den om holiday numéro douce

Det här med fotandet alltså. Uppenbarligen klarar min simultankapacitet inte av kameraknäppande jämte ett glas rosé. Och jag ska vara kvinna, säger de. Möjligen får jag in de rätta takterna igen under den kommande veckan på Österlen. Då ska jag bjuda på skånska slättlandskap så ni försmäktar.

Denna torsdagseftermiddag förlöper hur som helst i ett starkt ljus av gårdagkvällen, som i korta drag gick till på följande vis.


Ma woman. Och hennes alpservitrisklänning.


Terran kom till Wonderflat och vi blev himla glada. Jag var såklart mitt snällaste och välkomnande och undvek att blixtra henne i ansiktet. Därför är bilden ruskigt suddig.


Vi åt snustorr bulgursallad. Varför snustorr? För att jag inte orkade.


Det här är en mycket bra bild. Jag och T gör "these lips?" med likadana läppstift någonstans mellan innergården och Kåken.


Och det här tjusiga porträttet av mig och C var det sista som fastnade på linsen va.

Kommande onsdagen är den första på tolv veckor jag inte kommer att bevista Kåken till kvällningen. Förmodligen kommer det vara oerhört tråkigt där då. Gå inte dit.