den om ohändelsehet

Det finaste med att vara i utlandet, speciellt i Lyon, är att världen aldrig blir större än en muffin från Starbucks. Tillvaron är så chosefri att det direkt skrämmer mig. Jag föreställer mig också att det framgår av tidigare inlägg att jag är bristfälligt uppdaterad på, ja, det mesta. Men jag tar mig friheten. Förmodligen för att jag vet att jag bara har två anspråkslösa månader kvar.

För att demonstrera ohändelserikheten och hur fantastiskt fint det är så följer här ett gäng bilder från dagen. Om jag vore en riktig bloggare så skulle rubriken till det här inlägget lyda; "min dag i bilder" eller "gårdagen i bilder". Så nu förstår ni vad det handlar om alltså.


Vaknade 05.21, som vore jag småbarnsförälder. Gjorde en av mina standardfrukostar. Skillnaden mellan de här avokadomackorna och de jag skulle ha gjort om jag inte skulle fota dem, är att jag annars mosar avokadon ordentligt, samt lägger kalkonen ovanpå allt sammans för att hålla ihop det. Men det ser ju inte lika aptitligt ut, så jag offrade mig för bloggkonsten.


När solen gått upp kom min nya fjärilkompis in och hälsade på. Är han inte oerhört grann?


Efter fransklektion åkte jag och mötte upp M på Starbucks för att bedriva lite allvarlig pluggbizniz. De har nya julinredningen och nya jul-take-away-muggar sen någon vecka tillbaka. Typ det viktigaste som hänt här. Man ba: yes!


En annan nyhet är att Lyon har blivit lite mer Manhattan. Man kan nämligen nu få tag på dessa bad boys på Starbucks. I och för sig bara i två smaker än så länge, men jag är ändå thrilled.


Så här retarded ser jag ut när jag koncentrerar mig. Det har jag fått från min far. Han sträcker alltid ut tungan till sidan när han koncentrerar sig. Ett odénskt drag med andra ord.


Apropå att världen aldrig blir större än en muffin från Starbucks. Eller nåt.