Tidigare idag sa jag mina au revoirs. Bland annat till E. Jag riktigt älskar den här nya zealändska kvinnan (no hetero) och att skiljas åt känns återigen som att den där satans sumobrottaren satt sig på mig och guppat upp och ner.
Här är hon, min E.
Här är jag. Mitt hår är blött och påminner om hur min mor brukade styla sitt på 80-talet. För den som undrar är den här tröjklänningen min tentaoutfit som jag haft på mig i precis en vecka. Det kommer bli jobbigt att skiljas från den när jag kommer till Stockholm.
Salt- och pepparkaren hade uppenbarligen också skilts åt. Det hela kändes så sorgligt.
Sen fick jag den här av E, för att "hon såg den och tänkte på mig". Jag började nästan grina på stället va. (Obs: nästan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar