Som färsk surdegsbaguette en fredagsmorgon.
Och kyrkor. Följ med in vetja!
Och påtvingade jympaskor. Bergis misstog man oss för amerikaner när vi såg ut som turistspektakel båda två.
Mamman sportar numer mobilkamera.
Och hon bjöd på eftermiddagste.
Tackade mamman för min musikgenomsyrade uppväxt genom att ta med henne till jazzklubb.
Och jag började nästa gråta (obs: nästan) när jag såg det här paret på en bänk vid utsiktsplatsen. Kärlek är det finaste som finns (oj, sa jag just det där?) och ännu finare när det är gamla människor som är kära. Är det någon som vill bli kär i mig uppskattningsvis när jag passerat 60-strecket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar