den om korrespondens, del 2

Min bättre halva, T, jobbar natt och skift och allt vad det heter, denna sommar. Detta har, jämte det faktum att jag jobbar kontorstider, fått förödande konsekvenser för hänget och kommunikationen i Wonderflat. De senaste veckorna kan sammanfattas i ett otal post-it och allsköns andra lappar.

Köksbordet, fredagen den 31 juli





Jag tror att jag inte är helt förtjust i utvecklingen, särskilt när jag föreställer mig att hänget bör maximeras innan min avfärd till Lyon. Älskar du mig än?

den om korrespondens

Jag har varit oförlåtligt keff på att uppdatera le blogue på sistone. Skäl härför kan sammanfattas i dessa tre företeelser; byråhäng, ölandshäng och lättja.

Nu har jag jobbat snart åtta veckor i rad och känner mig utled på att göra dollars och att blidka den temperamentsfulle medarbetaren vid skrivbordet mittemot (med vilken jag för övrigt hade ett infekterat gräl som utmynnade i tårar, utstormningar och smäll i dörrar i sann såpoperastylee). För att, om möjligt, förändra min tillvaro i drägligare rikting, har jag använt webben till korrespondens med världen utanför. Bland annat har jag medelst reguljär post försökt kontakta min bank i Frankrike (eftersom de varken har e-post eller ens faxnummer i sina sidfötter) samt per e-post ordnat upp mitt boende. Det senare har lyckligtvis löst sig och min lägenhet på Place Carnot i andra arrondissementet ser ut såhär:




Notera 1. soffan på vilken jag tippar att gäster kan crasha, och 2. tvättmaskinen i köket som öppnar för en tillvaro fri från tvättomater.

Oroväckande nog har jag inte fått se någon bild på badrummet. Jag förväntar mig således att toaletten saknar toalettsits och att duschen är igenkloggad med den förra hyresgästens hår. I värsta fall en s.k. turkisk toalett, dvs. ett hål i golvet. Jag återkommer med uppdatering i den frågan när jag är på plats.

Vidare så har jag sent omsider upptäckt att min termin inte alls avslutas med tentor före jul. Istället har jag obligatorisk närvaro fram till den 23 januari. Känns väldigt Hitler-esque. En aning beklämmande att mitt hyreskontrakt bara sträcker sig till den 31 december.

Okej, det ovan sagda var helt ointressant för alla utom mig, men sommaren har aldrig varit min kreativa högsäsong. Avslutningsvis vill jag dock dela med mig av den playlist som håller mig vaken och på gott humör på kontoret denna sommar.

den om en kupp

Någon från DN har ringt upp juridiska institutionen på Stockholms universitet och frågat; "what's hot and what's not?". De tycks ha svarat; "aaah, ni söker förstås en uppsats i allmän rättslära av en unik tiger m.fl.".

Att så var fallet framgick med all önskvärd tydlighet igår, eftersom man på DN:s ledarsida publicerat en artikel som berörde just det ämnet som vår uppsats centrerade kring, nämligen nämndemannasammansättningen. Så sjukt hot!



Vill man läsa artikeln kan man göra det här och vill man, mot förmodan, läsa sagda uppsats så kan man givetvis kontakta yours truly.

den om descartes

Nu syns det inte så tydligt av mitt smygfoto nedan, men av kvinnan på bildens tygpåse framgår att Descartes fortfarande är högaktuell, här med en ny variant av hans devis "cogito ergo sum".



"Jag shoppar, därför finns jag"

den med en varning...

...för dessa tuggummin. De smakar skurmedel.



Jag gjorde ofrivilliga grimaser när jag satt på tunnelbanan och intet ont anande försåg mig med ett tuggummi av den här sorten. Vämjeligt var det. Det kanske inte är den mest frapperande sak ni läst, men för mig var det den stora grejen som hände den dagen. Låt det inte bli er.

den med ett hål i mitt hjärta

Helgen var fin. Plenty sommargöra. Vi badade med Nils-Petter Sundgren på Dalarö, jobbade på fräknarna, såg Manhattan murder mystery med Woody Allen och Diane Keaton i utmärkt form. Vi fikade på kaffebaren och såg Raphael Saadiq och Erykah Badu på Jazzfestivalen.

Men idag har verkligheten på byrån utdelat en hård käftsmäll då jag insett att H inte är här längre.
Vem ska jag nu låtsas att jag jobbar med? Skvallra med? Le i mjugg med? Facebookchatta med?
Byrålivet är nu rena avgrunden. Kom tillbaka H!



Saknar du mig?

den med presumerad lycka

Häromdagen var jag nära ett nervöst sammanbrott efter att byrålivet börjat wear me out, samt att solen lyste så förbannat att mitt inkråm närmast smälte. Så jag sjappade, vind för våg, och kbt:ade mig själv genom att tillsammans med T bege mig till Långholmen. Vi köpte proviant i form av kaffecoolers från Sleven (sommarens knark enligt T och yours truly) samt placebodrycker från Vitamin (Robert) Well's.


Strandkedjerökning.


What's cookin', good lookin'?


Här är T en helt annan - ändock lika svettig - dag, drickandes en kaffecooler.

På torsdag, om blott sex dagar, styr jag och Kakan kosan mot Islandland för att hooka med fyra femtedelar av matlaget, samt bedriva seriös semestah. Det känns så sjukt värdigt.  Något som dock är mindre värdigt är att mina utomordentligt balla glasögon blev stulna under Långholmsvistelsen. Många tårar har fällts och kommer att fällas över dem. We are living in a material world and I am a material girl etc.


R.I.P min beloved vintageklenoder.

den om min högborg

Helg. Häng. Happy times.

den jag vill ha

Från mig till er, en riktigt god jul.

Jag har inte sovit på ett tag och verkar inte heller kunna göra det nu. Istället har jag läst på imdb om vad min framtida äkta man, Adam Brody, har för planer för oss/honom. Holy moses, vilken man. Han kan till och med få en butik som JC att se attraktiv ut.



Jag känner mig lite som min mansslukande vän E. Det känns primitivt och fantastiskt. God natt allesamman.

den jag inte mäktar med

Vare sig Alex Schulman står med benen i fin- eller fulkulturen så känns det fullständigt irrelevant att veta vad han tycker om den s.k. bloggarenan. Det var länge sedan jag förhöll mig så likgiltig till en debatt som denna. Ändå är hela newsmill nedskrivet av reaktioner på Schulmans artikel.

Ikväll underhålls jag istället av Catharina Grünbaum, min språkguru. Jag beklagade mig ju i ett tidigare inlägg över att ha sökt specialkurser i Frankrike. En del av min ågren inför resan består nämligen i att jag ånyo kommer utsättas för verlan. Verlan är ett fenomen i det franska språket, ett slags slang som uppstod mellan fångar i fängelset. Det går ut på att stavelserna kastas om lite random i orden, och på så vis kunde inte poliser och fångvaktare förstå vad fångarna sa till varandra.
Tex. blir bonjour istället jourbon. Métro blir tromé. Parent blir rempa.
Numer har dessutom stavelserna omvänts, för att inte säga bytts ut, in absurdum, så att det finns verlan på verlan. Arabe blir på verlan beur, vilket i sin tur blir reub när ytterligare en omgång verlan adderas.

Som ni inser är det en omöjlighet att lära sig förstå dessa turer. Men jag roas ändå av att fenomenet verkar vara vedertaget även utanför Franskrikes gränser. Catharina Grünbaum skriver här om att det kallas "backslang" och förekommer i viss utsträckning lite överallt. Jag föreslår därför en backslangskupp. Tänk vad roligt det vore att beställa en mollad med gris, istället för en grillad med mos. Nu har jag aldrig beställt den här maträtten, men visst vore det kul.

den med flera gah

Gaah.

Ni vet ju hur jag gärna bjuder på mig själv. Hur jag är en altruistisk och generös person, vars enda uppgift är att underhålla.
Det avgörande i den här meningen är emellertid subjektet; att det är jag som fattar beslutet om vad som ska bjudas ut och inte. I helgen bjöd en vän bort mig medelst klumpig fyllematchmaking. Det var inte särskilt uppskattat från min sida. Egentligen var det oskyldigt och ganska komiskt, men återigen gillar jag att själv bestämma huruvida jag ska göra bort mig för kung och fosterland, eller ej.

(Tips: Om ni är i behov av eskapism pga. bakisångest, gå inte och se fransk film på bio. I synnerhet inte en film som heter Séraphine).


Gaah 2.

Jag har insett att jag ska flytta till Lyon om inte mindre än två månader. En rad olika kontakter måste tas - givetvis med inslag av fransk byråkrati - och mitt engagemang hittills har varit ytterst begränsat. Ergo, jag blir paranoid. Varför varför varför fick jag för mig att läsa specialkurser i Frankrike? Il faut avoir de la sans och vett ibland alltså.


Gaah 3.

Om jag tvingas höra Daniel Lindström säga "späädifaaj" igen på Spotify-reklamen kommer jag äta min egen, svettiga, post-spinning-strumpa.

den om 2012

Just nu kan man läsa om att Sarah Palin avgår som guvernör i Alaska. Jag tackar henne för tiden som varit med en greatest hits-kavalkad:

http://www.youtube.com/v/NrzXLYA_e6E&hl=sv&fs=1&

Man kan ju inte veta allt.

Det känns beklagligt att behöva raljera över just en quinna med makt, vilket givetvis ger upphov till frågan om hur hon hade bemötts om hon var man. Men till mitt och alla andras försvar så gör jag mig minst lika lustig på Bushs bekostnad.

Hur som helst så spekuleras det nu i valet 2012 och Palins potentiella roll som presidentkandidat i detsamma. Att just 2012 kan bli Palins år tycker jag är extra intressant, då en låt - eller möjligen en framtidsprofetia - av och med mitt gamla reggaeband, handlar om år 2012. Låttexten som min reggaesyster I har författat lyder som följer.

"Fall av, för riktningen du styr mot är ohållbar"

Och jag kan inte undgå att tänka att texten egentligen avser Sarah Palin.

den om att hotta upp det ånyo

Att vara på byrån these days kan närmast liknas vid dagslånga intensivkurser i bikramyoga. Den här trenden av tryckande hetta har visat sig återkomma även i det faktiska arbetet. Häromdagen fick min beloved kollega H i uppgift att skriva ett yttrande. När hennes utkast sedan skulle besiktigas av Mr Pamp fick hon följande uppmaning:
"Nää, men du måste hotta upp den här texten! Mer hot!"

Och H hon hottade och hottade. Så nu är det schtekigt hot, alltsamman. Men för att vi inte ska få total hybris har vi idag tagit tillfället i akt att investera i en golvfläkt när vi ändå skulle åka och hämta ut en postväxel. Efter en plågsam tid av fläktmontering var vår baby ready to rumble. Glada som laxar blev vi!


H och fläkten väntar på taxi.


På vägen tillbaka till byrån fick man en iskaffe.


Magi.

den utan byxor

Igår var jag med på ett möte där dels Mr Pamp närvarade, dels klienten ifråga och dels bokföringsgeniet som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Bokföringsgeniet är avgjort en hyvens man, och jag har inget alls emot att vara bundis med honom. Emellertid föredrar jag att det sker på samma villkor som skulle gälla om Mr Pamp och han var bundis.
När mötet skulle avslutas skedde nämligen en ödesmättad sak som jag inte känner mig alls bekväm med. Mr Pamp ställde sig upp och tackade bokföringsgeniet för dennes medverkan med ett handslag. Men innan jag hann sträcka fram handen hade bokföringsgeniet hunnit sikta med sin hand mot min överarm. Jag fick alltså en liten klapp. Klapp! Jag blev helt perplex och var tvungen att regroupa innan vi tafatt skakade hand.

Jag frågar mig om detta beror på att jag inte hade byxor på mig igår. För att bemästra den tropiska hetta som tynger ner kontoret har jag varit tvungen att byta kavaj och byxor mot ärmlös bomullsklänning. Men gör det mig per se till en av sekreterarna i Mad Men? Bokföringsgeniet menade givetvis inget illa, they never do. Men fortfarande. Jag uppskattar det inte.

http://www.youtube.com/v/4Fd8_gojNXc&hl=sv&fs=1&