den i düsseldorff

Fuck me I'm in Düsseldorff. Har lyckats komma över den till synes enda datorn, som dessutom ligger mitt bland gater och taxfree. Helt värdo.

Men trots visst kaos i morse när jag - fem minuter fran Arlanda - insag att jag hade glömt flygbiljetten hemma, sa har jag kommit iväg. Trots att jag hamnat vid jordens ände sa är jag en mycket tillfredsställd Odén. Det far mig att reflektera över hur pressad jag var innan tentorna, bade den igar och den veckan innan. Jag ar sa avslappnad att jag knappt känner marken under fötterna. Ser sadär dum ut ocksa, för jag gar omkring och flinar för mig själv när jag tänker pa att jag nu är en fri kvinna. Trots att jag haft goda skäl att tro att jag är untouchable, sa bevisar det aktuella förhallandet motsatsen. Jag börjar bli gammal. Klarar inte av att sova fem timmar per natt och att ha för mycket att göra. Jag är tant.

Nu är tantens interettid strax slut efter att den tyska datorn hängt sig tre günger pa en kvart. Aterkommer med uppdatering fran nästa land.

den om new york, rond 2

Hej mina honungspajer!

Om blott några timmar är det jag och S och New York. One happy family. Detta betyder no awesome blogging. Men för akuta SOS av språklig karaktär eller för den delen ett behov av ett kritiskt öga och några råd på vägen finns jag för er.

Ps. Förra gången jag var i New York fick jag en telefonräkning på 1200. Låt oss undvika det den här gången. Så om jag inte svarar i telliluren eller textar tillbaka så vet ni att det är finanskrisen som talar. Go webben!

den med tips

Ps. Se Walz with Bashir när ni har möjlighet. Den må vara animerad, men tillräckligt läskig för att yours truly var tvungen att hålla för ögonen då och då.

den vidrigaste bloggen ever

Jag läser sporadiskt Hanna Fridéns blogg. Mest för att hon skriver ocensurerat om mag- och tarmproblem. Men hur som helst hade hon replikerat till ett inlägg av en fullständigt retarderad person, Dennis M. Denne Dennis tycker på allvar att Victoria Beckham har världens sexigaste kropp. Man kan väl lika gärna ligga med en skyltdocka i så fall. Ungefär samma friktion och känsla.

Dennis M tycker också att svenska folket likt honom borde lägga lite mer pengar på kläder och lite mindre på mat. Det är hans version om utilitarism. Det är faktiskt ganska underhållande att människor kan bli så ihåliga som Dennis. Eller muterade, beroende på hur man ser det.

Jag ville mest dela med mig av upptäckten. Och i övrigt har jag blivit offer för sömnen igen. Inatt sov jag 14,5 timmar. Vilket syndrom har jag nu fått en släng av egentligen? Puberten del 2?

den som jag blev taggad i

T taggade mig i hennes nya lek. Så här kommer mina resultat.

Sökord: "Caroline är"

1. Överallt
2. Så jäkla skön att lyssna på
3. En udda fågel
4. Rik
5. Sverige-etta i tre grenar
6. Utbildad att restaurera glas och keramik
7. FÖR EVIGT PROSTITUERAD
8. Så fin
9. Carrie (i SATC, reds anm)
10. Edis mentor

Undra hur jag hunnit med allt det här.

den om att jag är awesome

Seriöst. Idag har jag skrivit en tenta och lämnat in en pm. Och gått på yoga och varit på bio och köpt en kavaj. Jag börjar misstänka att jag är en förstklassig person.

den om en själslig omfamning

T sitter och masserar mina fötter. Egentligen bara för att hon vill värma sina händer. Mina fötter är således snart nerkylda, men det är avgjort en bra deal.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag har nämligen upptäckt en, för mig, helt ny grej; avslappning!
Visst ser du. Det hade man väl aldrig trott. Tänk att jag minsann skulle kunna avnjuta ett yogapass med akrobatiska tänjövningar och avslutande vila. Fortsätter det såhär kommer jag sluta som Tomas Di Leva endera dagen.

Och jag har kommit fram till att jag tror på allt indiskt hokus pokus om chakror och what not. Jag tror härmed på vad som helst som underlättar mitt liv. Att det suger i allmänhet har nog alla konstaterat vid det här laget. Men att yoga skulle bli min nya ledsagare - who knew?

Ps. För den som är orolig så kommer yogan inte att ersätta alla andra klasser jag går på. Be cool guys. Jag kommer fortfarande gå på spinning och core-puls och allt det andra. Rome wasn't built in a day, ni vet.

Ps 2. Imorgon har jag tenta och pm-inlämning. TGI Yoga klockan 6.45 innan dess.


Ett awesome skulderstående

den om promiskuösa män

Jag har laddat ner (go TPB!) första säsongen av Entourage. Jag har i övrigt bara sett serien som kallas "en manlig version av Sex and the city" sporadiskt på SVT. Och jag känner mig tämligen kluven. (Obs! Genusfrågealert!)

Det råder ingen som helst tvekan om att serien är välskriven och genomtänkt. Den är upplagd på följande vis.
Det är ett gäng bestående av fyra olika personligheter. Det finns en tydlig Carrie, dvs. Vince. Som för övrigt är så het så jag svettas lite när jag kollar på serien. Han är den alla snubbar vill vara. Som inte behöver lyfta ett finger. Framgången kommer till honom, inte tvärtom. När SATC sändes påstod alla tjejer att om det var någon de var lik, så var det Carrie. Det stämde sällan, men ändå, same shit. Jag föreställer mig att jag skulle ha Vince som förebild om jag var snubbe.
Sen har vi Eric, som är någon form av Charlotte-light. Han är den enda som inte förkastar förhållanden, till de andras förtret.
Och vidare är de övriga i gänget två fullständigt retarderade snubbar, Turtle och Johnny, som inte påminner om någon från SATC. Men däremot utgör de tydliga understrykningar av hur jag föreställer mig den amerikanska genomsnittsmannen, dvs. en gravt oattraktiv person med hygienproblem, flottigt hår, helt utan självdistans och som tror att han kan få ligga utan att betala för sig. 

Medan karaktärerna i SATC framställs som intelligenta och framgångsrika med en faibless för sex, så framställs Vince och hans entourage som retards som ligger med mer eller mindre villiga kvinnor i bikini. Ju mer tacky, desto bättre. Alla framställs givetvis som våp. Och resultatet blir att man skrattar åt dem, inte med dem, som jag annars gör i SATC. Varför får promiskuösa män en neandertalarstämpel? Varför äcklas jag av Turtle när han i sina sweats och sin bakåtvända keps kollar in varje lättklädd kvinna i hans väg?

För det gör jag. Och det ska jag nog göra. Men varför äcklas jag inte av samma objektifiering när det är Samantha som tittar på samma sätt på män som går förbi?

den suger

Denna lördag. Detta liv. Säg mig vad som inte suger.

Och jag veeet att alla mina inlägg på senaste har handlat om hur allting suger kraftigt av kuk, för att använda HJ:s uttryck. Men en sak som suger ännu mer än mitt liv dock, är när personer i Sverige använder apostrofer för att beteckna genitivformer. Det existerar inte i det svenska språket!
Ta till exempel Häggviks enda bar som heter Hägges. Hägge äger baren. Det är Hägges bar. Men det är putin le merde inte Hägge's bar. Okej? Okej.

Och jag veeet 2, att jag må vara en aning berusad. Men jag bedyrar att människor som använder apostofer som genitiv kommer att störa mig precis lika mycket imorgon.

Hejdå.

den om att pratas till sömns

Normalt sett fungerar det om pratet handlar om viss nödvändig juridisk kunskap, gärna på latin, och den som pratar är jurist. Det fungerade alltid i kyrkan när jag var liten och förväntades följa med till dit. Bön kunde man somna av, men allra värst var prästens utläggningar. Blä.

Ikväll blev jag varse en ny sömntablett. Min goda vän F och jag hade just ett samtal. Det var i anledning av mitt sinande förtroende för LIVET. En klassiker. Jag har nämligen tillbringat kvällen som Kafka. (What's up med alla kafkareferenser nuförtiden?). Jag har blivit häktad. Jag har blivit häktad men förstår inte varför. Jag sitter ensam i en cell och undrar vad jag har gjort för att förtjäna straffet att behöva leva.

Och blablabla etc. Jag kunde givetvis inte sova utan ringde istället till F. Jag vet inte om han höll med mig eller inte, men det förekom många, långa resonemang om system och strukturer. Jag deltog i samtalet till en början, men F är rätt självgående, så han fortsatte läääänge. Utan minsta uppmuntran. Först efter tjugo minuters monolog bröt vi upp och nu är jag trött som en mäla. Och sjukt nöjd. Tack F!

den om friday night lights

Eller "den om att jag blivit vuxen".
Jag kunde inte bestämma mig.

Jag har mognat maximalt över en dag. Hör bara här:

Dagen började som ett stort hårigt anus. Jag var på morgonyoga trots magkramp. Ni vet sannolikt vilken smärta min mage åsamkar mig var och varannan dag. Det har jag gnällt om många gånger tidigare. Magen var hur som helst ett asshole imorse och har förblivit ett asshole under resten av dagen.

Vid lunchtid var jag tvungen att åka hem och crasha. Återigen magens förtjänst. När jag sedermera kom hem fann jag ett brev från Stockholms universitet. Det var ett avslag på min ansökan om att få den åtråvärda - uppenbarligen - platsen på NYU i höst. Motiveringen var att jag har tagit för få högskolepoäng. Jag har för guds skull gått mer än 2/3 av juristlinjen och dessutom läst en skrivkurs innan. Men neeeeej.
Och jag som hade skrivit ett awesome motiveringsbrev där jag pratade om rättsmedvetandet och globaliseringen. Buhu.
No mercy, tack och hej. Så nu återstår Frankrike. Som om jag inte varit där nog redan. Återigen kommer jag behöva försöka prata med kroknästa män som inte upptäckt deodorant. Där genusvetenskap inte existerar. Yay.

(Sarkolène)

Och mamman skulle komma hit. Men hon var trött lilla mamman. T är i Malmö. Att gå utanför dörren är inte att tänka på eftersom min mage bestämmer ikväll. Alternativt för att jag är på historiens sämsta humör och inte kan vara bland människor som förväntar sig att jag ska tillföra något.

MEN. Jag har ju fått healing. Och jag går på yoga. Allt hippiecrap man kan tänka sig. Så jag har lärt mig att man ska "vara i känslan". Och jag bejakade totalt känslan av att allt suger. Att jag är ful och fet och utan framtidsutsikter. Då hyperventilerade jag en stund. Skrek lite.
Sen när känslan sa åt mig att diska och dammsuga lägenheten och tvätta vitvätt och moppa golven så gjorde jag det. Och jag börjar misstänka att jag nu är en awesome, vuxen person.

Metamorfos! Du och jag Kafka.

den svaga

Jag är arrrrrg. Arg!

Igår var jag och T och firade hennes bemärkelsedag (hon är gammal) på Byn, ni vet, crêperian. Den råkar vara ytterst frankoromantiskt inredd och fransk chanson ljuder i bakgrunden. Jag åt dessutom den mest sensuella crêpen med skaldjur och saffran, så det är därmed safe to say att kvällen var upplagd för storartat svärmande.

När vi kom hem slog mamma T upp ett glas rödvin och tog fram en bit mörk choklad. Men kunde jag få ro att bedriva sådan verksamhet? Givetvis inte. Jag kände mig lätt illamående (som alla andra dagar de två senaste veckorna) och hade halssmärtor. Jag däckade således klockan nio, sov i tolv timmar och vaknade först klockan nio imorse. Med ett spöke i halsen och ett i vardera öra.

Nu är jag sängliggande. Jag har ätit kyckligsoppa och choklad. I sängen. Allt görs från sängen. Bävar inför kissnödighet eller att något jag behöver inte ska ligga inom min sängradie. Ett ännu större problem är att jag har tenta och pm som är due om en vecka. Medan mina fellow juriststuderande pluggat till tentan varje dag sedan fyra veckor tillbaka och började skriva pm i fredags när de anslogs på hemsidan, har jag i vanlig ordning inte ens läst igenom uppgiften. Och jag är arg. Så någon måste dö.

den om fettsugning

Efter många, många år av bulimi, självförakt, viktpendlande och äckel befinner jag mig nu i en helt ny fas. Det känns spännande. Jag kan alla de andra faserna utan och innan. Men sedan ett par månader har jag varit "frisk", vad nu det är. Krasst sett betyder det att jag inte kräks, inte hetstränar och inte totalförbjuder kolhydrater. Det vore givetvis naivt och enfaldigt att tro att jag är frisk bara på grund av de omständigheterna. Man ska ju typ såhära gilla sin kropp och massa sånt. Tänka att det är fint att vara mjuk som en kudde och gravt timglasformad och ha brön som är i vägen överallt. Hmpf.

Anyhoo. Poängen är på intet sätt att redogöra för alla år jag förlorade till sjukdomen, även om jag bestämt mig för att full disclosure är nice för tillfrisknandet. Dessutom är det ingen som läser den här bloggen som inte redan är införstådd med situationen.
Däremot har jag idag varit med om nästa led i utvecklingen av nya tvångsbeteenden - nämligen laserfettsugning. Det kommer troligtvis att finnas många liknande faser innan jag kan titta mig själv i spegeln och säga "hey, du där, du är en jävla puma, you hot stuff". Så jag passar på att beundra min oändliga kreativitet tills vidare.
Jag vet ju att jag inte kan experimentera mer med mat och jag vet att jag inte kan träna mer än fyra gånger i veckan. Det skulle omedelbart sluta i återfall. Men laser! Totally new! Totally awesome!

Sekreteraren på mitt jobb är tillika hudterapeut så jag fick en specialrabatterad behandling på hennes salong imorse. Själva sugdonet såg ungefär ut som en dammsugare. Hon kletade på ultraljudsgel och cirkulerade med dammsugarmunstycket på min mage. Vem visste att det skulle vara under de här omständigheterna som jag för första gången hade ultraljudsgel på min mage.
Efter en timme hade 2,5 cm försvunnit i omkrets. Känns lite tv-shop, men vafan. Det funkade ju uppenbarligen. Tydligen kissar man ut överskottsfettet.
Det återstår att se hur länge detta laserplacebo håller i sig, men om det nu bara håller några dagar så finns det goda chanser att jag börjar tvångsnyttja lasermaskinen. Det är lögn att man kan bryta tvångsbeteenden. Däremot tror jag starkt på att byta ut dem till något mindre livsfarligt. Jag gör sålunda framsteg här you guys. Woohoo!


Ganska träffande.