den om ze weekend (franskt uttal)

Såja. Nu är jag åter i Stockholm efter fältstudie på studentort. Den innehöll bland annat konsert på Reginateatern, något slags klubb på Kalmar nation, övernattning på madrass utan lakan samt billig frukost på Hugos. The Uppsala experience, tror jag att man kallar det om man är rutti. Detta och mycket annat finns att tillgå nedan.



Glatt på Kåken. Jag dör lite på Elsa och Pontus för att de är så fruktansvärt fina. Lyckliga människor alltså. Jag orkar inte.


Glatt på Pocketshop var det också. C rekommenderade böcker och jag förvärvade dem.


Sen tog jag F, J och T tåget till Uppsala. Inte så glatt kanske just här.


Men mer här på Reginateatern där jag möttes av kvinnan i gult. Man riktigt ser av bilden vilken fullkomligt strålande person hon är, inte sant?



Vi såg det här gamla AF-gängets 10-årsjubileum som vokalensemble. Och ja, alla vet att det inte är ballt med vokalgrupper. Och visst, det är lite småborgerligt och väldigt präktigt. Men det är också - som man säkert kan förstå - musikaliska genier som dessutom är himla roliga emellanåt.


Till exempel här.

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=9813087&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1

Eller här.


Efter konserten var det kö till att prata med stjärnorna, varför jag istället hängde med det näst bästa alternativet; Erik, som är Daniels lillebror.


Och sen mötte jag och S upp mitt possee på Kalmars nation.

OBS!
På grund av förargelseväckande beteende
i kommentarsfältet utgår denna bild.

I Uppsala stänger saker klockan 02.00. Då gick vi till Johannesgrillen, där rabalder uppstod pga F:s uppmaning till nummer 67 i kön att stiga fram och hämta sin mat. När dramat lagt sig gick vi hem till kvällens värd, M. T lekte med souvenirer från Kalmar nation.


Medan jag och J använde desamma för att, vad ska jag kalla det, tillfredsställa varandras hårbottnar. Bilden är vansinnigt dålig för övrigt. Men hey, det var inte jag som tog den.


Imorse mötte jag upp S på vårt favoritställe.


Till skillnad från mig så hade S en ny dagens outfit och som om inte det var nog - dessutom nytvättat hår.


Jag ville himla gärna ha det här bordet och försökte charma personalen så att de skulle ge det till mig. De hade ju faktiskt flera stycken.


Myyyyyyzz. Och det var ungefär det. Sedan jag kom hem har jag givetvis lyssnat på den här. Gör det ni med och få den rätta uppsalafeelingen. Godnattis va.

den där jag fått ett infall och därför inte hinner skriva nästan alls

Hej alla gullen! Jag ska mycket snart uppdatera er på det senaste i mitt oerhört rafflande liv, men jag har just fått för mig att spontanåka till Uppsala och hälsa på min fantastiska homegirl Sophia Frisell - eller som hon mer familjärt kallas; Frazz with da ass - så jag ber att få återkomma under morgondagen. Kanske får man till och med bjuda på ett litet bildspel från den lilla byn Uppsala.


I en annan del av Uppsala. Här har man smällt upp ett grafiskt och opassande konserthus som jag har spelat i en gång. Det kommer jag alltså inte att besöka när jag är där. Bara så en vet.

den om bajsnödig posering

Alltså jesus. Nu kommer jag strax tangera gränsen för bloggmobbing, vilket givetvis inte är önskvärt med tanke på min status som stor opinionsbildare. Men jag bara kan inte lämna en sån här händelse okommenterad.

Igår publicerade en bekant till mig från Lyon ett album med ett fyrtiotal bilder på nylleboken. Och om det är något som en självrespekterande människa aldrig skulle göra - observera att det här gäller män och kvinnor i lika stor utsträckning, trots att den som publicerade bilderna i det här fallet var en kvinna - så är det att lägga upp bilder av den här karaktären för alla att se. Och visst är det möjligen kutym i tex. USA att låta fotograferas innan man går till sin senior prom. Men den här personen är över highschoolålder. Då känns det inte ursäktligt längre.


Jättebekvämt ser det här ut.


Obligatoriskt klädbyte.


Återigen bekvämt.



Öppen vädjan till alla människor i världen: Jag vet att ni är jättesnygga men snälla, snälla, snälla undvik i den mån det går att lägga upp bilder där ni poserar bajsnödigt i femtio lager smink. Jag dör inombords varje gång. Tack på förhand.

den med ännu mer

Polischefshistorien blir bara mer och mer absurd. Nu är han också kopplerimisstänkt. Sen alltsamman uppdagades har jag haft ett otal diskussioner om huruvida hans jämställdhetsarbete nullifieras på grund av hans vidriga böjelser, eller om arbetet kan isoleras från det som är hans s.k. privatliv. Obehagligt uttryck i det här fallet. Men ja, ni fattar. Men bortsett från den diskussionen så tycker jag att det vore intressant att rikta uppmärksamheten mot allmän kvinnofientlighet inom poliskåren och diskutera fenomenet med att en person med vissa driftimpulser maskerar dem med ett starkt engagemang i annan riktning. För visst handlar väl rapporteringen mycket om just polischefens person, och inte strukturell misogyni inom polisen? Vore ju inte jättechockerande om det var lite lagom utbrett.

