Jag har kommit fram till att jag har tråkigt. Att jag är uttråkad. Det brukar hända när jag varit på ett och samma ställe i ett år. Men det betyder på intet sätt att jag vill ta tag i nationalekonomin. Jag har missat en av fyra veckor som jag offrade till dels New York och dels till min nya bästis, sömn. Jag kan knappt tänka mig något tråkigare än nationalekonomi. Istället har jag, ni vet, Caroline Odén, bestämt mig för att ta en paus. Lyssna här: Under tre veckors tid, medan mina fellow jurister är duktiga barn och läser microekonomi, tänker jag göra ANDRA saker.
Medaljens baksida är att jag är sämst i världen på att vila och sånt. Jag blir knäpp och dör en plågsam själsdöd för att jag inte stimulerar duktighetskomplexet. Och jag har lärt mig att inte göra anspråk på att gå emot duktighetskomplexet. När jag förnekar det eller försöker stöta bort det blir det oftast hundra gånger värre. Så därför har jag dragit en oerhört mogen slutsats att sysselsättning är en dygd och att sysselsätta mig är vad jag ska göra hädanefter.
Det är lite oklart vad projektet ska gå ut på. Jag vet att jag ska åka till Malmö och hälsa på H i helgen, be om ursäkt till en av mina gamla klasskompisar som vi frös ut helt skoningslöst på mellan- och högstadiet, lägga sång på M:s rytm och sy igen hål i mina kläder. Kanske byta knappar på något. Men hur jag ska kombinera dessa är dagens spörsmål. Vad tycks?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar