Lyon alltså. Ba såå 2009.
- Dels så tar det en halvtimme att promenera från väst till öst, eller nord till syd, vad man nu väljer. Litet är det i alla fall, som en liten pyttig ärta. Dels så finns det, förutom ett par kulturbejakande jazzklubbar och ett litet glasgowaktigt indiehangout med världens trevligaste ägare, ingenstans att ta vägen om nätterna. Om man inte vill gå på erasmusfester förstås, där man bland annat finner polska tjejer som skriker som nykläckta tonåringar så fort de fått i sig en Desperado eller två.
- Vidare kan man lätt konstatera att universitetet, oavsett om man läser franskt eller engelskt program, motsvarar svensk lågstadie- alternativt dagisnivå. Det nämnde jag tidigare, men tål att upprepas. Min vän E beskrev vid något tillfälle det engelska programmet på ett mycket adekvat sätt; det är en fårahage där fåren hänger, parar sig med varandra och betar runt lite som de vill utan att på något sätt förkovra sig. Om ni tycker att fårmetaforen känns långsökt så är det bara för att hon kommer från Nya Zealand. Man har får där.
- På fyra månader har jag med stor sannolikhet sett och gjort allt som staden har att erbjuda, varför jag är enormt tacksam att få åka hem för gott nu. Igår ägnade jag dessutom natten åt att trösta min kära vän L som hade fått ett glas vatten kastat i ansiktet av en BARTENDER. Nu var hon visserligen på Lyons svennigaste klubb, DV1, där de uteslutande spelar Lady Gaga, Chris Brown och Abba (vad skulle Strage säga) medan tjejer i partytoppar dansar omkring i röken från rökmaskiner. Typ.
- Följande hände. L bad om ett glas vatten. Bartendern sa nej. Hon kom tillbaka lite senare, bad återigen om vatten. Bartendern vidhåller sitt nej. Då frågar hon sin vän K om inte han kan beställa vatten åt henne (eftersom hon uppenbarligen inte kvalificerade sig som en av de gäster som förärades vatten). Bartendern ger honom vatten. L blev, vilket väl vem som helst förstår, mycket provocerad av särbehandlingen. Pekar finger. Eller fingrar. Det brukar vara det man gör när man inte får fram ”wtf” på franska. Bartendern tar tillbaka glaset för att sedan kasta dess innehåll i ansiktet på L.
Historien får mig osökt att tänka på när jag blev bitchslappad. Och hur mycket purt hat jag känner inför Lyon just nu. Men för att inte svartmåla hela hösten, som ju på många sätt var toppen, så kan man titta på den här filmen.
http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=8627943&server=vimeo.com&show_title=1&show_byline=1&show_portrait=0&color=&fullscreen=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar