I förmiddags var jag och C på en repetition på Judiska teatern. Jag har inte varit där sedan Moral Science Club. Ni vet, när jag blev blixtförälskad i Hamadi Khemiri och tänkte att jag borde äkta honom och föda hans kärleksbarn. Idag såg vi "Min mormor Gladys" av och med Jessica Zandén, i regi av Gunilla Röör. Manuset bestod av Zandéns mormors dagbokskriverier från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Detta, tillsammans med en väldigt ambitiös insats av Zandén, gjorde uppsättningen oerhört levande. Finast och mest värdefullt av allt var att den lilla publiken, som bestod av ett tjugotal personer, fick vara med på en fördjupnings- och feedbacksession efteråt. Med kaffe och bulle dessutom. Bara en sån sak. Ganska mycket önskar jag att man fick en dylik stund med skådespelare och regissör efter varenda teaterföreställning man såg. Behållningen blir ju onekligen mycket större och mer konkret.
Mest värt idag: Gladyscitatet om varför hon skriver dagbok - "för att jag vill kunna läsa det jag tänker". När jag, ganska ofta, frågar mig själv varför jag skriver dagbok på webben blir svaret nämligen ofta detsamma. För att om man som jag och Gladys lätt blir kokocrazy så är det sjukt bra att metaläsa det man tänkt.
När man ska ta sig till Djurgårdsbrunn måste man dessvärre åka buss 69, vilket innebär att horder av kids är på samma buss, på väg till Tekniska muséet. Efter en stund övergår det pura hatet dock i ren inspiration, varför vi lekte med snögubbar...
...eller bara lattjade omkring på det här viset.
På grund av total kulturtantsstämning efter förmiddagsteater kände vi oss manade att fika oss på bästa Sturekatten.
Tant Caroline 1.
Lite vresigare tant Caroline 2.
Dagens rekommendation är den här iPhone-appen som C stolt visade upp. Det är alltså en mens-app som håller kollen på precis allt mensrelaterat! Detta gjorde mig så förtjust att jag knappt kan bärga mig till dess jag själv har en iPhone.
Hallå, kan jag få gå i pension och bli kulturtant och ha såna här dagar jämt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar