den om foodsies

Jag har ju börjat utforska bloggvärldens dos och don'ts genom att bland annat modeblogga. Jag fick dock lite dåliga vibbar av det hela, och betänk då att jag inte förmått publicera ens the basics. Alltså en "dagens outfit". Bara ett generat inlägg om min shopping-spree* i New York. Så läget är alltså oklart vad gäller sannolikheten att jag driver sådan verksamhet framdeles. Sen fattar jag heller aldrig vad som är hippt och fashion förrän tre månader senare.

Anyhoo. Jag tänkte därför känna på nästa givna steg; matbloggande!

Nu ska jag snart iväg och äta steaks med B, så vad jag åt till lunch känns ganska gjort. Men för den som behöver inspiration till kvällen, eller helt enkelt bara lära sig kostcirkeln, så följer här dagens kokkonst.


Från vänster:
Ugnsbakad lax med sesamfrön.
Avokado. Med Herbamare såklart.
Honungsrostade rotfrukter (sötpotatis, palsternacka, morot, fänkål).

Det blev mmmgood.



Tre laxar i en laskax. Neeeeej. Laxask.



C kom över på dessert bestående av mango, vindruvor och jordgubbar.

Dessvärre hade frukten inte nått önskad mognadsgrad, så proffset var tvungen att gå in och rädda det hela genom att marinera frukten i apelsinjuice och honung. Men det blev yum!


Bon apetit etc.




*Jag var tvungen att kolla upp hur shopping-spree stavades, eftersom all amerikansk gatulingo jag kan är sånt som jag hört in, utan att se det på papper. Urban dictionnary är alltså det topp fem bästa på webben för mig. Såhär pedagogiskt förklaras vad en shopping-spree är:

den om placebon

Både i Ale kommun och i mina lungor ser det ut ungefär såhär:




Och därför dizzzzar vi torkan. Med torkan kommer pollen, och med pollen kloggas mina lungor igen. Och när mina lungor kloggas igen blir följden ett konstant tillstånd av yrsel. Och när etc. You do the math.

Så nu dansar vi regndansen allesamman. Leta upp din närmsta totempåle och gör några "hoggah-hoggah-hoggah" inför regnguden och mig.

Medan jag väntar på att regnguden skall bifalla min talan så ägnar jag mig åt det tunga placeboartilleriet. Jag har fått aerius av farbror doktorn (som denna gång råkade vara en 20-something-stud). Om jag tror på medicinen tillräckligt mycket, så är jag övertygad om att den funkar. Ungefär som med mina vitamindrycker som jag klämmer minst två av varje dag. Bluff, ja. Men som George Michael sa, "you gotta have faith".

den om pingstkyrkan

Alla har väl hört om hur min lilla mormor blev utslängd ur pingstkyrkan för några decennier sedan, med motiveringen att hon var för kristen?

Det är en av mina all time classics. Hur kan man vara för kristen för det kristnaste samfundet bland kristna? Det är ju fett skillat.
Word, mormor. R.I.P.

En annan kristen person med tvivelaktiga avsikter är Runar. Skön även han. I den kristna tidningen Dagen, vars hemsida jag givetvis frekventerar, kan man läsa att Runar betalade en skuld till en fest- och bröllopsbutik på 6 600 kronor i femtioöringar.
Tydligen lär detta ha utgjort ett slags hämnd på butiken som krävt Runar på ersättning för satängboxar som skulle användas inför Runar och hans fru Jessicas bröllopsfest.

That's out of wack, Runar, even for a christian.

den hjärta matlaget

Igår sa F att om trettio år kommer han se tillbaka på matlaget som den grejen han faktiskt gjorde rätt. Nu snarrar han ofta mycket dynga, eller i vart fall snarrar han mycket, men jag tror att han var spot on på den här punkten. Så jag tänker att matlaget förtjänar en närmre presentation.

Vi består av


T och mig, här i en av våra bättre stunder,



F,



J, och förstås



den andra J. (J spelar i ett rockband som är tufft och då har man pressbilder som denna ovan, av vad jag förstår).


Tidigare var även E med, men han har flyttat till Göteborg, så he's dead to me.



Verksamhetsbeskrivning

Varje torsdag möts vi hemma hos någon av oss. En person har wineryduty och en annan har fooderyduty. Man turas om i solidaritetens anda. Själva matlagningen kan man vara hur delaktig man vill i, har det visat sig. Det brukar också resultera i att den som inte choppar och river saker, kan luta sig tillbaka och istället stå för underhållningen, cracka några vitsar etc.

Konceptet är equally enkelt som briljant. Maten blir alltid awesome och sällan går man därifrån nykter. Good times, good times.

den om brad neely

Igår var helt keff. Och jag har rakt ingen lust att redogöra för händelseförloppet. Men vad som dock är mer frapperande än att livet suger kraftigt av kuk, är att jag nu har hittat min youtube-topp-5. Och alla klippen på listan upptäcktes igår under ett urspårat matlag någon gång efter midnatt. Deras gemensamma nämnare är att de är skapade av Brad Neely. The dude's a genius helt uppenbart.

Det bästa med Brad är att han är ruskigt flitig. Det tar aldrig slut. Klippet nedan är bara toppen på isberget.

Varsågoda!

http://www.youtube.com/v/sbRom1Rz8OA&hl=sv&fs=1

den med spraaket

Eftersom det var längesen jag uppdaterade det temat i bloggen som möjligen kan klassificeras som språkspalt, eller snarare språkkängor, tänkte jag publicera en gammal läsarfråga.

(Egentligen vill jag ju bara visa att jag lärt mig hur man gör en skärmdump, men det här kändes som en adekvat ursäkt).



Frågor på det?

den med den jobbigaste karaktären i filmhistorien

Min chère homie, I, ska återigen flytta till Paris. Denna gång överger hon förortsmodet till förmån för ännu en av dessa seriösa, svenska designer.

Anyhoo. I och jag har planer på en avskedsfest för henne, givetvis hostad av the Wonderflat Awesome Parties Ltd. Temat för festen blir sannolikt franskt och jag tänkte därför ta tillfället i akt att gå som historiens jobbigaste filmkaraktär - Amelie Poulin.

Hur är det tänkt att man ska sympatisera med den där fullständigt omöjliga människan?
"Åh, jag är såå svår och excentrisk och tittar under lugg och drivs av mina infall".

Buäääh. Kan hon inte bara säga vad det är hon vill?


Kolla blicken, den lätta headtilten. Döda mig. Döda mig nu.

Det ska i alla fall bli en fröjd att göra min bästa Amelie-imitation på festen. Jag planerar att springa omkring och knappt svara på tilltal. Lär ju bli bästa festen ever.

den om sommarångest revisited

Hej igen vänner och creepy människor som inte känner mig men läser bloggen.

Det har framförts klagomål om att jag inte uppdaterat the blog på ett tag, från de som frekventerar bloggen dagligen, nämligen de som ändå träffar mig dagligen. Men det finns faktiskt inte mycket att säga heller. De senaste två veckorna har sett ut precis som samma två veckor 2007 och 2008. Jag upptäcker att jag blivit ännu fetare och vuxit ur vår- och sommarkläderna från året innan. Så även i år.

Imorse ringde en god vän till mig och berättade att människor utanför wonderflats trygga väggar gick omkring i shorts och linne. Nu framförde hon såklart detta med en underton av avsmak, men ändå. Jag blev genast tvungen att hitta något lätt och fladdrande att klä på mig för att inte dö svettdöden. Som förmodligen är den värsta av döder.

När jag fick nyheterna tänkte jag först att jag inte skulle gå ut alls. Men min vän föreslog kaffe, vilket jag inte kunde motstå. Dessutom hade jag lite presentbusiness att göra, så det var oundvikligt.

Min poäng är att jag återigen måste köpa en ny sommargarderob. Yay. Kläder som satt löst (och som ni vet använder jag ju aldrig tajta kläder, så det handlar om oversizade klänningar!) förra året sitter slickat 2009. Till och med min Carin Wester-klänning som jag var finast på Fredsgatan i går inte att knäppa. Den kostade för övrigt 1400 kronor. Jag är som en 6-månadersbäbis som det inte är någon idé att köpa fina kläder till, för efter tre månader är de för små.

Det här är katastrof. Och jag är helt maktlös inför min egen tjockhet. För om jag bantar eller på annat sätt kontrollerar mat kommer jag ju ha ytterligare en bulimisommar och då kommer jag vilja dö igen. (Som om jag inte gör det nu ändå). Det kommer liksom som ett brev på posten. Lova att ni kommer och hälsar på mig på sjukhuset när jag måste tvångsintas för en gastric bypass när mitt BMI är högre än 35. Any day now.