Den här veckan har den tropiska hettan åter infunnit sig i Lyon. I fredags var det drygt tjugo grader och jag gick omkring och svettades som en gris i min stickade kofta. Ni vet ju hur jag blir folkilsk när det är varmt. Men jag fick ändå Mrs Dalloway-känsla när jag och M promenerade omkring på gågatorna i Lyon. Därför köpte jag mig ett gäng solrosor i ett stånd. Tournesols, för alla frankofiler. M fick känsla och tog ett stadigt grepp om min 7.2-megapixelskamera. Jag ställer upp som plus size-modell. Ett rätt så tajt team.
Dagens outfit:
Trasiga skor från webben, strumpbyxor från mataffären Monoprix, fyra år gammal klänning från H&M som jag har lagat tre gånger i armhålorna, stickig kofta från Gina och en fem år gammal väska från Prisextra Norra stationsgatan.
Dagen efter fick jag blombud. Jag har aldrig fått blommor med bud förut. Ömsom skuttade jag glatt, ömsom blev jag svag i knäna. Bukettens utförande var givetvis oklanderligt, men det var ändå hela tanken bakom och planeringen av blomskickandet som gjorde mig alldeles lycklig. Jag hade aldrig trott att någon skulle bemöda sig med att leta upp min franska adress och telefonnummer. Ja, jag kan inte nog förklara hur fint det var alltsamman. Blommorna var från min far. Vi har inte haft kontakt under året som gått, men han skickade ändå blommor. Tänk.
Rundbunden stil.
Kallor.
Tullisar.
Gerbera.
Amaryllis.
Texasgräs, eller mer populärt; strån.
Alstromeria och ilex eller i folkmun; minililjor och såna där bärkvistar.
Okej, det var allt blomnörderi jag hade att bjuda på idag. Tack pappan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar