onsdag 20 maj 2009

den om jur studs

Alla hatar jurister. Det gör man, liksom. Nu har det dock blivit mer klart för mig varifrån detta hat emanerar. Och jag ska givetvis dela med mig av lite reflektioner kring detta. Enjoy.

En av de bra personerna på juristlinjen har utsatts för den värsta tortyr man kan föreställa sig - grupparbete i tvångsindelade grupper. Jag har givetvis också blivit föremål för gestapo-institutionens tvångsindelning, men med ett mer trivsamt utfall i fråga om gruppmedlemmar.

Anyhoo. Den bra personen har varit i en grupp av jur studs (uttalas: stuuuuds, inte som i engelskans ord för hingst) som själva är andra juristers avkomma. Det måste hands down vara den värsta sorten; de som inte har förmåga tänka själva utan tror att deras juridiska skills är genetiska, utan tanke på potentiella mutationer. Möjligen är det lite synd om denna falang av jur studs, de som inte bröt sig loss. Sannolikt kommer de senare i livet nödgas använda alla sina pengar till psykoanalys. De är ju ändå 80-talister och 80-talister har ångest. Så funkar det.

De här människorna i alla fall, är närmast karikatyrer av sig själva. Den ene är konstant solariebränd, har kotlettfrilla och bär endast v-ringade kläder. Den andre ser ut som en liten gubbe och sparar all kurslitteratur i ett glasskåp tillsammans med lagböckerna han får av sin mamma - en ny för varje år han läser juridik. Den tredje bor ännu hemma, är utstrålningsbefriad och jämställer studielån med socialbidrag. Gemnsamt för dem är att de alla tre bor i Danderyd, att ingen av dem har hört talas om genusvetenskap samt att ingen egentligen är särskilt smart.

* * *

Om ganska exakt ett år kommer de här människorna att härja fritt. Hur känns det liksom?
Precis. Det känns som hat.




tisdag 19 maj 2009

den om en exotisk böna

Här är min polare. Whitney Houston heter hon.



Nääää. Skoja. Det är ju min gotteköttis från utlandet!


Om ni någonsin har några frågor rörande Sunes sommar, genus, trippel axlar eller töjbarheten i skinnskor, vänd er till detta praktexemplar till kvinna.


Fast i övrigt är hon min. Ha.

den om att gissa yrket

Förr i tiden - alltså pre-facebook - brukade jag roa mig med att göra olika sorters tester. Kanske i Nöjesguiden, eller ännu hellre, i Veckorevyn. Testresultaten gav ett stilla lugn och ett slags trygghet genom att jag fick alla de viktiga frågorna besvarade; typ vilken stad jag passade bäst i eller vem i Backstreet Boys jag skulle klicka bäst med.

Numer fnns dylika tester digitalt på fejan och man behöver inte längre vänta en månad tills nästa nummer av Frida kommer för att få sin personlighet förklarad för sig. Men om man tycker att dessa tester är alltför lättillgängliga föreslår jag nästa generation av tester - nämligen statusuppdateringarna. Utifrån dessa kan du dra slutsatser du aldrig trodde var möjliga. Se här nedan ett exempel på det hemfabricerade testet "vilket yrke kommer du att ha i framtiden?".


(Camilla hade just skrivit om att vi hade kärlek i vår grupparbetesgrupp, vilket dock inte kom med i min skärmdump).




Här kan vi alltså konstatera följande om dessa tre brudar på 24 jordsnurr:

Camilla: Kommer att sluta som diplomat. Kanske löser konflikterna i Mellanöstern. 1,8 barn och villa i Tumba. Eller Tullinge. Äh, whatever.

Amina: Kommer inte bli läkare eller jobba med något inom anatomi. Men däremot kanske med kött. Hon verkar gilla det.

Caroline: Kommer att skriva en bok med arg och bitter berättarröst som ingen kommer läsa. Den kommer att handla om att Uppland är ett bättre landskap än Södermanland. Hon kommer att vara fattig.


See? La future se proche.

måndag 18 maj 2009

den om sär skriv ning ar

Kan man på något vis införa ett reklamfilter mot särksrivningar?





Enligt annonsutrymmet i min blogg kan man tydligen köpa "lös hår" till "fynd priser".

den om konsumtion i glesbygd och varför ainbusk kan vara okej ibland

JAG HAR NU GÄSTBLOGGAT I TU-BLOGGEN. GO SÖRMLAND.

söndag 17 maj 2009

den om caroline, nej, coraline

3D alltså, hur ballt är inte det?

Mina första 3D-glasögon fick jag i en Kalle Anka-tidning någon gång under tidigt 90-tal. Bågarna var gula i papp och linserna var röda och gröna i plast. År 2009 är  3D-glasögonen fortfarande happening, men mer Ray Ban-iserade.


På insidan av högra skalmen står en varningstext: Not to be used as sunglasses. Men jag tänker trotsa. Livet i 3D lär ju vara nice as pie.

Nåväl. Filmen i fråga, Coraline och spegelns hemlighet, var faktiskt darn brilliant och mongosnygg. Fast kuslig. Jag hade egentligen velat hålla händerna framför ögonen och kika fram mellan fingrarna när det var läskigt. Som jag brukar göra när jag kollar på Greyan och det är operations- och inälvescener. Men jag var med J, J och F, och jag ville visa mig från min tuffa sida. Så istället - mardrömmar inatt.

lördag 16 maj 2009

den mammagöttiga

Igår var det möte med club mammagött. Jag och T stannande hemma. Riktigt göttigt blev det när jag bestämde mig för att laga mat till min quinna. T föreslog att vi skulle öppna en låda Chapel Hill och ja, lyckan var gjord. Till tonerna av Olle Ljungström och med levande ljus inmundigade vi sedan följande sommarsallad.




För den intresserade kan man svänga ihop (som vi kockättlingar säger) salladen på följande vis.


Club mammagötts smarriga smaskens

- Borsta och skiva färskpotäter. Koka dem i ca 20 min för att sedan steka dem lätt i 10 min.
- Medan du väntar kan du fräsa purjo med scharlottenlök och färska haricots verts. Flingsalta och kvarnpeppra. Det kan se ut såhär:



- Gör sedan den lilla marinadliknande sörjan. Jag använde olivolja, vittvinsvinäger, salt och peppar. Blandade den med pärltomater på det här viset:



- Sköj valfri sallad. Här röd mangold.
- Grovhacka dill och kruspersilja.
- Blanda allt och ät. Nej förresten, NJUT.


Okelidokeli?







Jag lovar att snart, mycket snart, sluta matblogga.

fredag 15 maj 2009

den med en sunday morning wakeup

Vakna, spinning, några timmar grupparbete, psykolog en timme, husläkare, hämta ut medicin, åka till kontoret och jobba några timmar, äta middag hos homies och sova en stund.

Jag vill ju ogärna gnällblogga, men hippien i mig skriker nu. Måste zofta. (Ett ord som för övrigt min mamma börjat använda frekvent).
Så idag skolkar jag till förmån för yoga i gryningen och en sån där söndagsmorgonsmorgon med uppskuren frukt och tidning och fredagskorsordet. Nu har en uppeldad Bengt Frithiofsson i TV4 Nyhetsmorgon dessutom ersatts av en post-kåkfarande Sanna Bråding i Malou von Sivers talkshow. Målgrupp: kvinnor över 45 med mid-life-crisis. Det märks även tydligt i de specialanpassade reklampauserna. Nutrilett, klimatkeriehämmande örter, ajax och Bonde söker fru.



Medan Bråding spiller ut sin själ, avnjuter jag avokado och kalkon på det här nötspäckade bovetebrödet som...


...Odi bakat alldeles själv!


Nu: fortbildning och underhållning. Och korsordet som denna vecka har tema: schlager. JAG ÄGER UPP DET.


En timme till, sedan uni och grupparbete. Namaste allesamman.

onsdag 13 maj 2009

den om the office s02e03

Ny dag, nya dollars.

Så låter devisen här på byrån. Även om jag börjar bli tämligen bekväm med byrålingot, är B:s favorituttryck verkligen otäckt käckt och insanely kapitalistiskt. Men vadå, man ska inte ropa hej innan man startat sitt eget aktiebolag, uppenbarligen.

Jag känner mig dock mest orolig över mina egna dollars, eftersom jag inte har några. Och tydligen är jag väldigt dyr i drift. Eventuellt måste jag prostituera mig i Lyon. Känns sådär.

måndag 11 maj 2009

den om mig ./. samhället

För den som måhända inte skriver juridiska inlagor varje dag är tecknet i rubriken detsamma som engelskan "versus"; ett s.k. kontratecken. Jag har haft en lång, utdragen tvist med samhället och igår lades det fram ny bevisning i målet, varför jag härmed ämnar redogöra för denna.

Själva tvisteföremålet är som alltid mitt välmående. Konfliktförhållandet mellan min och samhällets vilja är minst sagt infekterat. För det som jag ska köpa, måste ju tillika samhället köpa. Och vi är inte direkt där än.

Igår, till exempel, företog jag en utrensningsåtgärd och städade ur min garderob. Det visade sig att jag hade sparat kläder från 2006, det året när ätstörningen bara bestod av svält och utan bulimiska inslag. Det var ett fantastiskt år. Det var tjugo kilo sedan. Året då jag kunde ha storlek 28 i byxor. Kanske 36 i övriga kläder. Det låter säkert inte så anmärkningsvärt litet, men eftersom jag av naturen är byggd som en pansarvagn så krävdes det mycket morötter, måltidsersättningar och månader utan sån där kvinnlig cykel för att nå dit, ska ni veta.

Sen, när hetsätningar och påföljande kräkningar tog över så har jag stadit ökat i densitet. Men jag hade nog inte fattat riktigt hur mycket - bara under det senaste året - som det faktiskt handlade om. Tills förstås gårdagens garderobsutrensing.


Förra årets shorts. Jag gillade ju dem. Crappers.


Förrförra årets cut-offs, som jag dock fick på mig en kväll på fredsgatan förra sommaren. Jag älskade de här.


Mina skyskrapor från 2006, som i och för sig ser rätt stora ut på bilden, men egentligen är typ två centimeter breda. Nu tycker jag ju inte längre att de här är så himla hotness längre. Men min poäng var ju etc.


Jaaa, jag vet. Det här är kanske inte särskilt underhållande läsning, men det är också det enda jag tänker på. Alla andra inlägg är närmast parenteser. Det här är vad som snurrar i mitt huvud, varje minut varje dag.

Och folk undrar varför jag inte skriver tentor. Varför jag inte går på föreläsningar eller läser kurslitteratur. Varför jag inte vill gå på Spy bar och Riche och Berns. Varför jag äter 150 mediciner och tränar hela tiden.

Det här är varför! Okej?

söndag 10 maj 2009

den med en ny era

Traditioner är det nya svarta har jag märkt. När religiösa aktiviteter har spelat ut sin roll här i det postlutherianska samhället behöver alla unga, vilsna ateister lite känsla av tillhörighet. På så vis har två veckoliga, ändock sekulariserade traditioner formats och etsat sig fast i agendan. Jag syftar dels på matlaget, men främst på den lilla gruppen av frankofiler som börjat äta brulle på söndagar. Det kan se ut så här.




It's a pose-off!

den med känslor som spirar



Och när han tittade upp från gitarren var det en somlig unik tiger han vilade blicken på. Jojo.

fredag 8 maj 2009

den dränkta


Nej, jag försöker inte get my sexy on.

Och nej igen, jag har inte gone college blowout och deltagit i en wet tischa-tävling. Jag har däremot firat att cykelsäsongen är här föt att stanna. Idag har jag och Ella, min cykel, åkt och fikat med J (Ella fick såklart vara med hela tiden). Sen har vi åkt till sånglektion, vidare till uni, tillbaks från uni, till spinning (!), hem från spinning, till Reisen och sedan hem igen.

Och detta är tacken. Ösregnet började ungefär vid slottet och eskalerade hela vägen till wonderflat. Ni ska vara väldigt glada att jag inte fick vattenplaning och dog.

onsdag 6 maj 2009

den med det höjda pekfingret

Ikväll har jag och T suttit och okynneskollat på folks profilbilder - som man gör. Underhållningsvärdet består i att profilbilderna på fessbook (rövbok på franska) ju är utvalda i syfte att representera. Efter att ha tittat på ändlöst många fota-mig-själv-med-högerhanden-och-få-till-den-rätta-plutmunnen-bilder så föll jag för en praktbild av min fagra homie C. En bild som riktigt talar till beskådaren och får denne att vilja peka tillbaka och säga: Right back at ya. När jag sedan hängde runt lite på webben hittade jag på min startsida en annan pekfingerbild. Och jag reagerade likadant på den.

Så vad har C


C


gemensamt med




upprörd man i Tbilisi, Georgiens huvudstad?


Jag har ett embryo till en teori. Men nu är klockan mycket, så jag dristar mig till en cliffis här. Ses imorgon guys.
Och med guys menar jag mina 15 närmaste vänner som känner till den unika och slightly hemliga tigern och bemödar sig med att gå in och läsa om henne om dagarna.

måndag 4 maj 2009

den om tekniska bryderier kl 05.30

Visst, det känns orimligt att inte ha somnat än. Framförallt sen jag faktiskt försökte kliva på sömntåget redan kl 23 igår och jag sedan dess har läst, stretchat, löst korsord, druckit örtte och till och med läst igenom det grupparbete som just lämnats in.
Men vad man verkligen inte vill veta av nu när man egentligen ska stiga upp om en timme, är att det INTE GÅR ATT ÄNDRA STORLEKEN PÅ DET NYA, SNITSIGA SIDHUVUDET.

Aight?

Denna natt har jag alltså - i brist på annat såsom sömn - sysselsatt mig med att introducera mig själv till html-kodernas vidunderliga värld. Jag har läst ett slags guide här på webben. Rätt pedagogisk, som någon form av internet-for-dummies. Och det står att bilden ska anpassas till 710 px i stilmallen, vilket jag försökt göra genom att lära mig ytterligare ett program, nämligen paintbrush for mac. Men ni ser ju själva. Bilden täcker knappt hälften av sidhuvudets utrymme. Vad och hur göra?

Nu kära medmänniskor, har jag kommit fram till att det enda alternativet som står till buds är att gå och träna. Situationen känns ironisk och jag börjar ofrivilligt sjunga på "On the nightshift" med Commodores. Men hepp hepp. On y va.

http://www.youtube.com/v/cTsw4g-cxgQ&hl=sv&fs=1

den om min BFF

Jag tror ibland att Miranda July och jag är BFF med varandra. Hon kanske inte skulle erkänna det om man frågar, men jag är bergis. I hennes novellsamling handlar minst hälften av texterna om mig. På en höft sådär.


Att behålla kläderna på är i själva verket samhällets regel nummer ett. Till och med en anka eller en björn ser civiliserade ut med kläder på.


Själv är jag snarare elefant än anka, men jag tror att man kan applicera resonemanget även på en elefant. Och jag vill dela ett sånt där hjärta som hänger i en nickellänk som man köpte på Guldfynd på 90-talet med henne, där det står "be fri" på den vänstra halvan och "st ends" på den högra.


den om givande föreläsningar

Nu är jag inte den som går på föreläsningar. Eller läser kurslitteraturen. Eller pluggar på något annat sätt heller. Men på den aktuella kursen har jag faktiskt förflyttat min röv till universitetet vid valda tillfällen. Efter samtliga föreläsningar har bladen i mitt anteckningsblock sett ut ungefär såhär.



Och nej, det här är inte vad som stod i Vladimir Bastidas powerpoint.

den med eskanej

Jag har precis fått ett mail. Där står det "tack, men nej tack". À propos det här alltså. Det blir inget:



Kan någon vara ärlig mot mig och förklara hur situationen ligger till? Är det så att jag är en av alla omusikaliska retards som tror att de är Mariah? Skulle TV4 vara tvungna att ta med min audition som ett roligt förnedringsklipp om jag sökte till Idol? Skulle Kersti bli blodröd i ansiktet och ropa "gå ut härifrån, ut sa jag"?

Do tell.

söndag 3 maj 2009

den med att jag har en alternativ karriär

Jag har blivit varse att jag faktiskt har en back-up. Jag misstänker nämligen att jag är helt sensationellt bra på att klippa hår. Igår klippte jag till exempel Johanna Hinteregger von Grienholzegg. Jag vet, alla andra heter - à la Kafka - bara sina initialer i den här bloggen. Men om man heter Hinteregger von Grienholzegg i efternamn får man räkna med att bli uthängd. Det namnet är så nice att jag funderar på att fråga Jompa om inte hon vill vara In a relationship with mig på facebook. Folk skulle bli gröna av avund. I synnerhet F, antar jag.

Men hur hotness blev hon inte?









