den om t:s kärlek till g

Eftersom Jonesy Jones ska flytta till Malmö (vilket varken jag, hennes BF eller någon annan är värst förtjust i) så åkte Simriscrewet dit och "tog tempen" på andrahandsmarknaden, som de skulle uttryckt det i Se&Hör.


C hade aldrig varit där i egentlig mening...


...varför jag genast tog henne på promenad i de malmöitiska kvarteren...


...med Simpan som givet slutmål.


Eller Malmös String, som man definitivt kan drista sig till att kalla det.

<Alternativ caption signerad T>
Här är Fjantis med en kulturvetar-look.


C fick sin favoriträtt; tonfiskmacka.


Malmö <3.


Eftersom det var skånskt väder även i Malmö så åstadkom vi tre fikasessioner inom loppet av fem timmar. Väldigt mediepappa-i-Vasastan av oss.


Här sitter J och ser Malmö-urban ut. Bara så ni vet.


Fikasession nummer tre tog plats i Folkets park med celebert gästspel av T:s kompis S, som just hade klämt en asskön liten dude.


J, T och G.


<Gästblogg>
Det här är det största ögonblicket jag upplevt under hela 2010. Bilden är missvisande på så vis att jag ser glad och stolt ut över att ha en kompis som har levererat en sådan epic win som Gunnar. I själva verket, om ni hade varit där hade ni identiefierat detta direkt, var jag bara rädd. Det kändes som att Gunnar skulle rinna ut ner över golvet hela tiden. Han är tre veckor gammal och det är som att han inte har armar eller ben eller några kroppsdelar överhuvudtaget. Istället är han som ett litet paket som är liksom ihopvikt, i princip helt utan ordentliga konturer. Han satt som en liten groda på Saras bröst när hon höll honom. Hans tiny knän var nästan uppe vid hans ansikte. Jag fick ett bra intryck av Gunnar. Han framstod som en sympatisk kille. Han verkade trygg med livet och i princip verkar han redan ha fått kläm på dem grundläggande sysslorna. Jag träffade honom bara i en dryg timme men på den tiden åt han, och sov, och bajsade. Det är väl ungefär vad vi övriga gör också, give or take ett par pinsamma fyllor.

Han uppvisade gott omdöme i att han var ok med att vila i både Johannas och Saras famnar. Dom är helt ok dudes båda två. Bra bra.

/T


I förgrunden någons hår. I bakgrunden Gunnar med mamma.


<Gästblogg>
Här är en bild på två donnor som är avundsjuka. Alla vill egentligen ha barn men ingen vågar erkänna det. Ofta tror folk att önskan att ha barn dyker upp först när man blir gammal, till exempel 30 (ibland 33 för killar). Men det som händer egentligen är att man blir modigare när man blir äldre. Man vågar erkänna att man har velat ha barn hela tiden. Fegheten man dras med innan man blir 30 (ibland 33 för killar) är i många fall så grundläggande att man själv uppfattar det som att man inte vill ha barn innan dess.

/T