Vare sig Alex Schulman står med benen i fin- eller fulkulturen så känns det fullständigt irrelevant att veta vad han tycker om den s.k. bloggarenan. Det var länge sedan jag förhöll mig så likgiltig till en debatt som denna. Ändå är hela newsmill nedskrivet av reaktioner på Schulmans artikel.
Ikväll underhålls jag istället av Catharina Grünbaum, min språkguru. Jag beklagade mig ju i ett tidigare inlägg över att ha sökt specialkurser i Frankrike. En del av min ågren inför resan består nämligen i att jag ånyo kommer utsättas för verlan. Verlan är ett fenomen i det franska språket, ett slags slang som uppstod mellan fångar i fängelset. Det går ut på att stavelserna kastas om lite random i orden, och på så vis kunde inte poliser och fångvaktare förstå vad fångarna sa till varandra.
Tex. blir bonjour istället jourbon. Métro blir tromé. Parent blir rempa.
Numer har dessutom stavelserna omvänts, för att inte säga bytts ut, in absurdum, så att det finns verlan på verlan. Arabe blir på verlan beur, vilket i sin tur blir reub när ytterligare en omgång verlan adderas.
Som ni inser är det en omöjlighet att lära sig förstå dessa turer. Men jag roas ändå av att fenomenet verkar vara vedertaget även utanför Franskrikes gränser. Catharina Grünbaum skriver här om att det kallas "backslang" och förekommer i viss utsträckning lite överallt. Jag föreslår därför en backslangskupp. Tänk vad roligt det vore att beställa en mollad med gris, istället för en grillad med mos. Nu har jag aldrig beställt den här maträtten, men visst vore det kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar