En unik tiger: den om massa muzac

Som ni har längtat. I vart fall S. Efter två dagars tystnad så ska er favoritiger leverera så ni storknar. Eller egentligen har jag inte hunnit tänka klart en enda tanke de senaste dagarna, så vad jag har att erbjuda för närvarande är följande bild- och videodokumentation av gårdagen som för all del var absolut fantastisk. Idag har jag inte gjort många knop, till förmån för att sova i omgångar samt att se repriserad konståkning. Men det känns inte som att jag får asmycket gensvar när jag ältar konståkning, så jag besparar er det och hänvisar mig själv till mina riktiga vänner som bryr sig; alltså Achmed och Hurtsman.

Vad jag emellertid kan konstatera att jag ju alltid har varit nere med det där med muzac. Och då är det extra underbart för mig när jag dessutom kan ta bussen till slussen och lyssna till de mest förstklassiga av musiker här i Stockholm. Och för all del också jamma med dem, om andan faller på. Jag hjärtar mina musikerkompisar, i synnerhet de dagar då det är så kallt att man vill skjuta huvudet av sig och själig musik till skäligt pris erbjuds av dem på Mosebacke.

Men först, kaffe och provning av en klänning jag syr till C. Inne på den snuskiga toaletten med anti-skjuta-heroin-belysning till och med. Alltså, jag dör på den här bilden. C, komplett med partyarmband till kulturarbetarkläderna. Så himlans fin.