Det har framförts klagomål om att jag inte uppdaterat the blog på ett tag, från de som frekventerar bloggen dagligen, nämligen de som ändå träffar mig dagligen. Men det finns faktiskt inte mycket att säga heller. De senaste två veckorna har sett ut precis som samma två veckor 2007 och 2008. Jag upptäcker att jag blivit ännu fetare och vuxit ur vår- och sommarkläderna från året innan. Så även i år.
Imorse ringde en god vän till mig och berättade att människor utanför wonderflats trygga väggar gick omkring i shorts och linne. Nu framförde hon såklart detta med en underton av avsmak, men ändå. Jag blev genast tvungen att hitta något lätt och fladdrande att klä på mig för att inte dö svettdöden. Som förmodligen är den värsta av döder.
När jag fick nyheterna tänkte jag först att jag inte skulle gå ut alls. Men min vän föreslog kaffe, vilket jag inte kunde motstå. Dessutom hade jag lite presentbusiness att göra, så det var oundvikligt.
Min poäng är att jag återigen måste köpa en ny sommargarderob. Yay. Kläder som satt löst (och som ni vet använder jag ju aldrig tajta kläder, så det handlar om oversizade klänningar!) förra året sitter slickat 2009. Till och med min Carin Wester-klänning som jag var finast på Fredsgatan i går inte att knäppa. Den kostade för övrigt 1400 kronor. Jag är som en 6-månadersbäbis som det inte är någon idé att köpa fina kläder till, för efter tre månader är de för små.
Det här är katastrof. Och jag är helt maktlös inför min egen tjockhet. För om jag bantar eller på annat sätt kontrollerar mat kommer jag ju ha ytterligare en bulimisommar och då kommer jag vilja dö igen. (Som om jag inte gör det nu ändå). Det kommer liksom som ett brev på posten. Lova att ni kommer och hälsar på mig på sjukhuset när jag måste tvångsintas för en gastric bypass när mitt BMI är högre än 35. Any day now.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar