den om en asintressant essä men också om ett kalas

I söndagens DN Kultur har Linnea Tillema publicerat sin essä med titeln "En duglig kvinna ska ha en slimmad kropp". Den handlar om hur den smala kroppen inte bara är ett skönhetsideal för kvinnor, utan också ett sätt att visa förmåga och duglighet på en manlig offentlig arena. Den är otroligt intressant, och för den som är som jag och normalt sett inte orkar bemöda sig med att läsa hela essäerna, mer än möjligtvis rubriken, så rekommenderar jag er att göra ett undantag. Den finns ännu inte tillgänglig på DN.se, men jag återkommer med länk när den publiceras där, för att förenkla läsprocessen i vart fall en aning.

Anyhoo. Jag har inte bara genusångest, utan har också haft bakisångest i dagarna två. Kul va. Denna föranleddes bland annat av ett gäng fadäser under den här festen, men som bortsett från min egen prestation var stört nice.


Bästa J fyllde 25 förra året, vilket firades först med middag och därefter med fezt i Gamla stan.


Jag tycker ju att det är toppen att hänga med folks föräldrar, varför jag var såhär glad.


Eftersom J har ett förflutet som pizzabagare åt vi utsökt, lövtunn pizza på de här fina tallrikarna.


J fick tullisar (som tanterna kallade dem när jag jobbade i blomsterbutik).


Jag och Jeans leker vem-har-störst-käft-leken. Jeans vinner.


Max äter parfait. Och jag blev stolt för det var mitt recept som hade använts. Wee.


Födelsedagspersonen plus bror.


Av mig och Mongot fick hon ett slags rebus. Eller mja, en Parisresa i vart fall, med yours truly som sälle. J blev givetvis euforisk.


Pappa F i obligatorisk hatt.


K, med vilken jag förhoppningsvis ska gå på womandate snart.


Kusin.


Kusins boyfriend, även känd som Hamlet eller Gurra Skarsgård.


Ytterligare en kusin.


Och en random kille som gillade att posera.


Här är O. Han gillar inte att medverka i bloggar eller ens medverka på bild, men jag tyckte han såg så bedårande ut just här att jag inte kunde låta bli. Hoppas han inte märker något. Vi pratade om livet större delen av kvällen och det var han bra på. Vi som har e med accent i efternamnen måste ju hålla ihop.


Och den här bilden på en stolt Jeans får avsluta det här inlägget. À bientôt.