den som inte behöver någon rubrik

Jag trodde att de enda som använde ordet "platta" när de syftade på en skiva var Per Gessle och kanske Tomas Ledin. Men tji fick jag.
Igår fick jag dessutom erfara att en snubbe som berättade för mig om hur mycket han fotograferade nuförtiden, kallade det han gjorde för att "plåta". Jag trodde inte att någon använde sig av verbet "plåta" sen man "plåtade" George Michael på 80-talet. I rest my case.

À propos foto så tror jag att jag har vissa genidrag när det kommer till timing, även om jag inte kan hålla en kamera rakt. Se själva detta alster från en random promenad på Kungsholmen.



Il faut vara rätt person på rätt plats vid rätt tidpunkt. Som min goda vän C (se bild nedan) påpekade tillkom Robert Doisneaus "Kyssen" (eller för er fankofila: "Le baiser de l'hôtel de ville") också helt anspråkslöst, likt min egen bild. Det är uppenbarligen så man kickar det.
Här följer lite övrig dokumentation av min och C:s session, som denna söndagseftermiddag utspelade sig på café hängmattan.Tänk er brasilianska rytmer i bakgrunden. Och doften av nybakt olivbröd. Tänk er hur oerhört enkelt valet mellan att hänga där och att tentaplugga på studentpalatset var.




Söder - Studentpalatset; 1 - 0.