I torsdags gick jag in på Myrorna utanför Studentpalatset. Ganska slentrianmässigt och mest för att deras priser är de enda min budget håller för så här i tider av privatekonomisk lågkonja. Hur som helst så passerade jag hörnet med barnkläder. Eller passerade. Det ligger längst in i butiken, så uppenbarligen måste jag ju känt att jag hade ett ärende där. Och vad gör människan. Jo, jag fäster ögonen på en liten vit och röd dräkt som jag själv skulle vilja bära. Men den är förstås i storlek 98 eller liknande. Och det skrämmande är mitt nästa move, nämligen att tänka något i stil med "men jag kan köpa den och spara till dess jag får en [insert name here]". Förmodligen Olivia, för övrigt.
Så frågan är följaktligen; vad är mitt problem?
Jag tycker inte om barn. Det är oerhört reciprokt dessutom, de tycker inte om mig heller. Så vad tusan ska jag göra med den här fantastiska uppsättningen barnapersedlar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar