den om miles davis, eller; varför somliga bör avhålla sig från att skriva böcker

Idag har jag läst Miles Davis självbiografi. Och hur enastående briljant jag än tycker att han är som musiker så är hans försök till självbiografisk prosa närmast en skymf mot litteraturen som institut. Det är inte Liza Marklund-dåligt språkbruk, utan snarare inget språkbruk alls. Varken översättaren eller Miles själv har till exempel bekymrat sig med att göra skillnad mellan de och dem.

Min uppmaning är därför att snälla, snälla anlita spökskrivare om man ska gå in i en författarroll som är uppenbart övermäktig. Kolla på Jenna Jameson. Hon vet att föregå med gott exempel. Nu tog hon ju visserligen hjälp av Neil Strauss, vilket man såklart kan ha synpunkter på, i synnerhet när man skriver en bok om porrindustrin. Men ändå.


Men låt oss glömma boken och i stället lyssna på det han faktiskt kunde.