terry säger: (00.06.21) vad fan vad det som lät?

caroline säger: (00.06.29) diskstället tror jag

Terry säger: (00.06.33) fö regnar det igen. stackars mina lakan.

caroline säger: (00.06.44) i noticed

Terry säger: (00.06.46) diskstället alltså. always with the crazy.

caroline säger: (00.07.00) så jävla opålitligt

Terry säger: (00.07.48) jag tror att det försöker göra ett leap for freedom.

Terry säger: (00.07.55) och eventuellt kommer locka skärbrädan med sig.

Terry säger: (00.07.59) just sayin.

caroline säger: (00.08.15) we'll just have to see 'bout dat

caroline säger: (00.08.32) jag lägger mig inte i varken diskställets eller skärbrädans bizniz

caroline säger: (00.08.36) för farligt

Terry säger: (00.09.08) bra där.

Terry säger: (00.09.27) jag vill inte vakna en morgon och upptäcka att du har en skärbräda i pannan.

caroline säger: (00.09.54) man vet ju aldrig. "plötsligt händer det"

Terry säger: (00.10.13) precis.

Terry säger: (00.10.17) constant viligance!




Yours truly och T-bone - alltid nere med det senaste - tackar för oss för den här gången.

den med praktikant

Det har visat sig att praktikanten var en fullständigt välartad person med både vettet och etiketten på plats. Pheew. Visserligen har han ännu inte tagit något initiativ att skala vindruvor åt mig, men we're getting there, fo sho. Jag är hur som helst oerhört nöjd med att han inte bara adaptat till hela byråsituationen, utan dessutom tycks roas av exemplariskt tidsfördriv, såsom att göra testet "vilken lagparagraf är du?" etc. Det är ungefär så roligt det blir att jobba på byrå.

Den här veckan har alltså bestått i mycket bizniz. Det mest imperativa var egentligen att plugga, vilket jag såklart försummade in i det sista. Emellertid gick den lilla timmen jag tillbringade med mina IP-rättsböcker vansinnigt bra. Skälet härför är den mindre konventionella metoden att dricka vin while plugging. Det kan se ut såhär:



Reisens glansdagar är visserligen förbi sedan Volvo Ocean Race tog hela Skeppsbron i anspråk för vulgobyggen. Men jag var så nöjd med min nya studieteknik att ockupationen knappt bekom mig.

Nu är tentan över och jag hoppas vid gud att jag gjort bort mig färdigt för den här veckan. Det måste finnas någon form av kvotsystem för sånt här, kan man tycka.

* * *

Jag måste dock ventilera en grej angående livet, ni vet. För att undvika döden, och sålunda fortsätta med livet, har jag kommit fram till att det är av yttersta vikt att jag inte beblandar mig med juridiken. Jag insåg detta efter ett tre timmar långt möte i fredags som till en början handlade om en betalningssäkring, för att sedan mynna ut i resonemang kring potentiella ekobrott. För varje minut som gick av mötet kände jag mig mer och mer som en suicidal tonåring som lyssnade på Broder Daniel. Jag vet inte om jag i ord kan förklara hur plågsamt tråkigt det var, men det kändes tillnärmelsevis som en stor böld i röven och liktornar och blåsor på tungan.

Nu har jag dessutom catchat upp det senaste på Tingsnotariens nya blogg och efter att ha läst det här inlägget insett att det inte går att undvika dessa bad excuses for human beings. Så vad göra nu? Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor va?

den utan praktikant

Idag fick vi vår veckoliga ranson av frukt till byrån. Korgen innehöll bland annat vindruvor. Men inte fanns det någon praktikant som kunde skala dem åt mig inte!

Praktikanten dök inte upp. Däremot ringde han och beklagade förhållandet att han inte fått tag i någon tågbiljett från... wait for it... LUND. Vi har att göra med en person som engagerar sig i nationer, valborgsmässoaftnar och manskör. Det är därför påkallat att använda sin CAPS LOCK VOICE. Detta kommer att sluta i total and utter disaster.

Anyhoo. Praktikanten verkade en aning ängslig och frågade hur han förväntades klä sig. H föreslog att vi skulle ha hulahula-tema imorgon för att hälsa honom riktigt varmt välkommen. Jag föreställer mig att det skulle vara soweet och kan därför inte få bilden ur huvudet. Så jag upprättade en skiss:



En utopi, som kunde bli, etc.

den om dokumentation vs argumentation

I pur narcissistisk anda har jag läst igenom alla inlägg från bloggtidernas begynnelse, sålunda från Paris 2007. Ett antal slutsatser kan skönjas efter att ha plöjt alla mina sammelsurier.

1. Jag är mycket roligare än jag minns mig.
2. Jag är mycket jobbigare än jag minns mig.
3. Jag använder minst en störig anglicism i varje mening.
4. Det är brutalt trist att läsa inlägg där jag enbart dokumenterar. Orka läsa långa haranger om att jag köper snygga glasögon eller ska på fezt. Det tangerar ju nästan gränsen till modebloggande. OMFG lixxom. Så no more a dat, förutom denna lilla teaser:



Lördag med A.


PS. På måndag får vi en ny praktikant till byrån. Det är imperativt att ni håller tummarna för att det är en välartad person. Alla minns ju hur det gick FÖRRA GÅNGEN.

den med en efterlysning

Det här arabiska fullblodet är min vän H. Han är en neurotisk, briljant person och jag saknar honom. H, om du ser det här, ring mig.

den lilla summeringen

Ehm. Hej.

Folk som hänger här är ju mina BFF och någon till, så det finns väl inget direkt behov av att förklara frånvaron. Det är tuffa tider för en drömmare, som Per Gessle skulle ha sagt. Alas, har jag inte skrivit.


Men jag har läst. Inte kurslitteratur förstås, men annat tex. denna:



Problemet med den här romanen är att den redan är gjord, lite. Eller nja, men de första hundra sidorna gav mig starka Naiv. Super.-vibbar och det störde mig. Nu stör jag mig på den av helt andra anledningar, men på ett bra sätt. Läs den.


Och jag har varit på briljant teater. Teater med feeling. Teater som gav feeling. Teater som är sådär så att man vaknar leende och ser lite dum ut:






Moral Science Club på Judiska teatern. MSC:s logga var något slags kanin som egentligen ville vara en anka, ritad av en av filosoferna i fråga; Ludwig Wittgenstein. Sist ut är mina, T:s och C:s skor på det snygga golvet.


Och jag har bakat tårta till mamman.


Tårtan.

Dagens husmorstips är att riktigt dränka tårtbottenskivorna i apelsinjuice så att tårtan blir härligt moist. Framförallt viktigt om man inte känner sig så domestic att man orkar baka sin egen tårtbotten, utan köper dry-ass helfabrikat.


Och jag har hunnit med lite postmodern storstadskultur; vintagemässa. Jag är ju inte den som går på mässor för häftiga människor i häftiga gallerier, men ibland bjuder jag till. Ytterst handlade det om ett par John Lennon-solglasögon som jag hade för avsikt att lägga vantarna på. Typ såhär:


Glasögonen. Fashion! Dessa gör mig bergis ballast på Fredsgatan. Vilket ju är livet och allting annats mening.

Just det. Jag har ändrat tillbaka hårfärg. Nästan till mitt defaultläge, vilket framgår av bilden ovan. Beach 2009 och what not. Får dock en stark känsla av att jag ser ut som en rysk glädjeflicka.



Sådär ja. Långt, utförligt, meningslöst. I'm bouncing back, som det heter. Stay tuned.