den när alla andra kom

Simrishamnskollektivet har fått tillökning, vilket innebär mer improviserad fridans, snapsvisor om gäddor och allsköns annan göttighet. Vi har dessutom fått en husduva och jag, som semesterläser Kafka på stranden, inbillar mig i min enfald att man kanske kan kommunicera med den.

Eftersom det är sådan enorm efterfrågan på matbilder så publicerar jag härmed även ett käckt litet urval av bilder på det vi förtärt de senaste dagarna. Förutom min tryffel som skar sig precis när jag var som känsligast. Situationen blev plötsligt mycket ansträngd och jag var för bitter för att fota den.


Först anlände Jonesy.


T välkomnade genom att sporta sin bästa pojkbandslook.


Jag lagade (lyckad) laxpasta.


Och det är jag den första att erkänna - det är himla svårt att inte lyckas med att skiva frukt och lägga upp en klick vaniljkesella.


Takåsar som sagt. Dem är jag svag för.


Här demonstrerar jag semester, som jag blivit ganska bra på.


C kom ju igår.


Och jag bakade banankaka till hennes ära.


Typ så liksom.


Och här är vår vän husduvan.


T också, som dessvärre ser lite orange ut. Men det är bara ljuset. Jag lovar, han har inte tannat. Det blir rakt inget med det.


Och J:s svårt smarriga fisksoppa.


J fick Simrisfeeling och satte upp C:s hår i en sån här 90-talsknut. Huruvida det är intressant för er att veta är dock oklart.

Eftersom jag helt och hållet slutat läsa nyheter sen jag kom hit så blir det inga av de där skarpa samhällsanalyserna ni är så vana vid på ett tag. På återseende, vänner.