den om ett intermezzo

Jag är ett betongbarn. Förstår mig inte på skog eller segelbåtar eller mulltoaletter. Men när nöden kallar finns det sällan någon annan lösning än att ge sig ut på öppet vatten. Efter att ha suttit inlåst på Sveriges hetaste advokatbyrå den senaste veckan så kallade helt enkelt nöden (då det tydligen inte är brukligt att skriva yttranden iförd baddräkt). Jag begav mig därför ut till Grinda, medelst Vaxholmsbåt. Till sällskap hade jag en mindre journalistkår.

Alla var där. Pöbeln, prettona och pressarna. Det tog oss uppskattningsvis 40 minuter av skogsexkursion innan vi hittade en klippa vi gillade, men folket kunde inte undvikas. Lyckligtvis överröstades sommarprataren inte av barnskrik, så jag var nöjd.


Nice.


Jag - stört nöjd.


Aj.


T sittsover.


Båt.


E läser om lediga dagar. Jag tycker mig känna igen modellen ifråga.


Idag är det måndag och ordningen är återställd. Svetten riktigt ejakuleras ur huden, i synnerhet hos dem man sitter bredvid i kollektivtrafiken. Och mina händer blir klibbiga så jag måste tvåla in dem en gång i halvtimmen. Och nu gnäller jag bara, så vi hörz en annan gång.