den om mitt hår och min mojo

Jag har tappat min mojo. Och enär livet känns som fördärv och helvete har jag, på klassiskt C-manér, sökt lösning i den pragmatiska handlingen att modifiera min estetiska uppenbarelse. Jag har alltså varit på frisörbesök.

Förutom att jag nu besitter jordgubbsblont svall, eller nåja, jordgubbsblonda hårtestar, har jag också lyckats avstyra min narcissism, i vart fall tillfälligt. Jag fick nämligen anledning att bli mörkrädd på sagda frisörbesök. Min fina frisör frågade nämligen mig vad jag skulle rösta på. Jag pratade en stund om F!- vs. Miljöpartiet-situationen och hur jag resonerade kring densamma. Frisören undrar då 1. vad F! är, 2. vad Miljöpartiet går ut på, 3. vad 'alliansen' är för något, 4. vilka som är med i det rödgröna blocket.

Och svaret på frågan om jag därefter kände mig som en förmäten 300-talsfilosof - som hävdar att demokratier där allas röster väger lika tungt är en fullständigt orimlig idé - är givetvis ja.

Nåväl. Jag tog några armslängdsbilder i hallen. Så ni vet. Varför har jag inte alltid haft jordgubbsblont hår? Det känns såå great.


Här poserar jag alltså lite vackert för er allesamman.