den om varför vasastan knäcker

Jag veeet, sen Vurma öppnade i Hornstull så har det enda vassa Vasastanargumentet totalt tillintetgjorts. Det är ett problem eftersom min plan när jag flyttade hit var att vända kappan efter den västliga vinden. Bli en sån där Vasastanpatriot. Men så omöjligt är det inte som det verkade till en början. Listan får med fördel fyllas på.

            1. Det finns tex. inga wannabe-förkortningar för Vasastan, typ SoFo. Den dagen någon kallar Vasastan för NoCe (norr om Centralen) eller SoSo (söder om Solna) har ni mitt ord på att jag flyttar härifrån.

            2. Vårt Grandpa är way bättre än moderbutiken på Södermannagatan, för vårt har värsta cafédelen och mindre förstoppad personal.

            3. Vasaparken:


Här går jag förbi varje dag. På sommaren kan man få latte om S jobbar. Med hjärtrelief i mjölkskummet om hon inte är bakis. Annars bellar en kaffe kanske 40 spänn. Jäh, jag vet.

            4. Det är nära till grejer. Karlberg om man ska åka pendelbanan. Eller säger man tåget? Det var ju ett tag sen man tog orientexpressen liksom... Östermalm om man skulle känna för att gå på franskt café. Det kan se ut såhär:


(Ni vet väl att alla balla kollar bort från kameran.)

Det betyder också att man kan ta sin cykel överallt. Hur fab är man inte på tex. denna röda skönhet:




I Vasastan kan man också bjuda sina vänner på middag. Det är vad jag ska göra nu. Bye you guys.

den med dåhålig karma

Uppenbarligen har jag förorättat någon. Min karmastatus måste ligga på minus. Jag känner mig som de där eleverna på Lärarhögskolan som Maceij Zaremba skriver om - kränkt.

Min plånbok har blivit stulen. För andra gången. Men den första räknas knappt. Det var när jag bodde i Paris och fransmän kan man ju inte lita på, det vet ju alla. Så idag har alla som passerat min väska med mindre än tre meters avstånd fått onda ögat. Man ska tydligen alltid förvänta sig spanska inkvisitionen.

http://www.youtube.com/v/gldlyTjXk9A&hl=en

den med skolklassen

Jag önskar att man kunde göra pampiga anfanger i början av varje inlägg. Ändå fett värdigt med anfanger. Speciellt en dag som denna då det mest frapperande jag tänker berätta om är dagens äventyr med buss 40. Då hade det smakat med en ståtligt utsirad initial.

Aaaanyhoo, buss 40 you guys. En outsinlig källa till förundran, häpnad, raseri och allsköns andra förnimmelser.
Idag fick jag alltför intimt sällskap av en skolklass. Det var ju som sagt buss 40, så ingen höjer väl på ögonbrynen över det. Men är Cosmonova det nya dagis eller vad är upp med kidsen i kollektivtrafiken?

Själv fick jag aldrig gå på Cosmonova när jag var liten. Jag bodde ju i Sollentuna. På sin höjd hade man några kottar att leka med liksom.


Det här är Malmvägen där jag bodde som nyfödd. Rough times.

Just idag kändes det som att alla barnen visste om att jag aldrig hade varit på Cosmonova. Jag kunde riktigt se hur de flinade överlägset. Men vad skulle jag göra åt det annat än att sucka och himla med ögonen när de var högljudda, som alla andra passagerare över 50. Inte läge att konfrontera barnen när fröknarna är med. De skulle bergis ta barnens parti och inte alls förstå.

Eller så är jag bara paranoid. Det kommer jag nog aldrig veta. The end.

den med enade toner

Jag tänkte flagga för en länk jag lagt upp i kolumnen till höger. Jag har just lärt mig hur man gör sånt nämligen. Efter anmärkning från T givetvis. Hon var tydligen inte helt nöjd med reciprociteten i att hon hade länkat hit, medan jag inte hade gjort detsamma å min sida.

