den om ondska

Just in: Kullerstensolycka.

den lilla roomien

Över hela hallspegeln, badrumsspegeln, hallampan och dörren fann jag på lördagsmorgonen dessa rosa, hjärtformade budskap, signerade den bästa roomien man kan få.





Spontant känner jag att röv-Sverige är rätt bra ändå. Det finns förstås en relativitetsfaktor i den uppfattningen, nämligen på så vis att jag just nu sitter i ett rum med fyra andra personer varav två personer (med extremt fördelaktiga utseenden) bara diskuterar huruvida de ser tjocka eller smala ut på bilder, samt om deras hår är bra/dåligt/inte facebookmaterial idag. Det får mig att känna mig ungefär såhär:



Möjligen kan tilläggas att det alltid känns så att vara i röv-Paris. Som att folk stirrar med äcklade miner. Jag längtar hem. Lite.

den om att jag hade rätt om övervikten, eller; att jag är en realist, inte pessimist

Både jag och mitt baggage bär på ett visst mått av övervikt. Skillnaden mellan mig och mitt baggage är att jag i vart fall slipper bära en gul lapp där övervikten påpekas. Min väska igår vägdes in till, vad jag tyckte var, en ringa övervikt av tolv kilo. Ryanair såg det här som ett brott på vilket dödsstraff bör följa, och krävde att jag erlade 2000 kronor i något slags skadestånd (165 kr per överviktigt kilo).



Mitt handbaggage vägde emellertid bara nätta 10,6 kilo och den annars så sadistiska personalen i incheckningsdisken, valde att inte gå bananas över de sex överskottshektona. Tack Ryanair, tack.

den om hur mycket jag kommer betala i övervikt på ryanair

Det är det här med att packa. Ett gissel utan like. Packning är avgrunden och jag kan förtälja att det inte underlättar det minsta att inte riktigt vilja åka. Det är en sak när packandet tjänar som medel för målet, en helt annan när det sker utan ett tydligt definierat syfte. Eller, okej, ett syfte finns det ju onekligen, men jag är inte så sugen på att syfta till syftet. Gah.

Möjligen är det ovan sagda lika förvirrat som jag, eller i vart fall som mitt rum i wonderflat, som genom mobilkameralinsen ser ut såhär:




Notera väl att banankartongen jag scorade på Ica år 2009 inte är en vanlig Chiquita, inte heller Dole, utan ett ekologiskt dito. Jag är helt övertygad om att detta inte hade hänt sist jag flyttade, vilket var 2007.




Min mamma har lärt mig att kläder tar minst plats om de rullas. Djävulen vad det har rullats denna gudsförgätna torsdagkväll. Väskan är nu så tung att jag (trots mina enorma biceps) inte kan lyfta den. Fatta mycket välrullade kläder det betyder.

Nåväl, det får vara allt om helvetet som packning innebär för nu. Jag hade egentligen tänkt kyssa och berätta om gårdagskvällen som var betydligt mer roande, men jag har packat ner min kamerasladd, och har ingen större lust att leta upp den.

den om dubbeltrubbel

Hur fint är det inte att en av presidentkandidaterna i det nu pågående afghanska valet, heter Abdullah Abdullah? Som om hans föräldrar helt enkelt inte kunde få nog av (vad jag presumerar var deras efternamn) Abdullah. Gulligt!

den med ett epitafium

I augusti månad inträffar alltid minst ett sinnesrelaterat dödsfall. I vart fall för dem som, likt mig, räknar sin tid i epoker. Den epok som nu avslutas sträcker sig från slutet på maj, då jag kom hem från en sjukhusvistelse, och fram till på lördag då jag lämnar Stockholm bakom mig, i vart fall för en tid. Trots det idoga bitchandet om hetta och svett, som präglat inläggen sedan juni, har den här epoken av många skäl ett stort affektionsvärde. Det finns ingen anledning att närmre precisera de dessa, men som ett slags hyllning till epoken följer här ett epitafium av bilder från de senaste veckorna. Enjoy.


Jag (shitfaced) fotar mig själv på toaletten på Kåken (kul tyckte jag då).


Dagen efter hänger jag med Magnusson på kaffebaren och vältrar mig i bakisångest.


Min sista dag på byrån. Krug och presenter. (Notera rekvisita i form av lagbok).


Som ett slags julafton i konferensrummet.


Jag fick inget presentkort på Topshop, varför jag inte hade råd med de här...


...men däremot på NK (that's how we roll på advokatbyrån) så då fick det bli de här i Barbiestil.


Jag och F var studybuddies inför respektive augustitentor. Vi tog många pauser och hann bland annat göra detta iste i vilket frysta jordgubbar fick agera isbitar.


Jag har saknat H monstruöst mycket, så för att känna ett slags artificiell samhörighet har jag läst (och fällt en tår över)  hennes anteckningar i allmän rättslära.


Min lätt brådmogna vän J hade 25-årsfest på sin kolonilott.


Men eftersom vi andra fortfarande är blott 24 år, så har vi levt ut vår ungdom med brudar, booze och bakfylla...


...och taxikul.


Glada DJ:s sjunger Halo med både inlevelse och övertygelse.


Jag hade fått en uppgift av in psykolog som resulterade i att jag bar silkig klänning. Nervöst till en början, men efter sambuca såg jag inte ett dugg bekymrad ut..


A och P (inte fonder) spelar här "Om", av och med Niclas Strömstedt.


Någon insinuerade att det varit för dåligt med matbloggande på sistone, så någon dag framöver kommer jag redogöra för ingredienserna till denna buffe.


Däremot kommer ingen, INGEN, få receptet till min special-kahlua-hallon-choklad-dröm.


Igår var det fezt hos L. För fler bilder på det glada sällskapet hänvisar jag till le facebook.

Nu ligger T på kortsidan av min säng och jag sjunger godnattvisan från Klas Klättermus för henne. Detta epitafium både börjar och slutar med denna min brother from another mother, för wonderflatepoken som varat i drygt ett och ett halvt år, är även den över om sex dagar. We will miss the champagne.

den om retarderade jurister

Jag veeet, jag har inte skrivit på asasaslänge. Det kommer givetvis att ske mer frekvent uppdatering framdeles, men det hinns inte för tillfället. Dock känner jag att det är påkallat med en quicky, nämligen att länka hit. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle dö när jag läste det. That's min yrksekår for ya allesamman.

den med footporn

Det är helt ofattbart att jag och T har bott tillsammans i ett och ett halvt år utan att ha kommit på följande lek.


Romantic times. (Mitt bidrag är den ginormeously stora foten)


Lillefot on storfot-action.

En fot kan faktiskt sätta på en annan fot utan att det behöver vara gay, ju.

den om felopererade genitalier

Det har visat sig mycket ödesdigert att missa att logga ut sig från en dator, enär ett förbiseende kan leda till felopererad penis. Jag oroar mig för hur konsekvenserna skulle kunna se ut om ett motsvarande misstag sker här på byrån. Det är knappast ett osannolikt scenario, eftersom den äldre generationen varken behärskar ordbehandlare eller internet, och sålunda inte har the koll på in- och utloggning.

Jag föreställer mig att en bedrägeriåtalad istället vinner ett tvistemål om fel i fastighet, medan en kärande i en testamentestvist plötsligt försätts i konkurs. Tänk så tokigt det kan bli, va?
Okej, det var allt från Dagens Juristhumor.

den om livet

Ständigt återkommande tema, det där med livet. Vad gäller mitt så råder total förvirring. Varje dag vaknar jag med en känsla av att ha glömt något. Det är inte så blodigt de första tre morgnarna, men efter två veckor börjar jag bli riktigt led på detta. Därför öppnar jag upp frågan om vad jag glömt för diskussion. Är det någon som har en idé?

Jag vet emellertid en sak jag har glömt och det är kursen i allmän rättslära som just nu är rätt M.I.A. Meningen var att jag skulle tentera den under tiden jag mindes den, dvs. i juni. Det visade sig dock att kombon ligga-på-sjukhus och sen-skriva-fotnotstenta-ett-par-dagar-senare inte var optimal, så jag har alltså för avsikt att göra ett försök nu istället. Som tur är så är det fler med mig som bedriver augustiplugg.


Här har jag smygfotat min partner in crime, F, när jag var uttråkad på Kungsholmens bilbiotek.


Men det är föga förvånande att jag var uttråkad när man ser vad jag läser.


Vi var tvungna att köpa såna här för att hålla oss vakna (i de totalt två timmar vi orkade plugga den dagen).

* * *

Idag har jag tagit mig och mitt trötta ass till jobbet. Det är no mercy här, så jag hämnas genom att åka på lunchspinning och sedan äta på Blueberry med mamman. Mamman berättade att någon Kim Källström skulle vara i Lyon. Jag vet inte vem det är eller varför den informationen var intressant, men mamman verkade tycka att det var en bra sak. Hur som helst bjöd mamman på en spirulina/frukt/ingefärs/ruccolasmoothie. Svårt att bestämma mig för om det smakade mer grönsak eller frukt, men det var i alla fall himla gotte.

den noterade

Ryan Air, det givna flygbolagsvalet för dig som är student, funderar på att införa ståplatser. I tider när Lady Gaga drar 23 000 besökare till Gröna Lund finns det alltså inga gränser för idiotin.

den om islandland

Jag har tidigare beklagat mig över maratonjobbande och att vara fast i en advokatbunker. Möjligen det mest frekvent återkommande temat i denna gudsförgätna blogg under sommaren. Därför tänkte jag ägna några rader åt att rubba mina cyniska cirklar och sålunda berätta om min helg som ölandsbonde.

Och när jag nu för en gångs skulle hade tänkt beskriva goda förhållanden finner jag givetvis inga ord. Förutom att det var good times. Anspråkslösa times. Mycket matlagning, sömn, rusdrycker och dylikt, löprundor på stranden, fästingar, blåmärken, utedass, movicol, näskaffe, Stagnelius, korsord, charkuteri och fiskhandlare, cykelreparation, film, bakning, Otis Redding och Sommar i P1.

Jag hjärtar er.

den om förberedelser

Idag vaknade jag sent hemma hos J, episkt bakfull och i behov av eskapism. Så jag tog mig med nöd och näppe över Västerbron på Ella, min förtjusande cykel, för att möta upp M på Vurma. Efter en Drake kände jag mig en aning bättre till mods och tog med mig M på konsumtionsrunda.

Först införskaffades ett par höstskor på en av second hand-skinnbutikerna på Odengatan, vars namn jag inte minns. Men det spelar heller ingen roll, eftersom ceci n'est pas un modeblogg. Varje gång jag tänker på höst och att sommaren äntligen ska vara över, bubblar det upp ett litet brudskrik (som jag kväver). Följaktligen var höstskorna en indikation på att ett bättre liv väntade mig, och bakfyllan kändes plötsligt mindre tryckande.

Vi fortsatte sedan vidare till Åhléns för att kolla in väskutbudet. Närmare bestämt resväskeutbudet. Jag hittade en 93-liters som bergis en Cattis skulle rymmas i. Så jag är nu glad i hågen och försöker peppa upp mig inför kvällen. Tack och hej.