Det har jag blivit varse idag. H uppmärksammade mig på det faktum att man har en ny hemsida på mitt jobb, där jag numer inte står med som medarbetare. När man blir utlasad finns det i vart fall explicita regler att luta sig mot, medan man famlar omkring i mörker, något slags ingenmansland, när man blir utfasad.
Jag undrar. Är det så att man tagit miste på det faktum att jag lagt ned min själ på den där gudsförgätna byrån? Att man helt enkelt förbisett hur jag försummat allt annat för att vara där? Den här affären har försatt mig i ett agiterat tillstånd och jag är övertygad, nu mer än någonsin, om att min plats är att stå på en scen i en mörk källare, under ett tegelvalv, med ett glas vin i ena handen och en mikrofon i den andra.
Nu kanske det i själva verket inte är så dramatiskt som det är i mitt huvud. Men skiter jag blanka fan i just nu. Gah. Åt helvete med juristgrejen. Den var aldrig min.
Nästa anhalt: Karaokekväll med utbytesstudenterna. Det kommer bli episkt.
Kanske lika episkt som den här gången på Hertzmans möhippa då jag till och med hade bakgrundsdansare när jag tolkade Lena PH:s "Kärleken är evig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar