Anyhoo. Poängen är på intet sätt att redogöra för alla år jag förlorade till sjukdomen, även om jag bestämt mig för att full disclosure är nice för tillfrisknandet. Dessutom är det ingen som läser den här bloggen som inte redan är införstådd med situationen.
Däremot har jag idag varit med om nästa led i utvecklingen av nya tvångsbeteenden - nämligen laserfettsugning. Det kommer troligtvis att finnas många liknande faser innan jag kan titta mig själv i spegeln och säga "hey, du där, du är en jävla puma, you hot stuff". Så jag passar på att beundra min oändliga kreativitet tills vidare.
Jag vet ju att jag inte kan experimentera mer med mat och jag vet att jag inte kan träna mer än fyra gånger i veckan. Det skulle omedelbart sluta i återfall. Men laser! Totally new! Totally awesome!
Sekreteraren på mitt jobb är tillika hudterapeut så jag fick en specialrabatterad behandling på hennes salong imorse. Själva sugdonet såg ungefär ut som en dammsugare. Hon kletade på ultraljudsgel och cirkulerade med dammsugarmunstycket på min mage. Vem visste att det skulle vara under de här omständigheterna som jag för första gången hade ultraljudsgel på min mage.
Efter en timme hade 2,5 cm försvunnit i omkrets. Känns lite tv-shop, men vafan. Det funkade ju uppenbarligen. Tydligen kissar man ut överskottsfettet.
Det återstår att se hur länge detta laserplacebo håller i sig, men om det nu bara håller några dagar så finns det goda chanser att jag börjar tvångsnyttja lasermaskinen. Det är lögn att man kan bryta tvångsbeteenden. Däremot tror jag starkt på att byta ut dem till något mindre livsfarligt. Jag gör sålunda framsteg här you guys. Woohoo!
Ganska träffande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar