den med tarte au citron

Dagen efter det att jag blivit bitchslappad av motorcyklister så vågade jag inte gå utanför dörren. Lite chicken, liksom, fast tämligen befogad chickenhet ändå. Lyckligtvis så har jag förträffliga vänner i det här landet som varken slår eller sparkar mig, utan i stället kommer förbi med tartes när jag inte har lust att lämna lägenheten. D tyckte heller inte att det dög med näskaffe dagen efter en händelse av den karaktären. Hon tog därför, förutom tartesen, med sig sin espressokanna och det mest utsökta kaffet jag druckit i Lyon. Det var så fint.


Fötjusande tartes.


De kom i läckert paket.


Sen lagade jag mat av sånt jag hade hemma. Fortfarande ovillig att lämna lägenheten. Således grönsaker från frysen, kikärtor från burk och quinoa från skafferiet.


Det här ser ut som potatisbullar, tänker ni, men det är lur. Det är primaste tofubiffar, detta. Henrik: Du skulle älska. Jag tar med mig till dig till jul.

Nu har det snart gått en vecka sedan det onämnbara hände. Jag har gjort stora framsteg genom att både ta mig utanför lägenheten liksom att inte fly till annan ort. Dessutom har jag slutat "rasa" som i kvällstidningarna, och istället intagit en ironisk hållning. Bra, jag tror.