För den som nu får impulsen att ringa P1 i ärendet - gör inte det. Det finns inget jag dör av så mycket som Ring P1. Ring mig istället. Vore kul ju. Puss


Du kan inte ha det så lätt alla gånger va, Carin.

den med kass nattläsning

När jag inte kunde sova tog jag fram dagens tidning som jag inte hade läst. Som om jag kan sova nu. Gud alltså. Södra Sverige, hallå?!
Till och med socialdemokrater är förklädda antisemiter i Malmö. Okej, jag menade inte det där men jag är upprörd. Ni har säkert redan läst den, men om inte så kolla följande ledare.

Pe ess. Vi har borgarblaskan nu, så bered er på många hänvisningar till SvD-artiklar framdeles.

den om massa muzac

Som ni har längtat. I vart fall S. Efter två dagars tystnad så ska er favoritiger leverera så ni storknar. Eller egentligen har jag inte hunnit tänka klart en enda tanke de senaste dagarna, så vad jag har att erbjuda för närvarande är följande bild- och videodokumentation av gårdagen som för all del var absolut fantastisk. Idag har jag inte gjort många knop, till förmån för att sova i omgångar samt att se repriserad konståkning. Men det känns inte som att jag får asmycket gensvar när jag ältar konståkning, så jag besparar er det och hänvisar mig själv till mina riktiga vänner som bryr sig; alltså Achmed och Hurtsman.

Vad jag emellertid kan konstatera att jag ju alltid har varit nere med det där med muzac. Och då är det extra underbart för mig när jag dessutom kan ta bussen till slussen och lyssna till de mest förstklassiga av musiker här i Stockholm. Och för all del också jamma med dem, om andan faller på. Jag hjärtar mina musikerkompisar, i synnerhet de dagar då det är så kallt att man vill skjuta huvudet av sig och själig musik till skäligt pris erbjuds av dem på Mosebacke.


Men först, kaffe och provning av en klänning jag syr till C. Inne på den snuskiga toaletten med anti-skjuta-heroin-belysning till och med. Alltså, jag dör på den här bilden. C, komplett med partyarmband till kulturarbetarkläderna. Så himlans fin.


Efter några timmars byråkneg åkte jag till Mosebacke. Micke inledde kvällen med tung hiphop.


Sen gick Martin på. Framträdandet var inte helt oväntat av episk karaktär.


Och sen gästade Micke igen för att spela fyrhändigt på Nord electron.


Och det här är från min favvo, Fuse.

http://www.youtube.com/v/_T-cafCNeXE&hl=sv_SE&fs=1&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6&border=1

Jag filmade. Klippte. Keeeff ljud. Men ändå.


Jag var på vansinnigt bra humör. Såklart. Och C var det också, men hon ville inte vara med på bild.


När Mosebacke stängde, på tok för tidigt, gick vi vidare till malmen. Där pratade jag bas och steldans med Sveriges basigaste basutbud.


Och Martin bjöd upp basisten till dans. Resten är historia.

den med foton på foton

När jag och C hade fredagsmys i helgen, överraskade hon mig med en stunds Paris 2005-reminiscande. Hon tog fram ett fotoalbum. Det var sånt man gjorde 2005; framkallade digitala och andra bilder och klistrade in dem i fotoalbum från, säg Ordning & Reda. Bilderna var bergis framkallade på Odenlab, försedda med matt yta och vit kant. Det var så det skulle se ut då.

Varför våren i Paris 2005 är en så viktig milstolpe är egentligen inte så konstigt. Vi var 19 år, jag och C. M, som också bodde med oss, var 20. Resan innefattade den stora emancipationen från familj och i viss mån även Stockholm. Väl där hängde vi visserligen nästan uteslutande med svenskar. Men ändå. Det var i vart fall annorlundahet och den var sannolikt essentiell för vår unga-vuxna-utveckling. Titta för övrigt hur små vi var.


Här har jag och C besök av J. Vid Bastiljen i typ mars. Vi kände oss väldigt balla i solglasögon vill jag minnas.


Den fantastiska personen Jonas träffade vi första gången i Parre. Här är han med C på tårtkalas i K och M:s våning i sjunde.


Och vi träffade Hannes och Dag som här gör sitt paradnummer "blood blow".


Dag och Ivan har efterfest hos mig och M och C, där C ligger och sover och vi andra dricker en delikat grogg på mörk rom och te.


