den om mitt nervösa sammanbrott

För säkerhets skull har jag slagit upp "nervöst sammanbrott" i ett webblexikon; "depression nerveuse". Så att jag ska kunna förklara min situation oavsett språk. Situationen (på svenska) ser ut som så att jag fick reda på, så sent som igår, att alla de kurser jag påbörjat denna vecka har attendats förgäves, då inga utbytesstudenter klarar juridikkurser på masternivå. För ett par veckor sedan lät det att vi kunde välja precis de kurser vi önskade, inga restriktioner. Så yours truly valde glatt de kurser i europarätt som fanns att tillgå, och ja, de var förstås på masternivå.

Efter att ha kämpat mig igenom de första tre dagarna denna vecka nådde alltså nyheten mig att alla failar dessa kurser. Äpple+alt+esc och tvångsavsluta programmet. Ironiskt nog finns heller inget schema för de andra kurserna on the line, utan jag är nu på väg till skolan för att leta bland anslagstavlor och kanske, kanske, kunna pussla ihop en ny höst åt mig själv. Och då har jag dessutom missat de första föreläsningarna i samtliga ämnen. Kul? Kul. Det kan även noteras att introföreläsningar här inte alls motsvarar introföreläsningar på SU. Det finns inga s.k. visual aids eller något annat som underlättar förståelsen för strukturen. Det är inte ens en introduktion per se. Professorn hälsar bara välkommen och börjar helt sonika att prata. Detta fortsätter sedan monotont i ca tre till fyra timmar.

Man visste för all del att den här dagen skulle komma. Jag är ju trots allt i Frankrike; Europas mesta u-land. Ingen direkt skräll att absolut ingenting fungerar. Eller att de skulle klubba igenom den här retarderade fildelningslagen.
Jag skulle vilja att A var här och gjorde det hon gör bäst, nämligen att säga att allting löser sig.



FÖRGÄVES.