Gränsen mellan charmerande och tvångsmässig är knappt märkbar förrän dess man korsat den. Jag inbillar mig att jag ännu inte tagit steget ut till the dark side här i Lyon. Det är dock odiskutabelt att jag redan försett mig själv med ett gäng vanor som jag ogärna bryter. En sådan, till synes rätt så sund vana, är att jag måste promenera till och från universitetet. Det tar ca 45 minuter enkel resa. Häromdagen försov jag mig emellertid och var därför tvungen att ta métron, vilket bara tar 10 minuter. Att åka métro istället för att gå till universitetet den morgonen, förstörde såklart min dag.
Vad som kan konstateras är att mina vanor inte låter så värst härliga när jag beskriver dem. Men när min fantastiska kvinna
T berättar om mina vanor låter de alldeles utomordentligt härliga. Idag har jag försökt bejaka härligheten i det hon beskriver genom att laga mat till Édtih Piaf. Även om jag mest blandade ihop rester från tidigare dagar så fick jag helt klart fiiiiling. Tack T!
Pyttipanna à la Odi: Bulgur, stekt ägg, rödbetor med timjan och massa persilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar