den med the best nap ever

Natten till idag sov jag bara dryga timmen. Det var ju inte riktigt planerat på det viset, så masochisten i mig hade bokat spinning vid halv sju på morgonen. Och på nazi-sats blir man avstängd från bokningssystemet om man inte dyker upp. Det fanns därför inget utrymme att sova längre än till sex.

Lätt illamående tog jag mig sedan till universitetet för två föreläsningar i internationell beskattning samt ett grupparbete. Det kräver knappast en hjärnkirurg för att dra slutsatsen att det inte var en jätteklyftig idé. Men som bekant lider jag av lätt storhetsvansinne och orkade inte bry så mycket om yrseln och illamåendet. Istället lät jag dem skölja över mig under första föreläsningstimmen efter lunch, vilket resulterade i ett akut behov av ett horisontellt läge.

Jag irrade sedermera omkring aimlessly i universitetets korridorer men snubblade snabbt över ett så kallat "andrum". Försynt men desperat kikade jag in i rummet och fann en beende muslim och en stor röd matta. En affisch med information om ramadan satt på väggen. Jag cravade mattan intensivt, så för att den beende killen inte skulle ifrågasätta mig lade jag mig i en child's pose. Tänkte att mina yogaskills skulle få mig att framstå som religiös. Han verkade inte ana oråd, utan avslutade sin ritual och lämnade mattan. Jag föll då ut i ett slentrianmässigt X med kroppen. Ungefär som en död sköldpadda vars armar och ben givit vika. Och jag sov en timme. Det var förbjudet. Det var riskfyllt. Det var sexigt. Förmodligen den bästa timmen jag någonsin sovit.

Vi ses i andrummet.