den i genäv

Bon matin, allesamman. Jag är nöjd, sov en hel timme mellan halv sex och halv sju. Tanten i övernattningsgänget, som jag nämnde tidigare, hade nämligen lagt beslag på den enda soffan som fanns att tillgå, så det var först när hon avlägsnade sig jag kunde få sova. Dessförinnan hade jag, på japanernas tysta inrådan, lagt mig över två ihopförda fåtöljer. De kunde emellertid ligga raklånga och såg tämligen bekväma ut i dessa sängkonstellationer. Själv låg jag som ett foster, och särskilt komfortabelt var det rakt inte. Men jag lurpassade på soffan hela natten, så i det ögonblick tantaluringen reste på sig var jag framme. Jodå!

När jag väcktes av städperonalen gick jag upp till Starbucks och treatade mig själv till en cappo för 6,50 euro. Att jag borde hållit hårt i de pengarna insåg jag först en halvtimme senare när jag fick betala 72 euro i bagageövervikt. Mest för att det var en störigt ung rookie i incheckningen. Jag försökte bonda med henne (eftersom vi ju typ var lika gamla) för att slippa. Hon var sympatisk, men tillika strikt och mån om sitt jobb. Vilket man väl i och för sig inte kan klandra henne för. Men ändå, resultatet av gårdagens, nattens och morgonens händelser demonstreras tydligt i mitt ansikte.



Uppersta pilen: Stressfinne 1.
Mittersta pilen: Stressfinne 2.
Nedersta pilen: Som sagt, jag har inga planer på att byta tentaoutfiten mot något jag inte haft på mig i en vecka.

Nu måste jag boarda va. Sez.