C:s 15 minutes of fame tog plats här i Paris med dessa japaner, som fotade henne till någon form av portfolio.


Själv fotade jag också C. Till min portfolio. Eller så.




Vi träffade Mulle för första gången!


Och Kristina och Magnus. Denna kväll hade de klätt sig för fest med italodisco-tema.




Det här är taget i maj i Bois de Boulogne. Vi hade träffat Linus. Ganska snart därefter avslutade vi de 13 fantastiska veckorna av csn-semester. Jag är så himla glad att vi var där just då.

den som är aningen ynklig ändå

Jag är så trött att jag nästan kräks och känner mig vansinnigt liten. Typ att dammtussarna under sängen är större än vad jag är just nu. Och jag skulle vilja berätta någon form av anekdot eller så, men det blir inte mer än ren dokumentation. För den enda tanken jag över huvud kan formulera för mig själv är att livet de senaste dagarna har betett sig riktigt reko mot mig, trots vädret. Och också trots den allmänna utgångspunkten att livet är en smärta i röven, samt att alla som någonsin hävdat något annat är desillusionerade. Men så himla trevligt man kan ha det, trots att man känner sig som Barnen från Frostmofjället när man går omkring i ett snöbombat Stockholm.


Jag och T var till exempel på rolig PR-fest-jippo-grej för en sensuell butik häromdagen.


Och så var det förstås matlag. Vi gjorde lagom ambitiös meze. Bakade pita, rullade falafel, stekte aubergine (som tycks gå under namnet "aboriginer" på matlagslingot), gjorde tabbouleh och tomatsås. Gotte.


Sen var jag och myyyste med A och C på kafé (obs: rim).


Och förstås A2.


Apropå myyyys, som ju alltid är i ropet, bedrev jag och C sådant i fredags. C hade ingen dator så vi kunde tyvärr inte lyssna på låten Fredagsmys med Fredagsmys Allstars på Spotify. Men det var okej ändå.


Hilarious titel vi sprang på i videobutiken. Tänk att "röv" och "rövare" blir samma ord i bestämd form plural. Unfortunate.


Jag har också kafkat (alltså druckit kaffe, som Hurtsman skulle ha sagt) med C.


Och M, som var hemma en snabbis från Lyon, och...


...jag gick till Kaffebar och beställde så kallad "special". De finns inte på menyn så då känner man sig extra urban när man har den enorma kollen att "special" på just Kaffebar innebär en starkare version av latte.


Dessutom inspelning av reggae i reggaestudion som (såklart) heter Rub-a-dub.


Här är M, H och Mr Rub-a-dub himself framför mixerbord med massor massor massor av spakar och rattar och allsköns annat läskigt.


I Rub-a-dub studios får man låna såhär fina tofflor. P.s. Om ni undrar varför jag bär min prickiga sparkdräkt på alla foton så är det för att jag helt enkelt har på mig den jämt. Inget annat jag någonsin haft på mig går upp mot dess komfort. Ergo, jag vägrar bära något annat plagg.


Här lär jag mig själv att spela melodica.


Obligatorisk bild på Bob.


Och det här är basisten med det tyngsta gunget och bästa hänget i stan. Och massa annat. Min fina kvinna, J.


Här skojar jag lite med Mr Rub-a-dub genom att låtsas röra på spakarna. Han såg uppriktigt orolig ut när han såg att jag satt mig såhär nära det tekniska. Det gjorde han nog rätt i, framförallt när jag ser så där full i fan ut i blicken.


Här är melodica-J på en bild som jag tycker är fin för att I går förbi där i bakgrunden och är alldeles oskarp.


Och senare samma kväll var det Brunson & Kovacevic på Tranan. Deras stolta entourage var förstås där. E gör kycklingdansen bakom A.


En riktig snyggisbild på CF, visst väl?


Jag och L ärade DJ:erna med en festlig hatt respektive diadem, som inte riktigt syns i bild. Men ändå.


Okej, kanske inte den bästa bilden på A. Men fatta fina kärleksparet P&P är där bakom.


När Tranan stängde gick vi till SB med bland annat denna nya amerikanska bekantskap. Som ni ser är hans ögon naturligt halvöppna. Givetvis anade vakterna oråd och han blev tämligen snart utslängd. Jobbigt läge att vara född med trötta ögon.


Och igår fyllde min förstklassiga vän S år.


Hon hade dukat upp dinkelscones samt tömt 7-Eleven på Rörstrandsgatan på deras muffinbestånd.


Vi var dock inte överdrivet många som delade på dem. Man fick uppskattningsvis fem muffins var och fyra glas bloody mary.


Brunchens tredje gäst, Simon. Här utövandes stilen casual-sexual.


Och så har jag varit hemma hos mamman som hade bakat de finaste semlor ni kan tänka er. Och det var allt för nu. Godnattis.