(Observera att jag inte tar något ansvar för barret till vänster)


Efter den här sessionen av ögonblicksbilder funderar jag på om jag inte borde kunna bli fotograf också. Nu kan jag ju, som bekant, inte hålla en kamera still, men inbillar mig att fotoprettona bara skulle kalla det för att jag har edge.

den på skeppsbron



Det var bara det.

den om valspråk

Det är något symptomatiskt över att jag hela tiden väljer totalt fel. Jag har aldrig varit den som gör de bra valen, men kom on, den senaste utvecklingen börjar bli rent löjeväckande. Både i stor och liten skala har det visat sig att jag väljer de mest keffa alternativen som står till buds. Såhär till exempel.

Igår försökte jag välja mellan fyra olika kvällsaktiviteter. Behöver jag påpeka att jag är omåttligt populär?
Anyhoo. Jag hade tackat ja till en 25-årsfest, en inflyttningsfest, en avskedsdrink samt en spelning. Av någon outgrundlig anledning valde jag till slut spelningen. Hade jag valt något annat hade jag sannolikt

1. sluppit träffa på en speciell person som jag inte sett på två år (och med två år menar jag att jag inte sett honom på 15 kilo sedan) och
2. en grej till som jag kom på att jag måste censurera. Grattis till alla som läste inlägget före den 6 maj.


Tatah. Vilket som helst av de andra alternativen hade sannolikt gett ett annat utfall. Titta bara hur nice 25-årsfesten ser ut (och där ingen av de ovannämnda personerna medverkade):





Och vad gäller den övergripande bilden så är jag heller inte kapabel att skaffa mig en sysselsättning jag kan leva med (i.e. juristlinjen), eller ens spela mina kort rätt när jag ska välja specialkurser. Frankrike? Franska? Vad tänker jag med? Om jag behövde fler bajsnödiga människor i mitt liv hade jag ju bara kunnat gå ner till Fredsgatan.


Men, man är ju inte mer än bulimiker, som jag brukar säga. Så jag löser mina bryderier med:



That's right. Direkt ur paketet. Cheers.

lördag 2 maj 2009

den med rytmer

För en vecka sedan var jag på ett slags audition, eller vad man nu ska kalla det när det inte handlar om att söka till Idol 2009. Ironiskt nog sammanföll min provsjungning med årets idolaudition. Som ni förstår var det ett oerhört svårt val för mig.

Hur som helst var jag och jammade med ett musikaliskt sett överläset band. Jag var givetvis så nervös att jag höll på att bajsa på mig. Och återigen gjorde jag skäl för mitt gamla smeknamn "the talking machine". Jag vill minna mig att det var H som myntade det någon gång under gymnasietiden. Med andra ord pratade, eller babblade, jag mer än jag sjöng. Fick lätta Ellen Degeneres-vibbar av mitt utspel. Vad jag hoppas på nu är följaktligen att de bestämmer sig för att hellre ha en personlig underhållare, en vitsarnas mästarinna, än en skicklig sångerska.

Well. En vecka har gått utan svar, så jag har börjat förlika mig med att någon av de andra, som faktiskt sjöng under timmen man tilldelades, har vunnit den här vändan. Crappers.

Nu ska jag trösta mig med P3 Rytm som jag har brassat på ordentligt här på byrån. Big tune! Babylon!

fredag 1 maj 2009

den korta passusen

Matbloggande i all ära. Men il faut vara sann mot sig själv och inse att det enda jag gör med övertygelse är att raljera över tragedier. Så låt oss för en stund återgå till mitt natural habitat.

För nej, solen skiner inte mot mig. Mina färger är varken blå eller någonting annat Uno Svenningsson-y. Idag har jag varit svartfot och suttit inlåst på byrån istället för att ropa nu, nu, nu och dylikt. Och jag har skakat i händerna de senaste fyra timmarna av trötthet. Men kan jag sova? Nej, nej. Jag har till och med försökt jobba lite, vilket ju är gravt uttråkande. Det har dock bara resulterat i att min mage vikt sig dubbel och att det svartnar så där charmigt framför ögonen. Men no sömn.

Har nu gjort en häxblandning av antihistaminer och ångestdämpande och ligger och väntar på effekten. Tror det finns lite Bailey's i kylen, så varför inte gå all out. Yay mig. Yay mitt liv.



Bilden är för övrigt taget på Bluffhansa-resan från Düsseldorff till New York. Inte en enda tv-screen, men gott om irlänsk o'boy.