Jag har inte varit i Sollentuna, där jag till stor del växte upp, på flera år. Eftersom ingen av mina föräldrar bor där längre och heller inte en endaste vän, har jag inte haft anledning att åka pendeltåget mot Märsta på länge. Men i helgen återförenades - det från början Sollentunabaserade bandet - Livelihood för att repa in en ny låt och detta härliga tog plats i familjen Angeheds gillestuga i Sollentuna. Nära "Vallen", för den som är nere med Sollentunatugget.
Jag hade förväntat mig att kunna kontemplera barndomen i dess geografiska vagga, men hela Sollentuna centrum har undergått total ombyggnation och jag kände knappt igen mig i allt det nya, grafiska, osollentuniga området. Det är förvisso nog så sentimentalt att ens barndom totalrenoverats. Men det blir inte den walk down memory lane jag hade tänkt mig.
Det här ska alltså föreställa Sollentuna centrum. Jag ba: Say wh00t?
Jag möttes av ett låtsasvattenfall och modern foodcourt, istället för Balders bröd och 90-talsscenen.
Och värst av allt - Stens Ica heter inte Stens längre. Bara Ica Kvantum. Där vill jag väl för bövelen inte handla!
Kommunalhuset såg i och för sig intakt ut. Där brukar dagligen fattas en mängd dåliga beslut, såsom att elevernas betygsättning på lärare ska vara lönegrundande. Hurra. Tack för det, Folkpartiet. Verkligen jättesmart.
Från Sollentuna station tog jag 607:an till M:s föräldrars hus. Inte för att det är värst långt att gå. Men jag gillar känslan av att åka 607:an.
M:s mamma är en samlare. Därför är gillestugan fylld med lustiga prydnader och annat. På bilden ser ni en stark kandidat. Jag kallar den "Katt på båt".
Sen spelade vi the muzac.
Och nu ska jag klippa ihop en liten film om det hela. Hejdå, Sollentuna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar