den med fransk hissmusik

Jag är beyond trött. Verkligen. Men uppenbarligen tillräckligt vaken för att vara lite bitter över att jag inte varit  förutseende nog att boka biljetter. Om det franska covermaskineriet Nouvelle Vague kommer hit vill jag ju inte vara den som sitter på palatset till 22.30. Det är ju inte som att jag kommer nå mina fullkomligt utopiska tentapluggsmål ändå. Och nej, det är ingen tröst att jag såg dem på Berns senast.