den 28 september 2009

En vanlig fredagkväll i wonderstudio (vän av ordning förstår att denna ligger näst efter originalet, wonderflat, på skalan). Jag gosar till det lite extra för mitt eget nöjes skull. Romantic times hade jag med ljus, thaimat och Nina Simone.










Vad gotte det blev. Jag är ett geni.


Efter denna hell-week kände jag mig också compelled att bejaka svensken i mig och således unna mig förhöjd promille- samt blodsockerhalt. Detta medelst Bacardi och ett slags grenadinliknande hallonsörja som smakar som destillerat socker.


För att det inte skulle kännas alltför patetiskt kom det över ett glatt gäng och hjälpte till att tömma flaskorna.


Vi tog minst femton frames, jag och S. Och varje gång såg vi just såhär stela ut.


Min tillfälliga roomie var där. Det var också Parker, men han syns inte i bild.


I vart fall en fransman.


Last frame. Något mer avslappnade. Detta var uppskattningsvis strax innan allsången till Alicia Keys "No one" började. Vi tyckte att vi skapade helt fenomenala ljudbilder, men mina grannar tyckte otherwise. Nåväl.

Och till sist, ett stort grattis till P som fyllde år för en timme sedan.