Själva tvisteföremålet är som alltid mitt välmående. Konfliktförhållandet mellan min och samhällets vilja är minst sagt infekterat. För det som jag ska köpa, måste ju tillika samhället köpa. Och vi är inte direkt där än.
Igår, till exempel, företog jag en utrensningsåtgärd och städade ur min garderob. Det visade sig att jag hade sparat kläder från 2006, det året när ätstörningen bara bestod av svält och utan bulimiska inslag. Det var ett fantastiskt år. Det var tjugo kilo sedan. Året då jag kunde ha storlek 28 i byxor. Kanske 36 i övriga kläder. Det låter säkert inte så anmärkningsvärt litet, men eftersom jag av naturen är byggd som en pansarvagn så krävdes det mycket morötter, måltidsersättningar och månader utan sån där kvinnlig cykel för att nå dit, ska ni veta.
Sen, när hetsätningar och påföljande kräkningar tog över så har jag stadit ökat i densitet. Men jag hade nog inte fattat riktigt hur mycket - bara under det senaste året - som det faktiskt handlade om. Tills förstås gårdagens garderobsutrensing.
Förra årets shorts. Jag gillade ju dem. Crappers.
Förrförra årets cut-offs, som jag dock fick på mig en kväll på fredsgatan förra sommaren. Jag älskade de här.
Mina skyskrapor från 2006, som i och för sig ser rätt stora ut på bilden, men egentligen är typ två centimeter breda. Nu tycker jag ju inte längre att de här är så himla hotness längre. Men min poäng var ju etc.
Jaaa, jag vet. Det här är kanske inte särskilt underhållande läsning, men det är också det enda jag tänker på. Alla andra inlägg är närmast parenteser. Det här är vad som snurrar i mitt huvud, varje minut varje dag.
Och folk undrar varför jag inte skriver tentor. Varför jag inte går på föreläsningar eller läser kurslitteratur. Varför jag inte vill gå på Spy bar och Riche och Berns. Varför jag äter 150 mediciner och tränar hela tiden.
Det här är varför! Okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar