den om hemvändarglädje

Trots att jag med stor framgång har lyckats alienera de allra flesta som kände mig i tonårens begynnelse så finns det en handfull personer som klamrat sig fast. Som vet vad jag gjorde förrförrförrförra sommaren, liksom. En av dessa är Amelia. Som kände mig långt före det att jag var vegetarian till att jag blev vegetarian (typ) till att gå tillbaka till att inte vara vegetarian. Vi träffades över några jazzhands på Lasse Kühlers och resten är historia. Amelia är dock en så kallad globetrotter så kontakten oss emellan har varit tämligen sporadisk. Men nu på ålderns höst har hon släpat med sig sin australiensiska tjomme overseas för att bilda bo (antar jag) och hänga med mig (återigen, det här är vad jag antar). Detta gör mig mycket lycklig.


Bienvenue, kompis!