den om modsen

Mer val-lol. Moderaterna Freudian-slipade på ett såhär roligt sätt vid en valaffischering i Rinkeby.



Cudos till Alliansfritt Sverige för den.

den om jaaaan

http://svt.se/embededflash/2122776/play.swf


Så totalt lol.

den om mitt hår och min mojo

Jag har tappat min mojo. Och enär livet känns som fördärv och helvete har jag, på klassiskt C-manér, sökt lösning i den pragmatiska handlingen att modifiera min estetiska uppenbarelse. Jag har alltså varit på frisörbesök.

Förutom att jag nu besitter jordgubbsblont svall, eller nåja, jordgubbsblonda hårtestar, har jag också lyckats avstyra min narcissism, i vart fall tillfälligt. Jag fick nämligen anledning att bli mörkrädd på sagda frisörbesök. Min fina frisör frågade nämligen mig vad jag skulle rösta på. Jag pratade en stund om F!- vs. Miljöpartiet-situationen och hur jag resonerade kring densamma. Frisören undrar då 1. vad F! är, 2. vad Miljöpartiet går ut på, 3. vad 'alliansen' är för något, 4. vilka som är med i det rödgröna blocket.

Och svaret på frågan om jag därefter kände mig som en förmäten 300-talsfilosof - som hävdar att demokratier där allas röster väger lika tungt är en fullständigt orimlig idé - är givetvis ja.

Nåväl. Jag tog några armslängdsbilder i hallen. Så ni vet. Varför har jag inte alltid haft jordgubbsblont hår? Det känns såå great.


Här poserar jag alltså lite vackert för er allesamman.

den om vad som händer med mig

Hej världen, jag är människan som säger "avyttra" istället för "sälja". Jag blir inkompatibel av det här. Måtte mitt juridiska liv vara förgängligt.

Eller bara såhär:

http://www.youtube.com/v/zYwCmcB0XMw?fs=1&hl=sv_SE&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6

den om söndagsgöra

Ikväll är det valupptakt på Rival som undertecknad inte hinner besöka. Synd, framförallt eftersom jag fått lite fackskvaller; enligt säkra källor ska där finnas ett rosasprayat kubbspel. Jävligt värt. Gå dit ni.
Om man hellre sitter på sin kammare och törstar efter lite välformulerad genuspolitik kan man annars läsa det här inlägget om prostitution på Gudruns blogg.

Okej. Lycka till ikväll käraste bröder, systrar och vänner, som Bellman hade uttryckt det.

http://www.youtube.com/v/4fLayzl7hDM?fs=1&hl=sv_SE&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6

den om den sista kvällen och sådära

Honeyzzzz, I'm home. Eftersom jag har tenta och jobb och ex-jobb och fan och hans morsa den kommande veckan så passar jag på att bedriva själveskapism med några purfärska semesterbilder mellan sidorna i boken som numer går under namnet "Bördan". Ett dekadensminimum är sålunda att vänta framöver. Vi ses om en månad.


Den sista kvällen kom Skånes powercouple, doktor L och doktor H förbi på vegobonanza.


J lagade sin utsökta bönchili.


Och yours truly bidrog med svartvinbärspaj.


Efter att ha avhandlat Jan Björklunds respektive våra egna inställningar till grundskolan åkte de båda doktorerna hem igen i deras fantastiskt fräna ride som heter Lucille.


Vi var ungefär hur imponerade som helst. C visar här ett fryntligt leende vid det kombinerade matbordet och sovplatsen.


J, uppenbart hänförd av interiören.


Och den ene lycklige ägaren till Lucille.

Avslutningsvis har jag satt ihop en dansfilm med de moves som avslutade torsdagkvällen och därmed också årets semester. Cudos till J och C för de goda insatserna.

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=14316379&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0

den om skånehänget

Precis som alla andra som någonsin sett en amerikansk roadtrip-film har jag en oerhört romantiserad bild av företeelsen. Men i själva verket är det roligt i uppskattningsvis tre timmar. Därefter följer idel gnäll, alldeles oavsett hur bekvämt fordonet i fråga är. AC:n gör att man får ont i halsen. Enformigheten känns fatal. Man börjar funderar på hur det egentligen står till med gikten eftersom ingen sittställning längre är bekväm och känner sig följaktligen som att man är i samma fysiska form som en åttioåring.

Nåväl. Jag hade inte alls tänkt att elaborera över roadtrip-fenomenet utan mest bara konstaterat att jag varit på en sådan. Eftersom det är så många som har hört av sig och frågat om jag inte kan lägga upp några bilder på huset och på Österlen i allmänhet så kommer här två stycken virtuella turer. Ganska så nice.

Hushänget
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=14317402&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0


Väghänget
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=14317967&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0


Listan
Icke att förglömma är den ultimata roadtriplistan. Anledningen till att den är så ultimat är dess dynamikförändringar. Ju längre ner på listan man kommer, desto mer myyyyyys blir det. Håll till godo.

den om varmkorv-boogie

Eftersom jag aldrig fick tag på det mytomspunna tarmreglerande medlet som skulle insmugglas från Australien så var jag givetvis kroniskt förstoppad under hela Simrisvistelsen. För att få mina tarmar att slappna av måste jag dessutom ventilera situationen med omgivningen, varför T, J och C fick veta betydligt mer om mina tarmar än de kanske önskat. Hur som helst var de väldigt stöttande i denna prekära situation och J och C erbjöd sig att ställa till med show om förstoppningen släppte.

Kanske var det anteciperingen av showen, jag vet inte. Men efter några dagar och ganska mycket laxerande tabletter hände det. Jag gav klartecken och J och C framförde då sin tolkning av Owe Thörnqvists "Varmkorv-boogie". Originalet ser ni här:

http://www.youtube.com/v/ieCFUtK2LmI?fs=1&hl=sv_SE&color1=0x2b405b&color2=0x6b8ab6


Och J och C:s tolkning ser ni här:

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=14254602&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=1&color=00ADEF&fullscreen=1&autoplay=0&loop=0


Detta, kära läsare, är sann vänskap.

den om t:s kärlek till g

Eftersom Jonesy Jones ska flytta till Malmö (vilket varken jag, hennes BF eller någon annan är värst förtjust i) så åkte Simriscrewet dit och "tog tempen" på andrahandsmarknaden, som de skulle uttryckt det i Se&Hör.


C hade aldrig varit där i egentlig mening...


...varför jag genast tog henne på promenad i de malmöitiska kvarteren...


...med Simpan som givet slutmål.


Eller Malmös String, som man definitivt kan drista sig till att kalla det.

<Alternativ caption signerad T>
Här är Fjantis med en kulturvetar-look.


C fick sin favoriträtt; tonfiskmacka.


Malmö <3.


Eftersom det var skånskt väder även i Malmö så åstadkom vi tre fikasessioner inom loppet av fem timmar. Väldigt mediepappa-i-Vasastan av oss.


Här sitter J och ser Malmö-urban ut. Bara så ni vet.


Fikasession nummer tre tog plats i Folkets park med celebert gästspel av T:s kompis S, som just hade klämt en asskön liten dude.


J, T och G.


<Gästblogg>
Det här är det största ögonblicket jag upplevt under hela 2010. Bilden är missvisande på så vis att jag ser glad och stolt ut över att ha en kompis som har levererat en sådan epic win som Gunnar. I själva verket, om ni hade varit där hade ni identiefierat detta direkt, var jag bara rädd. Det kändes som att Gunnar skulle rinna ut ner över golvet hela tiden. Han är tre veckor gammal och det är som att han inte har armar eller ben eller några kroppsdelar överhuvudtaget. Istället är han som ett litet paket som är liksom ihopvikt, i princip helt utan ordentliga konturer. Han satt som en liten groda på Saras bröst när hon höll honom. Hans tiny knän var nästan uppe vid hans ansikte. Jag fick ett bra intryck av Gunnar. Han framstod som en sympatisk kille. Han verkade trygg med livet och i princip verkar han redan ha fått kläm på dem grundläggande sysslorna. Jag träffade honom bara i en dryg timme men på den tiden åt han, och sov, och bajsade. Det är väl ungefär vad vi övriga gör också, give or take ett par pinsamma fyllor.

Han uppvisade gott omdöme i att han var ok med att vila i både Johannas och Saras famnar. Dom är helt ok dudes båda två. Bra bra.

/T


I förgrunden någons hår. I bakgrunden Gunnar med mamma.


<Gästblogg>
Här är en bild på två donnor som är avundsjuka. Alla vill egentligen ha barn men ingen vågar erkänna det. Ofta tror folk att önskan att ha barn dyker upp först när man blir gammal, till exempel 30 (ibland 33 för killar). Men det som händer egentligen är att man blir modigare när man blir äldre. Man vågar erkänna att man har velat ha barn hela tiden. Fegheten man dras med innan man blir 30 (ibland 33 för killar) är i många fall så grundläggande att man själv uppfattar det som att man inte vill ha barn innan dess.

/T

den när alla andra kom

Simrishamnskollektivet har fått tillökning, vilket innebär mer improviserad fridans, snapsvisor om gäddor och allsköns annan göttighet. Vi har dessutom fått en husduva och jag, som semesterläser Kafka på stranden, inbillar mig i min enfald att man kanske kan kommunicera med den.

Eftersom det är sådan enorm efterfrågan på matbilder så publicerar jag härmed även ett käckt litet urval av bilder på det vi förtärt de senaste dagarna. Förutom min tryffel som skar sig precis när jag var som känsligast. Situationen blev plötsligt mycket ansträngd och jag var för bitter för att fota den.


Först anlände Jonesy.


T välkomnade genom att sporta sin bästa pojkbandslook.


Jag lagade (lyckad) laxpasta.


Och det är jag den första att erkänna - det är himla svårt att inte lyckas med att skiva frukt och lägga upp en klick vaniljkesella.


Takåsar som sagt. Dem är jag svag för.


Här demonstrerar jag semester, som jag blivit ganska bra på.


C kom ju igår.


Och jag bakade banankaka till hennes ära.


Typ så liksom.


Och här är vår vän husduvan.


T också, som dessvärre ser lite orange ut. Men det är bara ljuset. Jag lovar, han har inte tannat. Det blir rakt inget med det.


Och J:s svårt smarriga fisksoppa.


J fick Simrisfeeling och satte upp C:s hår i en sån här 90-talsknut. Huruvida det är intressant för er att veta är dock oklart.

Eftersom jag helt och hållet slutat läsa nyheter sen jag kom hit så blir det inga av de där skarpa samhällsanalyserna ni är så vana vid på ett tag. På återseende, vänner.

den med dagsturen

Roadtrip babydawg, som T skulle ha sagt.








Eastsmooth levererar.

den om en potentiell neuros

Om jag hade indelat den här bloggen i mer specifika kategorier än var i världen jag befinner mig, hade det här inlägget sorterat under kategorin "vad är mitt problem?".

I torsdags gick jag in på Myrorna utanför Studentpalatset. Ganska slentrianmässigt och mest för att deras priser är de enda min budget håller för så här i tider av privatekonomisk lågkonja. Hur som helst så passerade jag hörnet med barnkläder. Eller passerade. Det ligger längst in i butiken, så uppenbarligen måste jag ju känt att jag hade ett ärende där. Och vad gör människan. Jo, jag fäster ögonen på en liten vit och röd dräkt som jag själv skulle vilja bära. Men den är förstås i storlek 98 eller liknande. Och det skrämmande är mitt nästa move, nämligen att tänka något i stil med "men jag kan köpa den och spara till dess jag får en [insert name here]". Förmodligen Olivia, för övrigt.

Så frågan är följaktligen; vad är mitt problem?
Jag tycker inte om barn. Det är oerhört reciprokt dessutom, de tycker inte om mig heller. Så vad tusan ska jag göra med den här fantastiska uppsättningen barnapersedlar?

den om cimbris

Så. Dagen vi alla väntat på kom till slut, nämligen dagen för min semester. Ish, i alla fall, med tanke på att jag måste läsa propositioner och allsköns annan konkurrensrelaterad litteratur den här veckan.

Anyhoo. I fredags gjorde jag och T grande sortie i den gubbigaste Volvon ni kan föreställa er. Den är så automatisk att man inte behöver trycka på gaspedalen ens. Sjukt flott. Detta betyder sålunda att T, som inte kört bil på tio år, kan manövrera fordonet och att jag, som inte har körkort, kan sitta och fippla med soundtracket till roadtripen utan att vara alltför nervös.


Här är undertecknad tillsammans med gubbilen på kisspaus i Stavsjö.


Och här cruisar vi i duggregn.


När vi kommit fram välkomnades vi - såklart - av SD som slagit upp tält vid hamnen. That's how they roll i Skåne.


På lördagen gick vi omkring i Simrishamns omnejd och det var förstås vansinnigt pittoreskt, som ni ser.


T sportade Samuel Fröler-looken.


Ett slags kyrka vi gick förbi.


Huvudgatan där åtminstone nittio procent av fotgängarna bär Salomon-sandaler. Vi kände oss lite malplacé.


Ytterligare ett pittoreskt inslag är "Byckarns", där man omkring tvåsnåret kan få öl till ockerpris. Vi, eller rättare sagt T, gjorde bra ifrån sig med alla locals då det visade sig att hans iPhone 4 inte kommit till Skåne än. Därför kom alla fram till oss och frågade om dess funktioner. Total icebreaker och tämligen lyckad interaktion med skåningarna.


Utanför Byckarns ser det ut så här. "Gunillas", en butik med damunderkläder, och kullersten.


Slutligen är det här vår gata och vårt hus är det finaste jag sett. När orken faller på ska jag fota loss i detta treplanspalats så att även ni, käraste läsare, kan få en virtuell grand tour och den rätta feelingen.

Stay tuned.