Men länken som åsyftades i flaggandet ovan var inte den, utan den andra. (Hittills har man bara två att välja på). Det är så att jag fått den äran att gästblogga i Tunes United-bloggen. Det enda kravet jag har att leva upp till är att mitt inlägg måste vara ytterst progressivt. Men det ska nog lösa sig. Så håll utkik.

Nej, hörni. Nu ska jag rasta min älskade, blodröda Kronan och åka till Norrmälarstrand. Som en sann svensk som just lämnat vinteridet ska jag sitta på uteservering, trots att det egentligen är på tok för kallt. Men det är en omständighet som jag kommer välja att inte beakta.

den med tortellini

De senaste dagarna har jag kört s.k. långpannor på studentpalatset inför tentan på fredag. För er som inte varit i restaurangbranschen och därmed inte är bekant med jargongen innebär uttrycket "långpanna" att man jobbat dubbelpass. Vi pratar uppskattningsvis 12 timmar. Bilderna nedan syftar till att vidare öka förståelsen för mängden ackumulerad ångest i dessa salar.




Och vad vill jag ha sagt med det här undrar ni nu.
Jo. I takt med att mitt liv reducerats till särskilda häktninsgrunder och res judicata, har de senaste dagarnas höjdpunkter handlat om att få gå ner till apoteket och köpa koffeintabletter eller magkatarrsmeducin. Då passerar man den lilla italienska delin "Abbios". (Ett deli? En deli? Neutrum och reale är svårt). På deras griffeltavla kan man - om man är student - bland annat få köpa tortelloni till reducerat pris. Det slog mig häromdagen att jag inte alls förstått skillnaden mellan tortelloni och tortellini. Min intuition sa mig att det säkert var fråga om en försvenskning av ett italiensk ord, men att en vokal hamnat på villovägar. Sådan försummelse kan onekligen få långtgående konsekvenser. Ett anmärkningsvärt exempel på lättja är hur hela Sverige tror att det att sova bredvid någon utan att skeda heter att sova skavfötters. I själva verket heter det, främmande nog, skaföttes. I'm just saying.

Ett fall för Wikipedia.

Wiki var pålitlig såklart. Så en gång för alla. Tortelloni är en större variant av tortellini, ofta med fyllning, tex. ricotta. Nu vet vi och kan sova gott. I övrigt kommer det dröja ett tag innan jag är redo för att prata om italiensk mat igen. Ett besök på Haga deli med M och M medförde en lång, sjösjuk natt. Fill in the blanks. Italiensk mat kommer vara tabubelagt inom den närmaste framtiden.

P.S. Nästa gång lovar jag att skriva om något annat än lexikon (som för övrigt heter lexika i plural) på webben. D.S.

den med fransk hissmusik

Jag är beyond trött. Verkligen. Men uppenbarligen tillräckligt vaken för att vara lite bitter över att jag inte varit  förutseende nog att boka biljetter. Om det franska covermaskineriet Nouvelle Vague kommer hit vill jag ju inte vara den som sitter på palatset till 22.30. Det är ju inte som att jag kommer nå mina fullkomligt utopiska tentapluggsmål ändå. Och nej, det är ingen tröst att jag såg dem på Berns senast.

den med det rEKO steget

Jag har länge sagt att den dagen jag har lyckats är den dagen jag beställer ekolådan. Att den dagen skulle komma snarare förr än senare var i högsta grad en överraskning.
Min kära sambo T påstod med övertygelse att den dagen redan var kommen. Jag invände att man ju inte ska ropa hej, men då utbröt en kavalkad av "hej" från T:s sida, så de orden fick jag bittert äta upp.

Så från och med nästa vecka kommer kungen av ekolådor - the mixlåda med 7 sorters grönsaker och 3 sorters frukt - vänta på mig vid dörren varannan måndag. Till att börja med. Och om jag löneförhandlar i sommar kanske frekvensen ökar.

den på sitcomska

Det slog mig att det är allt sitcomtittande jag bedrev på 90-talet som har lärt mig allt jag behöver veta om livet. Och jag vet ju ganska mycket.
Ta till exempel doktrinen; righty tighty, lefty loosy. Hur skulle man någonsin kunna skruva i en skruv om man inte hade sett Steve Urkel rabbla den magiska ramsan ovan?
Det får mig att uppriktigt tycka synd om de barn som inte hade kabel-tv hemma. (Fildelning blev ju en fluga först när min generation kommit i puberteten och hade för fullt upp med tuppande röster och hårmascara för att hinna lära sig saker).

