den med den amerikanska drömmen

T ska ha fest med temat "all american dream". Jag tänkte gå som Jenna Jameson. Äntligen förstår jag meningen med att jag begåvats med stora, otympliga bröst. Så jag har köpt en silkig liten svart sak med spets. Somliga kallar det nattlinne, Jenna Jameson skulle kalla det evening gown.

Det ska bli roligt att gå in i den mest förljugna av roller. Porr liksom. Det är ett beundransvärt skådespel. Jag är verkligen för porr i teorin. Sex på film är nice. Men i praktiken så är det mer komiskt än någonting annat. Jag har aldrig i mitt liv träffat en kvinna som uppskattar långa penetrationssessioner. Det är dessutom bara 1/3 av världens kvinnor som ens är förmögna att få en vaginal orgasm. Och jag lovar att den tredjedelen inte når dit genom två timmar hård penetration. Det enda det resulterar i är fejkade stön och en sprucken vagina.

Det här är ingen moralpredikan. Jag har ingen moral. Men porr är makt. I vart fall heteroporr. Och kanske är det precis det man gillar. Att känna överlägsenhet som man. Att tända på underlägsenhet som kvinna. Men jag förstår inte riktigt hur man kan ta fiktionen på allvar. Själv börjar jag skratta hysteriskt åt öststatsmodet med lila läppenna, åt att tjejerna behåller skorna på, åt att killarna alltid är blekfeta och åt de enormt krystade ansiktsuttrycken. Jättesexigt...?

den med the best nap ever

Natten till idag sov jag bara dryga timmen. Det var ju inte riktigt planerat på det viset, så masochisten i mig hade bokat spinning vid halv sju på morgonen. Och på nazi-sats blir man avstängd från bokningssystemet om man inte dyker upp. Det fanns därför inget utrymme att sova längre än till sex.

Lätt illamående tog jag mig sedan till universitetet för två föreläsningar i internationell beskattning samt ett grupparbete. Det kräver knappast en hjärnkirurg för att dra slutsatsen att det inte var en jätteklyftig idé. Men som bekant lider jag av lätt storhetsvansinne och orkade inte bry så mycket om yrseln och illamåendet. Istället lät jag dem skölja över mig under första föreläsningstimmen efter lunch, vilket resulterade i ett akut behov av ett horisontellt läge.

Jag irrade sedermera omkring aimlessly i universitetets korridorer men snubblade snabbt över ett så kallat "andrum". Försynt men desperat kikade jag in i rummet och fann en beende muslim och en stor röd matta. En affisch med information om ramadan satt på väggen. Jag cravade mattan intensivt, så för att den beende killen inte skulle ifrågasätta mig lade jag mig i en child's pose. Tänkte att mina yogaskills skulle få mig att framstå som religiös. Han verkade inte ana oråd, utan avslutade sin ritual och lämnade mattan. Jag föll då ut i ett slentrianmässigt X med kroppen. Ungefär som en död sköldpadda vars armar och ben givit vika. Och jag sov en timme. Det var förbjudet. Det var riskfyllt. Det var sexigt. Förmodligen den bästa timmen jag någonsin sovit.

Vi ses i andrummet.

den smaklösa

I lördags var jag på en fest med rosa tema. Rosa är det fulaste jag vet. När jag jobbade i blomsterbutik var jag flera gånger nära att kasta ut kunder som beställde rosa buketter. Jag är ju svensk så det blev aldrig fullt så dramatiskt. Men väl kunde jag fyra av ett genomfalskt leende. Kanske log jag i mjugg. Och när buketten skulle bindas kunde jag aldrig ta det på allvar. I stället valde jag ut de mest smaklösa kombinationerna jag kunde komma på.

På samma sätt resonerade jag i lördags. Om det skulle vara rosa skulle det också vara gravt tacky. Sagt och gjort gjorde jag entré iklädd en cerise kreation med zebrarandiga detaljer (cudos till American Apparell som gått ut hårt med något slags eskortkollektion). Och precis som mina smaklösa, rosa buketter blev min smaklösa, rosa uppenbarelse en succé.
See for yourselves:

den om min praktikant

Jag ska få en praktikant! Nu jävlar ska här delegeras. Visa minsta möjliga ödmjukhet och göda mitt ego. Min dag är kommen.
Jag har aldrig haft någon praktikant, men jag föreställer mig att han kommer massera mina fötter, vifta med en solfjäder och mata mig med vindruvor. Eller blandar jag ihop praktikant med betjänt nu?

Grevinnan och betjänten - en sann historia. Minus betjäntens bananahammock. Den är lite väl smaklös. Till och med för mig.

den med min mage

Inte för att på något sätt go Hanna Fridén on your ass, men jag måste ventilera viss gastrorelaterad problematik. Jag var nyligen på Atrium och åt lunch. Men inget gott som inte har något våldsamt ont med sig, som det heter. Allt jag äter efter frukost ger nämligen följande effekt:

Först känner jag mättnad, men känslan ersätts snart av en begynnande smärta bakom vänstra revbenet. Några minuter senare tar smärtan ett stadigt grepp om övre delen av magen. Sakta känner jag hur alla kläder börjar strama. Det bultar vid alla linningar och om jag känner på magen är det helt hård. När jag ställer mig upp och tittar ner ser jag magen torna upp sig under brösten. Utan att svanka ser jag närmast gravid ut. Det är nu jag gillar läget, svankar lite extra, tindrar med ögonen och klappar mig på magen så att folk som jag inte känner kan få tro att jag är gravid istället för att undra varför min mage är så oproportionerligt stor. Om man har svårt att dölja smärtan när man reser sig upp kan man ju bara låtsas att det är ryggen som tar stryk. Jag tror att jag gör gravid-kvinna-imitationen rätt övertygande faktiskt.

Sen är det bara att vänta ut det några timmar. Kanske få i sig lite placebomediciner. Samarin, acidofilus, omephraxol. Sen äter man middag och repeterar stycket ovan.
Efter att ha varit ung och dum och slarvat så får jag nu dö IBS-döden. Jag orkar inte ens raljera över det. Och jag orkar alltid raljera över allt som är smärtsamt. Optimisten says: kompis, du har ju i alla fall lugna morgnar. Well.

Följ den här länken så får ni se hur det kan gå till.

den med zinkgrill

Jag och M diskuterade parallellbloggande idag. Alla balla gör det ju. Så apropå det här anför jag följande.

Om det är någon maträtt jag skulle vilja ligga med så är det laxbiten jag åt på Zinkgrill ikväll. Den var stor, varm och rosa. Say no more.


Om ni känner för att explora annan senusell mat kan ni läsa här, tex. om hur avokador kan påminna om manliga genitalier...?

den med powerpointgenerationen

P myntade uttrycket igår och det lär syfta på 80-talisterna. Det var ganska fyndigt. För en stund fick jag känna mig ung. Men det var enbart ett undantagsfall. Få dagar passerar utan att jag känner mig brädad av den nya generationen med dess tekniska know-how. 90-talisterna. De som fick heta Theus, Malva och Liam istället för Sofia, Carolina och Niklas. De som förstår hur man wappar och hur man blir rik på att blogga.

Det är över för oss 80-talister. Vi är förbrukade. Våra glansdagar ett minne blott.

den med mitt första

Jazzgig alltså. Kom hit och lyssna på mig på lördag.

den med älgskog

Jag och T har just bedrivit en sedvanlig kvällsritual i wonderflat. Ingredienserna består av gravt osofistikerade skämt och mycket sparkar. Nåt slag. T har kommit fram till att min stortå är greppvänlig. Och massa andra aforismer. Vi hade en lång diskussion om att vi skulle ha det ultimata förhållandet om vi bara vore lite mer gay. Jag konstaterade snabbt att T faktiskt är allt jag behöver, plus lite älskog. Sen handlade samtalet helt plötsligt om att ordet älskog. Att man kunde föreställa sig älgar doing it. Älgskog helt enkelt. Sjukt vitsigt.

Och från ett ämne till det andra så är jag fortfarande sjuk så nu ska jag krypa ner med Californication. Åh memo to self: skapa en facebook-grupp dedikerad till den fiktiva karaktären Hank. Jag vill föda hans kärleksbarn. Who's with me?

den med artighetskomplex

Tänka sig. Jag ändrade just språkinställningarna på facebook till franska. Och aldrig sviker de sina ideal, ska ni veta. Till och med på ett så synnerligen informellt forum som facebook upprätthåller man sitt artighetsrenommé. Jag blir exempelvis niad när jag får ett meddelande. "XXX vous a envoyé un message". OMG säger jag bara.

den när det är synd om mig

Självömkan är patetiskt. Förutom när man är sjuk. Då är det inte bara fullt legitimt utan dessutom helt och hållet nödvändigt för att förstå varför universum förser en med snor och spöken i halsen. Ändå att jag nästan blir religiös på kuppen.

Jag har ringt runt och varit en igel. Försökt övertala alla jag känner att komma hit med en goodiebag från apoteket. Varför alla har bättre saker för sig är beyond me. Eftersom jag varken får medikamenter eller sällskap är jag förpassad till de få TV-kanaler jag har. Kanal 9 verkar underligt nog ingå i skogstevepaketet, så denna förmiddag har jag kollat på två höjdare; Falcon Crest och någon form av Australiensiskt tullprogram. Och nu börjar Hem till gården. Score!


Tänk om Lilla huset på prärien fortfarande respriserades. Lätt ett skäl att vara sängliggande varje dag.

den med litauen

Jag anteciperar en litau. Han är deeejaaay och ska crasha här inatt. Jag undrar om litauer utmärker sig till utseendet på något sätt. Finns det hipsterlitauer med stora glasögon och rutiga skjortor? Är det Sovjetstyleen med blonderingar som gäller? Jag tror jag blir ding om jag inte får reda på nånting. Vem var det som sa så förresten? Täppas Fogelberg kanske? Varför sa han så?