Den som väntar på något gott väntar ju som bekant alltid för länge. Det gäller främst den här bloggserverprylen som vägrat samarbeta i över en vecka. Till allmän landssorg har jag därmed varit frånvarande i bloggosfären så länge att alla oerhört engagerande anekdoter jag lurat på känns inaktuella. Tänk vilket ödesmättat stoff, vilka gastkramande äventyr jag kunnat bjuda på. Men järnet ain't varmt no more. Orka nu liksom.
Jag säger en sak dock. Eller vem tror jag att jag lurar. Jag säger alltid många saker. Men jag har en tå som är extra öm för närvarande. Det gäller min roomie. The Roomie. Capital T, capital R.
Kvinnan är helt desillusionerad och tror att hon ska journalista sig i Norrköping i sommar. I kid you not - Norrkööööping! Vad som rimligen kan locka henne till staden gud glömde är högst oklart, men den stora frågan är vad som händer med mig?!
Att hon inte tagit med det i bedömningen är klandervärt i sig. Uppenbarligen har hon inte förstått vad sambohood går ut på.
Dessutom är det ju inte alls lika kul att msn:a med henne om hon inte befinner sig i samma rum. Se bara denna inspirerade chat:
Caroline: oh yeah?
Terry: bombombom
Caroline: i want you in my room
Terry: det har du ju.
Caroline: and spend the night together då?
Terry: foverever and ever
Caroline: det är ju därför jag vill ha dig in my room
Terry: forever, till och med.
Caroline: 4-eva
Terry: bfff!
Terry: bouef
Caroline: steak tartare
Terry: tarty!
Caroline: med rått ägg och cårnichonger
Terry: som det heter.
Hon kan också fetglömma att bli insläppt i Wonderflat igen om hon kommer hem och låter såhär:
http://www.youtube.com/v/svAxM98avOY&hl=en
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar