den om dool

Åh, DOOL. Varför "Days of our lives" översatts till "Våra bästa år" när det sänds på TV3 är ytterst oklart. Varken Bo, Hope, Marlena eller John har ju haft en enda bra dag. Inte sedan jag först såg dagtidsssåpan i elvaårsåldern i alla fall. Jag kom att tänka på DOOL när jag såg bilderna från det senaste dygnet i Wonderflat. Inte för att det pågått någon form av drama här. Inga skändare och ingen återuppstånden Stephano DiMera. Men just såpans tagline kändes så rätt: Like sand through the our glass, so are the days of our lives.

So här are the days of our Wonderflat:


Tisdagsmorgon. Tisdagskaffe ur 70-talsklenoden till kaffebryggare.


Tisdagsfrukost med Mongot och Filip.


Jag gjorde scones. Gotte.


Till kvällen kom EB och stekte rårakor.


Ja, vi brukar se så här retarderade ut när vi äter.


Sen hängde jag upp mina nya gardiner på det här sensuella sättet.


Det gäller att gardinerna faller rätt. Här har jag för övrigt lite vertigo eftersom jag står på jättehög stege. Som Phoebe i 30 Rock, alternativt Lucille 2 i Arrested Development.


Nästa kväll är jag på markhöjd igen.


Och jag har släpat in hela TVÅ nya möbler; fåtölj och soffbord (som för övrigt inte har någon soffa som ger bordet sitt epitet). T gör här sin bästa Ernst Kirchsteiger-myyyys-min.


Jag får helt enkelt feeling när jag ser den här fåtöljen. Och vet ni vad den bellade? 150 pengar. Sjukt taget.


Jag piffade fönstret med ranunkel. T tyckte att ordet ranunkel var hilarious.


Fönsterböcker. Lubiewo av Michal Witkowski, som ligger överst i högen, är för övrigt asfet. Rå som fan. Välskriven på ett alldeles säreget sätt. Och så vill man döda sig själv lite granna. Alltså uppfyller den huvudrekvisiten för en bra bok. Läs den!


Kanske att jag har Stockholms, eller i vart fall Vasastans, tantigaste fönster. Älskar't.


Ikväll var det också matlag. Jeans lagade soppa som var gotte. Och bakade bröd gjorde han också.

Det var allt från Wonderflat för närvarande. Nu en liten genus-PM. Kramiiiiizzz.