Jag fick ett infall. En Tradera-auktion senare var jag i Malmö. Hos min Henrik. Han är där nere över sommaren och räddar världen. Eller i vart fall räddar han alla gamla människor som inte kan sköta sina toalettangelägenheter på egen hand. Ungefär såhär ser det ut på "sjukan" som han själv kallar sin arbetsplats.
Ja, vi matchar kläder. Men det är bara för att vi skulle uppträda som ett par på en lägenhetsvisning i syfte att skrämma alla andra spekulanter att vi var borgerliga blivande sambor med fonder.
Nu har jag varit hemma några timmar sedan jag flugit på förstklassigt manér med Malmö Aviation. Efter en stunds analys kan följande konstateras:
Malmös minussida
- Folk kan inte prata rent. Medicinens viktigaste differentiering - hyper och hypo - uttalas likadant på skånska, vilket medför total konfusion i journalerna. Skånskar är crrrazy.
- Det är en häpnadsväckande ful stad. Verkligen. Varken trevåningshusen runt Möllan eller nybbygget i Västra hamnen besitter något estetiskt appeal.
Malmös plussida
- Falafel no 1. Som numer franchisat och finns på två ställen till såvitt jag fick erfara. Över huvud taget finns många sköna konsumtionsspots, tex. Kafé Simpan, ekobutiken Astrid och aporna och China center livs.
- Jag träffade min själsfrände på Myrorna när jag shoppade en gråmelerad Fruit of the loom-mjukisdress. Matchande Venice Beach-tryck på såväl byxa som hoodie. I kassan stod min manliga ekvivalent, Christopher. Helt klart en anledning i sig att åka tillbaka till Malmö.
Och jag avslutar med dessa bilder från någon form av kanal som väl inte hade ett helt motbjudande utseende, samt utsikten från hamnen, dvs. Malmös svar på Hammarby sjöstad.