Den som känner sig träffad behöver dock inte misströsta. På grund av det här med internet kan var och en ta del av Urban dictionary, för att plocka upp lite gatsnack och annat matnyttigt. Här kan man bl.a. läsa följande.

"Righty tighty, lefty loosy"

Refers to threads on a screw, nut, bolt, etc. To tighten, you turn to the right (clockwise). To loosen, you turn toward the left (counter clockwise). A few exceptions exist, notably old propane cylinders and some pipe fittings.

"How do I get this screw out?"
"Righty tighty lefty loosy!"

den som inte behöver någon rubrik

Jag trodde att de enda som använde ordet "platta" när de syftade på en skiva var Per Gessle och kanske Tomas Ledin. Men tji fick jag.
Igår fick jag dessutom erfara att en snubbe som berättade för mig om hur mycket han fotograferade nuförtiden, kallade det han gjorde för att "plåta". Jag trodde inte att någon använde sig av verbet "plåta" sen man "plåtade" George Michael på 80-talet. I rest my case.

À propos foto så tror jag att jag har vissa genidrag när det kommer till timing, även om jag inte kan hålla en kamera rakt. Se själva detta alster från en random promenad på Kungsholmen.



Il faut vara rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt. Som min goda vän C (se bild nedan) påpekade tillkom Robert Doisneaus "Kyssen" (eller för er fankofila: "Le baiser de l'hôtel de ville") också helt anspråkslöst, likt min egen bild. Det är uppenbarligen så man kickar det.
Här följer lite övrig dokumentation av min och C:s session, som denna söndagseftermiddag utspelade sig på café hängmattan.Tänk er brasilianska rytmer i bakgrunden. Och doften av nybakt olivbröd. Tänk er hur oerhört enkelt valet mellan att hänga där och att tentaplugga på studentpalatset var.




Söder - Studentpalatset; 1 - 0.

den första april

Den som väntar på något gott väntar ju som bekant alltid för länge. Det gäller främst den här bloggserverprylen som vägrat samarbeta i över en vecka. Till allmän landssorg har jag därmed varit frånvarande i bloggosfären så länge att alla oerhört engagerande anekdoter jag lurat på känns inaktuella. Tänk vilket ödesmättat stoff, vilka gastkramande äventyr jag kunnat bjuda på. Men järnet ain't varmt no more. Orka nu liksom.

Jag säger en sak dock. Eller vem tror jag att jag lurar. Jag säger alltid många saker. Men jag har en tå som är extra öm för närvarande. Det gäller min roomie. The Roomie. Capital T, capital R.
Kvinnan är helt desillusionerad och tror att hon ska journalista sig i Norrköping i sommar. I kid you not - Norrkööööping! Vad som rimligen kan locka henne till staden gud glömde är högst oklart, men den stora frågan är vad som händer med mig?!
Att hon inte tagit med det i bedömningen är klandervärt i sig. Uppenbarligen har hon inte förstått vad sambohood går ut på.

Dessutom är det ju inte alls lika kul att msn:a med henne om hon inte befinner sig i samma rum. Se bara denna inspirerade chat:

Caroline: oh yeah?

Terry: bombombom

Caroline: i want you in my room

Terry: det har du ju.

Caroline: and spend the night together då?

Terry: foverever and ever

Caroline: det är ju därför jag vill ha dig in my room

Terry: forever, till och med.

Caroline: 4-eva

Terry: bfff!

Terry: bouef

Caroline: steak tartare

Terry: tarty!

Caroline: med rått ägg och cårnichonger

Terry: som det heter.


Hon kan också fetglömma att bli insläppt i Wonderflat igen om hon kommer hem och låter såhär:

http://www.youtube.com/v/svAxM98avOY&hl=en