den första dagen tillbaka

Idag pluggade jag för första gången sedan jag kom till Frankrike. Jag upptäckte i samband med min två timmar långa (!) studiesession att jag under alla dessa lata månader gått miste om utmärkta tillfällen att ge Frankrike och dess juridik en rejäl känga. Fail. Att identifiera och håna u-landsfaktorerna i Frankrike är ju närmast min favorithobby. Hur som helst framgick det bland annat av den duktiga franska studentens anteckningar - som jag lånar hänsynslöst - att en potentiell far till ett aborterat foster kan kräva mamman på ersättning. För vad då exakt? Det vet man inte. Att han lidit skada av att fortfarande ha en SINK-status? Att inte få äran att demonstrera sin manlighet genom att lägga mängder med cashies på blöjor och nappflaskor?

Anyhoo. Jag har även gjort en annan upptäckt idag. Invid mig ligger nämligen ett katolskt universitet som jag, med hänsyn till namnet, aldrig besökt. Men det har visat sig att ett förstklassigt pluggbibliotek gömmer sig i byggnaden. Det finns - hör och häpna - både eluttag till datorer och toalettsitsar på toaletterna. Det är dessutom varken fullt eller högljutt. De här förhållandena känns så lyxuösa att jag tvekar på om jag förtjänar dem.

När man tentapluggar är det vidare fullt tillåtet att se ut som sju svåra år. Det har jag gjort in absurdum idag. Otvättat hår, inget smink, mjuka kläder samt bekväma joggingskor. Jag skulle inte bli caught dead på det sättet i Stockholm, det är fo shizzle. Jag kommer heller sannolikt inte laga mat på ett tag, utan häller upp färdiggjord Carrefour-tabbouleh i skål och äter cocktailtomater från tråget, medan jag lyssnar till vår superspretiga men tillika superfina Berlinplaylist. Den innehåller bland annat det här: