den med skolklassen

Jag önskar att man kunde göra pampiga anfanger i början av varje inlägg. Ändå fett värdigt med anfanger. Speciellt en dag som denna då det mest frapperande jag tänker berätta om är dagens äventyr med buss 40. Då hade det smakat med en ståtligt utsirad initial.

Aaaanyhoo, buss 40 you guys. En outsinlig källa till förundran, häpnad, raseri och allsköns andra förnimmelser.
Idag fick jag alltför intimt sällskap av en skolklass. Det var ju som sagt buss 40, så ingen höjer väl på ögonbrynen över det. Men är Cosmonova det nya dagis eller vad är upp med kidsen i kollektivtrafiken?

Själv fick jag aldrig gå på Cosmonova när jag var liten. Jag bodde ju i Sollentuna. På sin höjd hade man några kottar att leka med liksom.


Det här är Malmvägen där jag bodde som nyfödd. Rough times.

Just idag kändes det som att alla barnen visste om att jag aldrig hade varit på Cosmonova. Jag kunde riktigt se hur de flinade överlägset. Men vad skulle jag göra åt det annat än att sucka och himla med ögonen när de var högljudda, som alla andra passagerare över 50. Inte läge att konfrontera barnen när fröknarna är med. De skulle bergis ta barnens parti och inte alls förstå.

Eller så är jag bara paranoid. Det kommer jag nog aldrig veta. The end.